Vi blickar framåt, IFL & WEC

Det har varit en rejäl urladdning på sistone och det känns faktiskt lite skönt med ett uppehåll tills nästa gala.
Först hade vi Pride 33 som nog var den bästa gala jag sett. Jag satt uppe och såg den live vilket tillsammans med alla upsets, både små och stora, väntade och oväntade, gjorde att det var sanslös kick.
Veckan efter hade vi UFC 68 som jag också såg live där Randy Couture trotsade alla odds och återtog tungviktsmästarbältet för tredje gången.
Dessutom hörde jag så bra saker om senaste K1 galan att jag var tvungen att se den också, första K1 galan jag sett i sin helhet på mycket mycket länge. Och jag blev inte besviken. Mycket underhållande.

Men nu är det som sagt ett litet uppehåll tills det drar igång igen. Låt oss ta en titt på vad vi har att se fram emot. Vi börjar med dom lite mindre aktörerna.

IFL har massor med galor planerade, ni kan läsa deras schema här hos mmaweekly. För er som inte vet så är IFL en liga där man möts i lag. Varje lag ställer upp med 5 fighters och sen möts dom en efter en, den som vinner flest matcher vinner. Sen efter varje säsong är det slutspel och final. Ungefär som vilken lagsport som helst.
Jag var väldigt anti hela det konceptet till en början men när jag har kollat på ett par galor har det ändå varit rätt kul. dom håller på och anpassar systemet så att man även ska kunna kora individuella segrare. Lite som Formel 1 där man har både stallvinnare och individuella vinnare.
Allt eftersom deras system utvecklas och mognar tror jag det kan bli en väldigt bra miljö för en ung fighter att börja i. Med rutinerade och välkända coacher och superfights så blir det ändå mycket uppmärksamhet både lokalt och globalt. Dom har också väldigt förmånliga avtal med sina fighters och dom får betalt även om dom är skadade och inte kan fightas osv. Det sköts av kompetent och vettigt folk. Jag hoppas dom nöjer sig med att vara sekundära till UFC dock för även om jag gillar konceptet med nya unga killar i en liga så gillar jag inte tanken på att topprankade fighters ska delta. Men om dom sköter sina kort rätt har dom en väldigt bra nisch av marknaden som sin.
Jag kommer inte bevaka IFL särskilt mycket här på bloggen utan mest fokusera på dom stora grabbarna. Det finns andra som gör det bättre och är på plats, bloodyknux.com t.ex.


WEC som nyligen köptes av Zuffa, UFCs moderbolag, har en gala planerad den 24e Mars. Det blir den andra galan som hålls i Zuffas styre och vad dom fokuserar på är tydligt. Lätta viktklasser. Zuffastyrda WEC har ingen tungviktsdivision överhuvudtaget och deras lätt-tungviktsdivision är väldigt tunn. Men istället har dom både fjäderviktare och bantamviktare, något som jag verkligen gillar. Tyvärr kommer vi (om jag förstått det hela rätt) inte att få se tv-sändningar från galorna förrän till sommaren.

WEC 26 har 3st titelfighter på samma gala.

Carlos Condit vs. John Alessio om den lediga welterviktstiteln.
Dominic Cruz vs. Urijah Faber om Fabers fjäderviktstitel.
Chase Beebe vs. Eddie Wineland om Eddie Winelands bantamviktstitel.
Sen ser vi även hyfsat intressanta matchningar som
Hiromitsu Miura vs. Joe Riggs och
Erik Apple vs. Brock Larson

Jävligt synd att man inte får se det. Jag hoppas WECs stora satsning på dom lättare viktklasserna är ett tecken på att UFC snart kommer införa dom också.

Imorrn tittar jag lite på vad vi har att vänta oss från Pride och UFC i vår.