WEC 28 recap

Då har man även sett WEC galan från i söndags och när man jämför med det spektakel K1 bjöd på så kan jag inte annat än att föreställa mig en Dana White som rullar omkring i soffan av skratt.
Det var alltså en mycket bra gala vi fick se, visst känns den som lillebror jämfört med UFC men det var riktigt bra matcher vi fick se och produktionen kändes helt okej. Ska bli oerhört kul att se organisationen växa och att se hur Zuffa tänker hantera det här med att kontrollera olika organisationer. Sen undrar jag också hur Pride kommer passa in i det här, som det verkar nu kommer dom lägga ner Pride och bara ta alla fighters. Men mer om det i en annan post vid ett senare tillfälle, nu var det WEC 28 som det skulle handla om.

Den första fight vi fick se var Craig Zellner vs. Brian Stann där Brian Stann vann på TKO sent i första ronden. Jag har inte så mycket att säga om den, minns den knappt faktiskt. Inte riktigt haft tid att skriva förrens nu och det var ett par dagar sedan jag såg den. Stann såg ganska bra ut men på en helt annan nivå än man ser i t.ex UFC, ens i deras prelims.

Nästa fight var Alex Karalexis vs. Josh Smith och efter en tidig träff av Smith som stänger ögat på Karalexis så är det Karalexis för hela slanten. Smith kämpar emot bra och träffar med en hel del upkicks men ingen rent. I slutsekunderna så vet jag inte om Karalexis blir frustrerad eller vad men han stampar Smith vilket inte är tillåtet. Han säger att det var en yxspark men jag tycker allt det ser ut som en stampning och han blir fråntagen en poäng. Undrar hur sur han hade blivit om han hade fått oavgjort eller rent av förlorat pga det. Reglerna säger att man får sparka mot kroppen på en liggande motståndare men inte stampa.

Sen visades den bandade fighten Brock Larson vs. Kevin Knabjian där Larson imponerade stort. Killen har grym brottning som han anpassat och blivit riktigt bra även på submissions. Han visade här upp en otrolig explosivitet och den här killen är verkligen något att räkna med. Otroligt explosiv vänster han får in och Knabjian ser ut att vara helt borta för ett ögonblick men lyckas samla sig och försöker hänga i men Larson är för mycket och domaren bryter. Jag ser verkligen fram emot att se Larson möta den regerande mästaren Carlos Condit.

Härnäst var det Mark Hominick vs. Rani Yahya och jag måste säga att även om jag valde Hominick som vinnare kändes det som jag hade ganska rätt. Yahya visade upp dom sämsta nedtagningarna jag någonsin sett på den här nivån och det såg ut som om Hominick inte hade några problem alls med att försvara dom utan träffade Yahya ganska fint ett par gånger och framförallt en smäll ser ut att träffa riktigt bra. Yahya verkar dock inte oroad utan fortsätter precis likadant som innan. Sen verkar det som Hominick blir lite för bekväm och Yahya får grepp om honom. Sen tog det inte lång tid innan han tar Hominicks rygg, smyger in en mycket fin strypning och tvingar Hominick att klappa ut. Efter matchen säger han att han inte minns någonting öht efter den där fina smällen han fick tidigt i matchen. Lite kul faktiskt, men en fint vinst av Yahya iaf. Han behöver träna lite mer på sina nedtagningar och sin stående teknik men med hans fantastiska submissions så kan han nog komma en bit i divisionen.

Sen visades John Alessio vs. Alex Serdyukov bandat där Alessio vann klart. Efter att ha varit chanslös stående så går Serdyukov in för en nedtagning där han lämner huvudet helt öppet för en giljotin och Alessio är inte dummare än att han tar den och avslutar matchen efter en dryg minut. Imponerande av Alessio men vi visste redan att han var bättre än Serdyukov, fattar inte riktigt varför dom hade den här rematchen.

Sen var det då dags för kvällens main event, Urijah Faber vs. Chance Farrar. Det första som slår mig är hur stor Farrar ser ut jämfört med Faber. Han är ca 8cm längre enligt siffrorna men det ser nästan ut att vara mer tycker jag. När Faber brottades så brottades han vid en vikt på 132lbs så han är ingen stor fjäderviktare precis. (Kid Yamamoto brottas också i 132lbs för övrigt). Inledningsvis verkar det också som det stora räckviddsövertaget ställer till problem för Faber då han inte kommer nära nog att kunna träffa med några slag. Han försöker sig på en hel del flashiga sparkar och grejer men inget som träffar. Men sen går Farrar in för en nedtagning och precis som Frank Mir säger så var det nog ett misstag, han får in en bra slam på Faber och vi får se mycket fin brotntingsteknik där på marken ett tag. Men Faber jobbar sig in och får allt bättre positioner och möjligheter tills han slutligen kan sjunka in en strypning på Farrar. Bra match med lite annorlunda spännande positioner på marken. Jag gillar verkligen när man får se lite andra mer dynamiska positioner än dom vanliga stela guard, half mount, side mount och mount som man oftast ser när inte fullt så tekniska grapplers fightas. Urijah Faber fortsätter dominera men det finns välidgt många fjäderviktare av världsklass som han inte mött än.