Monday, May 28, 2007

UFC 71 recap

Det har varit en stor helg för MMA. Inte bara för UFC 71 utan också för TV-sändningen av Shooto: Back to our Roots 3 (som jag missade och har ännu inte hittat någon rip ute *morr*), GCM: Cage Force 3, K-Grace 1 (I samma bur som Cage Force faktiskt) och Shooto: Battle Mix Tokyo 3. Men helgen har ändå dominerats av UFC 71 och inte bara i MMA världen utan överallt känns det som. Aldrig tidigare har vi sett så mycket mainstream-media visa sånt positivt intresse för MMA. Preliminära uppgifter säger att man nästan hade 1 miljon PPV köp vilket med sena reprisköp kan innebära att man kanske till slut slår det tidigare rekordet som sattes av UFC 66 med 1.050.000 PPV köp. För första gången var även jag en av dom då den andra strömmen var helt överbelastad. Jag var så laddad och hade ändå suttit uppe att jag inte kunde låta bli. Förvånansvärt dålig kvalitet på strömmen dock och med tanke på att den kostade 40 dollar har jag betydligt högra krav än så. Interlace störningar precis hela tiden. Men nog om annat tjafs, låt oss istället prata om galan i sig istället.

Kvällen inleddes med Kalib Starnes vs. Chris Leben och den såg ut ungefär som jag hade väntat mig. Jag hoppades och trodde Starnes skulle imponera lite mer från början och subba Leben men så blev det inte. Väldigt jämn och ganska underhållande fight. Jag tycker ändå Starnes kontrollerade det mesta men Leben hade honom skadad ett par gånger och jag trodde han skulle vika ner sig. Hade Leben insett hur skadad Starnes var efter leversparken hade han nog kunnat avsluta där, vet inte om han var för trött för att fullfölja eller vad men där hade han verkligen chansen. Istället fick Starnes chansen att hämta sig och komma tillbaka. Han hade en mycket fin sweep och jobbade på bra med med slag ifrån Lebens guard där vissa träffade ganska bra. Starnes vann också på enhälligt domslut. Detta blev också "Fight of the Night" vilket jag inte riktigt håller med om. Ganska slarvig teknik och alldeles för lågt tempo för att jag skulle bli riktigt imponerad.

Keith Jardine vs. Houston Alexander var väll mest tänkt att vara en showcasefight för Jardine som klättrat en bra bit på stegen. Men det fick ett abrupt slut efter att Jardine varit lite för självsäker och blev väldigt oförsiktig när han trodde att han hade skadat Alexander. Istället tog Alexander greppet och öste på med slag från klinchen där Jardine inte verkade ha något att sätta emot. Jag tror domaren hade kunnat kliva emellan på 2-3 ställen tidigare utan att jag hade protesterat. Men tufft av Jardine att kämpa på. Imponerande av Alexander och det ska bli riktigt spännande att se honom igen. Situationen påminner lite om Sokoudjou i Pride, om än inte lika extremt.

Ivan Salaverry vs. Terry Martin hade jag riktigt höga förhoppningar på. Jag gillade Salaverry när han var i UFC tidigare och har varit riktigt imponerad av Martin som mellanviktare. Salaverry hade grymt övertag vad gäller räckvidden och rörde sig bra vilket gav Martin lite bekymmer inledningsvis. Men Martin lyckades snart korta avståndet och få grepp om Salaverry som gick efter en stående kimura ala Sakuraba. Martin lyfte upp och smällde ner Salaverry i mattan och det såg ut som Salaverry ute trots att han knappt slog i huvudet. Jag har hört rykten om att han skadade axeln ganska ordentligt och det skulle förklara det märkliga avslutet. Martin fortsätter imponera som mellanviktare även om jag tror han får problem med en bra striker med räckviddsövertag och bra nedtagningsförsvar.

Karo Parisyan vs. Josh Burkman var däremot kvällens fight enligt mig. Hade kanske väntat mig något ännu bättre men så har jag en liten mancrush på Karo också. Judo pwns all! Kvällens fight var det absolut men det är ingen kandidat till årets fight. Båda kom ut och svingade galet. Det var dock tydligt ganska tidigt att Karo är snäppet bättre och han kontrollerade det mesta ganska enkelt. Träffade klart mer och renare och hade ett par snygga judokast. Hans låga händer oroade mig dock och jag fick hjärtat i halsgropen när Burkman fick in en träff som gjorde att knäna vek sig för ett ögonblick på Karo. Men han återhämtade sig snabbt och fortsatte kontrollera matchen. Hans uthållighet såg ut att vara mycket bättre än tidigare och hans slag likaså. Han såg riktigt bra ut faktiskt, underbar timing och läste sin motståndare riktigt bra. Han fick in många bra träffar faktiskt men Burkman är en tuff jävel och ger sig inte i första taget. Sen har Karo inte avslutat en match på bra länge faktiskt, lite tråkigt och en ganska dålig trend. Inte tänkt på att han varit så dålig på att avsluta då hans fighter alltid är grymt underhållande men det är något han skulle behöva bli bättre på.

Eftersom vi sett många tidiga avslut fanns det gott om tid att visa lite prelims. Först ut var Din Thomas vs. Jeremy Stephens. Jag gillar Din Thomas och tycker han är en BRA lättviktare. Ingen framtida mästare kanske man han är ofta underhållande och han är ett bra test. Jag var nyfiken på Jeremy Stephens, ung aggressiv lättviktare med bara en förlust och inga domslut låter alltid intressant. Han bjöd verkligen upp till kamp och första ronden var riktigt jämn, minns inte ens vem jag gav den till. Thomas hade en mycket mycket fin nedtagning där han senare tog Stephens rygg och försökte sig på ett par för tjusiga saker som Stephens utnyttjade, vände på steken och fick in några slag innan ronden tog slut. Bra tempo och underhållande fight. Stephens fortsätter göra bra ifrån sig i andra ronden men drygt halvvägs in så får Thomas in en mycket fin armbar som han bara låser in djupare när Stephens försöker sig på ett par slams. Domaren bryter innan Stephens klappar ut och han blir lite upprörd. Men med tanke på hur djup den var ska han nog vara tacksam att domaren bröt.

Sen var det äntligen dags, kvällens main event, Chuck "The Iceman" Liddell vs. Quinton "Rampage" Jackson. Jag var sjukt laddad. Jag hade lutat allt mer åt Rampage desto mer jag tänkte på matchen. Men trots att jag tycker allt snack om "nya" Rampage är så sjukt överdrivet jag var jag ändå lite osäker på var han stod. Hans tränare Juanito Ibarra verkade dock riktigt säker och när jag hörde han prata och såg hur Rampage såg ut på träning så kände jag ändå att det här kommer vara den bästa Rampage vi sett på mycket länge. Samtidigt som Rampage har en perfekt stil mot Chuck så kan nog Ibarra lägga upp en perfekt taktik vilket inte bådade gott för Chuck. Men trots allt det så kändes det som att Chuck skulle vinna. Jag var helt sjukt laddad och nyfiken på hur fighten skulle utveckla sig. När sen fighten drog igång rörde sig Chuck bra, cirkulerade och höll avstånder. Rampage visade dock tidigt att han var redo och hade tålamod. I första utbytet av slag såg Rampage helt oberörd ut och Chuck backade hastigt undan och såg inte lika bekväm ut. Där kände jag att det här nog var Quintons kväll ändå. Men att det skulle sluta som det gjorde trodde jag verkligen inte. Jag blev riktigt förbannad på Chuck som gjorde ett sånt amatörmässigt misstag. Gå på ett kroppsslag från utsidan och sen inte ens ta upp handen för att gardera sig igen. Mycket fin kontring med klockren timing och träffsäkerhet från Rampage och sen rusade han in för ett avslut och lät inte Chuck hämta sig. Jävligt fint av Rampage men det känns ändå lite otillfredställande att ett sånt misstag av Chuck så tidigt skulle vara avgörande. Efteråt hör man både snack om att Chuck bara gjorde ett misstag och Ramapge fick in ett tur slag eller att Chuck alltid varit överskattad, bara mött kasst motstånd och Rampage bevisade det. Jag blir så jävla trött, vad är det för fel på MMA fans? Även om jag tycker sättet Rampage vann på var lite otillfredställande så är han som person och mästare desto bättre. Hans kommentarer i ringen efter matchen visar verkligen hur kul han verkligen är. Henderson som kom in i ringen och utmanade Rampage efter fighten såg dock måttligt road ut när Rampage skojade om hans tänder. Jag tror att Rampage kan vara mästare ett bra tag om han fortsätter träna så här bra. Jag ser faktiskt fram emot hans möte med Henderson även om jag har svårt att se hur Henderson ska vinna. Jag tror också vi kommer se Rampage väldigt mycket framöver då han är betydligt mer karismatisk och dynamisk som person än Chuck Liddell.

Efter det snabba avslutet var det dags för ännu en prelim och nu såg vi Wilson Gouveia vs. Carmelo Marrero där Gouveia imponerade med brutala bensparkar och en mycket fil giljotin avslutning efter drygt 3 minuter i första ronden. Gouveia såg bra ut i förlusten mot Jardine och har bara imponerat allt mer sedan dess.

Sen har jag även sett dom andra prelim matcherna, i Sean Salmon vs. Alan Belcher så var jag riktigt besviken på Salmon, klantigt. Dock riktigt imponerande av Belcher som gick upp en viktklass och tog fighten med kort varsel då Eric Schafer dragit sig ur pga skada. Belcher åkte på en tung förlust mot Kendall Grove för bara 1½ månad sedan men är redan påväg tillbaka.

Sen var det Thiago Silva vs. James Irvin som jag hade stora förhoppningar på, trodde det skulle bli en riktig kanonfight. Det lilla vi fick se pekade också på det men efter bara en minut så vrider sig Irvins knä och hoppar ur led vid ett nedtagningsförsök. Jag kunde inte ens kolla närmre för det ryser i hela kroppen på mig när jag ser sånt. Irvin såg dock riktigt bra ut och hade ett litet övertag innan skadan. Mycket tråkigt och han kommer troligen vara borta flera månader. Thiago hann inte visa upp sig så mycket heller men jag tror han har potential att göra rätt stora saker i divisionen.

En riktigt bra gala får jag säga faktiskt, lite otillfredställande slut på titelfighten men det funkar.
Fullständigt resultat taget ifrån Sherdogs fightfinder:
1 Wilson Gouveia Carmelo Marrero Submission (Guillotine choke) 1 3:06
2 Din Thomas Jeremy Stephens Submission (Armbar) 2 2:44
3 Alan Belcher Sean Salmon Submission (Guillotine choke) 1 0:53
4 Thiago Silva James Irvin TKO (Knee injury) 1 1:06
5 Kalib Starnes Chris Leben Decision (Unanimous) 3 5:00
6 Houston Alexander Keith Jardine TKO (Strikes) 1 0:48
7 Terry Martin Ivan Salaverry TKO (Strikes) 1 2:04
8 Karo Parisyan Josh Burkman Decision (Unanimous) 3 5:00
9 Quinton Jackson Chuck Liddell TKO (Punches) 1 1:53

4 comments:

Johnney said...

Riktigt bra gala faktiskt, kanske den bästa UFC gala jag sett! (av 5?) Jardine - Alexander var mycket underhållande! Som du säger kunde main eventet hålla på några ronder till :) Spännande om Wand - Chuck blir av :) Både är ju då väldigt pressade att vinna.

Börjar bli negativ mot hela Pride grejjen nu. Bättre om dom har alla bästa i samma organisation. Verkar ju bli så ändå när dom signar Rua och Shogun och gänget. Hoppas Fedor och resten hänkar på. Vad händer med pride då:( oj offtopic!:P

Superbra recap som vanligt! Keep up the good work!

Johan said...

Som du säger är det tråkigt att Karo saknar förmåga att avsluta. Han kontrollerar hela matchen, men ändå känns det inte som en riktig seger när det måste gå till domslut.

Sen är det ju lite tråkigt att TUFare får så mkt utrymme. Leben och Starnes var förvisso underhållande, särskilt som det är "skills vs balls", men trots att de ger 100% (Leben iaf) så märks det att de egentligen är rätt dåliga.

Main eventet gick tyvärr lite för fort. Men jag fick en känsla av att Liddell faktiskt var skraj för Rampage. Redan i staredownen tycktes det så.

Mkt bra gala ivf, bästa på länge.

Martin said...

Helt ok gala!

Leben skulle dock fått min röst i decision och inte Starnes, Leben kämpade på mycket bättre. Är dock inte imponerad av någon av dem.

Parysian ser riktigt bra ut nu! Hans strinking game (både defensiv och offensiv) ser väldigt mycket bättre ut än tidigare!

Sedan gillar jag ju inte att dem matchar okända fighters mot fighters som är på väg uppåt som i detta fallet Jardine }:( De okända kan va hur bra som helst men enligt mig måste de möta dem som är på väg neråt (dvs. dem som förlorat mot dem som är på väg uppåt), tills den dagen de tagit ett par stycken och får gå mot mästaren eller någon annan contender.

Av någon anledning höll jag på Rampage men jag tycker inte illa om Iceman. Tror det kan va för att jag inte gillar när fighters vinner som inte är tekniskt skickliga utan vinner av andra anledningar. Iceman är inte så tekniskt skicklig (relativt sett), han är helt ok i striking offenisvt, defensivt suger han, men han har klarat sig ändå tack vare sina hårda slag och sin haka, det hjälpte dock inte honom i denna matchen :-)

David Lundström said...

Lätt den bästa UFC-galan i år. Jag kan inte vänta på hur rolig LHW-divisionen blir nu när alla de gamla Pridekillarna är på väg över.