Tuesday, July 10, 2007

UFC 73: Stacked recap

Det var en mycket trevlig gala vi bjöds på även om den kanske inte direkt levde upp till dom högt uppskruvade förväntningarna man hade. UFC 73 var ändå en gala som bjöd på ordentligt med underhållning för min del. Jag har inte mycket mer att säga om det så låt oss dyka rakt in i matcherna.

Kvällen inleddes med Antonio Rodrigo Nogueira vs. Heath Herring som blev en mycket mer spännande historia än vad jag hade väntat mig. Inledningsvis verkade Nog ta det lite lugnt och han kontrollerade fighten totalt och bröt sakta men säkert ner Herring. Han landade slag konstant i ansiktet på Herring som inte direkt är känd för bra huvudrörelse. Men man kan aldrig räkna ut Herring och Nog verkade bli lite oförsiktig och duckar rakt in i en vänsterspark som sänker honom. Jag får hjärtat i halsgropen och tror att det är över. Men när Herring inte hoppar på direkt och när han väl gör det är så ineffektiv och till slut reser på sig så klarar sig Minotauro till rondvilan. Till en början tyckte jag att domaren gjorde en dundertabbe som inte bröt matchen men med tanke på hur ineffektiv Herring var och med tanke på hur känd Minotauro är för att kunna ta stryk så var det nog rätt att han lät det gå. Jag blev väldigt förvånad över att Herring fick så lite uträttat i den situationen men jag tror att han inte riktigt var 100% efter att ha fått stryk i fyra minuter. I början på andra ronden har Minotauro fortfarande helt klart inte riktigt hämtat sig men Herring är alldeles passiv och tar inte till vara på sin chans. Istället låter han Minotauro hämta sig och komma tillbaka och dominera resten av fighten och vann på enhälligt domslut. Noguiera såg ganska bra ut och hanterade Herring utan större problem, förutom den där sparken då. Men han såg inte lika snabb ut som mot Barnett senast t.ex. Jag undrar jag varför han var såpass tung som han var, jag tror nog han skulle tjäna på att gå ner lite igen.
Med den här vinsten kommer Nog att få möta vinnaren av Mirko Crocop och Chieck Kongo som händer på UFC 75 har jag hört.

Nästa fight för kvällen var Sean Sherk vs. Hermes Franca om lättviktstiteln. Sherk visade direkt upp vilken fantastisk brottare han är och tog ner Franca utan problem. Inget stor överraskning direkt men att han skulle ha så lätt för att passera guarden och skaffa sig bättre positioner var inte något jag hade räknat med alls. Jag trodde han skulle kunna göra det från och med rond 3 eller så när Franca blivit trött och det var mer svett med i leken men han fick Franca att se ut som en vitbältare på marken. Franca försökte sig på flera giljotiner men Sherk har för stor och kort nacke och är för stark och tekniskt skicklig för att bli avslutad i en giljotin om den inte är 100%-ig. Francas största vapen i den här fighten var hans mycket vältajmade och välriktade knän som han avlossade så ofta han kunde. Ett knä i andra ronden landade väldigt rent och fick Sherk att ramla huvudstupa ner i mattan. Han hämtade sig dock väldigt snabbt och gav inte Franca någon chans att avsluta. I princip varje rond såg likadan ut, Sherk går för nedtagning, blir prickad av ett knä, fastnar i en giljotin, slamar Franca i backen, jobbar sig ur giljotinen, dominerar på marken. Jag har hört väldigt många som klagat på den här matchen men jag måste säga att jag var grymt underhållen hela vägen igenom. Sherk visade upp underbar grappling och Franca gav sig banne mig inte, han svingade vilt och försökte sätta ett knä till lika bra som det i andra ronden. Jag är mycket imponerad av Sherk och jag undrar jag vem som kan ta honom i lättviktsdivisionen. Han skulle dock kunna bli lite effektivare med sin Ground and Pound, utnyttja armbågarna mer t.ex. Sen tycker jag allt han kunde kosta på sig lite mer standup, han har riktig bra boxning och när han provade på en lågspark i femte ronden träffade den ordentligt och såg inte skön ut. Om man har en motståndare som hela tiden är orolig för en nedtagning och så bra boxning som Sherk har så borde han utnyttja det lite mer. Men jag är ändå imponerad och tycker varenda jävel som buade borde skämmas. Sherk vann helt rätt på enhälligt domslut.
Härnäst väntar BJ Penn för Sherk i November och jag måste säga att jag är grymt nyfiken. BJ Penn har alla verktyg han behöver för att vinna över Sherk men han måste vara i toppform och det ska bli intressant att se om han är det.

Sen var det dags för galans med hypade möte nämnligen Tito Ortiz vs. Rashad Evans som trots att det var en av dom mindre viktiga matcherna på galan ändå fått mest uppmärksamhet. Tito ser sjukt stor ut jämfört med Rashad och när jag får veta att hans inte ens behövt cutta vikt för att klara invägningen så blir jag allt mer osäker på mitt val av Rashad som vinnare. Det här skulle bli ett mycket tuffare test än jag trodde från början tänkte jag. Tito öppnar också imponerande och får en tidig nedtagning som han iofs inte lyckas göra så mycket med och Rashad lyckas ta sig stående igen. Tito utnyttjar sin räckvidd bra och Rashad som iofs är lite av en kontringsboxare ser ovanligt passiv ut. Står och viftar mycket men får inte så mycket gjort. Inte särskilt spännande med mycket klinch uppemot buren där Tito visar att han är en klart mer kompetent MMA brottare än Rashad. I andra ronden fortsätter det ungefär likadant men Rashad jobbar sig in allt mer i matchen och när Tito blir av med en poäng efter att åtskilliga gånger hållit sig fast i buren lyckas Rashad få den andra ronden oavgjord. I tredje ronden ser Tito trött ut, han som ända sedan sin förlust mot Frank Shamrock har hållit sin uthållighet som ett av sina starkaste vapen. Rashad ser klart piggare ut och även om han ser onödigt avvaktande ut inledningsvis så träffar han med en del slag innan han blir nedtagen av Tito. Tito gör dock inget annat än att hålla nere honom och Rashad landar en hel del slag medans Tito jobbar för att hålla honom nere. När dom väll kommer stående igen så ser Tito ut att vara helt slut och Rashad träffar en hel del, dock inget rent då Tito har en väldigt tät och bra guard som Rashad inte lyckas penetrera riktigt. Tito misslyckas med sin nedtagning och Rashad får en nedtagning istället och får inte några slag på marken innan matchen är över. Tito vann dom två första ronderna men blev av med en poäng i rond 2 och det betyder att matchen är oavgjord.
Det var en mycket jämn fight och jag måste säga att oavgjort känns som ett rättvist resultat. Hade Rashad fått någon av dom nedtagningar som Tito försvarade genom att hålla fast i buren hade han kanske vunnit rond två, det vet vi inte. Det var kanske inte den mest spännande fight man sett men den hade ändå en nerv som gjorde att jag verkligen uppskattade den när jag såg den live. Efter att ha sett postfight presskonferensen också så måste jag säga att jag längtar efter rematchen. Jag tror att Rashad har fler konkreta saker som han kan träna på för att göra bättre ifrån sig andra gången. Tito har varit med i leken länge och det känns inte som han kan lära sig så mycket nytt. Jag ger Rashad övertaget i rematchen även om jag tyckte att Tito hade övertaget i den här matchen. UFC 77 är det som gäller för rematchen.

Efter tre långdragna domslut fick man hoppa över kvällens swing-bout och gå på main eventet redan som fjärde fight och det var dags för Anderson Silva vs. Nathan Marquardt. Båda kommer ut lite avvaktande, känner lite på varandra. Marquardt landar ett par hyfsade bensparkar innan han försöker sig på en offensiv som Silva kontrar fint och jagar efter med ett flygande knä som Marquardt fångar och drar ner Silva på marken där han tar sig till half-guard ganska omgående. Väl på marken så lyckas han dock inte göra så mycket utan Silva lyckas istället ta tillbaka Marquardt i sin guard. Efter att inte ha fått särskilt mycket utnyttjat ställer domaren dom upp Silva ser ut att ha hittat sitt avstånd och letar efter öppningar, det dröjer inte länge innan han hittar en och träffar riktigt hårt med en blixtsnabb rak vänster som får Marquardt att falla till marken och gå efter en nedtagning. Hur hårt den träffade är svårt att säga eftersom det gick så fort och ingen repris fick man se på det heller. När Marquardt jobbar för en nedtagning kontrar Silva med en helt otroligt snygg switch där han istället tar ner Marquardt och med sina långa armar och sjuka pricksäkerhet träffar Marquardt klockrent och domaren kliver in i slutet på första ronden. Mycket mycket imponerande av Silva. Jag hör mycket snack om att Marquardt inte förtjänade matchen och sådär men jag fattar inte varför alla MMA fans ska vara sånna. Marquardt har visat att han hör hemma på den här nivån många gånger och han var ju inte utklassad på något vis. Silva visade att han har förbättrat sina svagheter, det han gjorde en mycket fin switch där han vände på nedtagningen och sen har han så sjukt pricksäkra slag att han träffade Marquardt rent trots att han skyddade sig bra. Rich Franklin såg måttligt road ut där han satt i publiken, jag undrar jag vad han har för plan när han möter Anderson Silva på UFC 77. Träna double legs och topp kontroll till tusan känns det som, jag ser inte hur man ska besegra Anderson Silva annars.

Eftersom vi fick ett så snabbt avslut i den fighten hade dom tid att klämma in Kenny Florian vs. Alvin Robinson innan det var slut. Robinson stänger snabbt avståndet och trycker upp Florian mot buren och därifrån bjuder han på ett mycket mycket fint judokast, judo pwns all som jag sagt så många gånger förut. Men Florian studsar upp på fötterna igen omgående. Dom klinchar vid buren och Florian bjuder på ett judokast han också. Florian lyckas dock hålla kvar Robinson nere på marken och lyfter honom och slammar ner honom nära buren men får inte mer än 15 sekunder på sig innan domaren ställer dom upp. WTF? Från det att han smäller ner Robinson i backen så går det 15 sekunder innan domaren ställer dom upp. Nån jävla måtta får det vara, han jobbade sig dessutom framåt till en bättre position, sånt tar lite tid mot någon så duktig som Robinson på marken. Jag blir förbannad på sånt helt enkelt. Varför inte göra tvärtom? Om ingen landar ett rent slag på 15 sekunder döma ner dom på marken? Lika idiotiskt som att ställa dom upp. Var bara tvungen att avreagera mig lite över det. Stående så ser Robinson till att klincha och där verkar han överraska Florian med flera bra slag och ett träffar klockrent och Florians knän viker sig för ett ögonblick men han hämtar sig snabbt och tar ner Robinson på marken med en fin trip-takedown. Väl på marken träffar han med flera bra armbågar och passerar först till halvguard mycket snyggt och sen ännu snyggare till full mount. Robinson återvinner dock guard på ett mycket snyggt sätt genom att kasta av Florian. Men Florian fortsätter landa slag och passerar snart till sidemount igen. Robinson tar sig dock stående men det varar inte länge och Florian tar ner honom och tar mount och börjar avlossa slag och armbågar tills Robinson tvingas ge upp. Mycket imponerande uppvisning av Kenny Florian och han fortsätter imponera allt mer på mig. Ska bli riktigt kul att se vem han möter härnäst. Det är galet hur späckat lättviktsdivisionen är egentligen, det är bara så jävla frustrerande att sådär 10 killar i absolut världsklass är inaktiva pga den utdragna Pride affären.

Sen var galan över. Först var det lite eftersnack men PPVn var slut 13 minuter innan utsatt tid, WTF? Jag brukar inte klaga utan istället försvara UFC när dom inte visar så många prelims som dom skulle kunna gjort, det har sina förklaringar och sådär. Jag hade gärna sett att dom visade alla men jag förstår att dom inte kan eller vill göra det. Men att avsluta sändningen såpass lång tid i förväg förstår jag inte alls. Dom hade iaf kunnat visa hela Lytles match eftersom han fick submission of the night. Eller Edgar vs. Bocek som var slut i första ronden eller Bonnar vs. Nickels som var slut efter bara drygt 2 minuter. Hade dom fortsatt snacka tills PPV tiden var slut hade jag inte klagat men att avsluta sändningen i förtid på det viset kändes väldigt fel faktiskt. Aja, jag fick vänta tills prelim fighterna var tillgängliga på UFC on demand helt enkelt.

Och den första jag såg var Mark Bocek vs. Frank Edgar där jag verkligen såg fram emot att se Edgar igen efter den mycket imponerande vinsten i årets hittills bästa fight enligt mig mot Tyson Griffin. Många kanadensiska grappling fans var helt rabiata över Bocek inför den här matchningen men trots att jag inte hade särskilt bra koll på killen kändes det ganska överdrivet. Edgar visar i matchen tidigt att han är klart bättre stående och träffar tidigt Bocek med en mycket fin höger som får honom att gå ner för ett ögonblick. Men Bocek svarar inte mycket senare med en vänster som får Edgar att sätta sig på mattan. Det var dock det enda slag från Bocek som landade på hela matchen tror jag. Boceks nedtagningsförsök är ingenting för Edgars brottning och när det väl hamnar på marken är Bocek så straffad och Edgar har så dominant position att vi inte fick se röken av Boceks submissions här. Ett omaplata försök och ett benlåsförsök var det närmsta vi kom. Mot slutet av ronden får Edgar Bocek i krucifix position och avlossar slag efter slag, Bocek lyckas ta sig fri och skydda sig lite och försöker komma undan men Edgar fortsätter och även om han inte träffar så mycket rent och Bocek aktivt försvarar sig så bra han kan så stoppar domaren matchen strax innan ronden är slut. Lite tidigt tycker jag allt då Bocek faktiskt försvarade sig bra och inte blev träffad rent men det var inte så dåligt att jag blir arg. Bocek hade fått en hel del stryk vid det laget. Bra match och Edgar börjar redan bli lite av en ny favorit för mig. Han spöade ju min favvohype i Tyson Griffin så inte så konstigt kanske.

Sen var jag väldigt nyfiken på Jason Gilliam vs. Chris Lytle då Lytles submission såg riktigt häftig ut. Lytle öppnar i ett helt ursinnigt tempo och träffar med några bra slag innan han tar ner Gilliam och hamnar i mount där Gilliam håller fast honom och han slår mot kroppen istället. Gilliam lyckas dock svepa Lytle men Lytle rullar med och tar ett ben och går för ett benlås som dock inte verkar vara särskilt nära men hamnar till slut i Gilliams guard. Från hans guard så kör han lite ground and pound tills han lyckas passera och därifrån går han till en omvänd triangel där han isolerar den andra armen och först går på en americana men sen byter till en inverterad armbar som tvingar Gilliam att klappa. Mycket imponerande av Lytle och jag tror lite mer aggressivitet är bra för honom. En rätt underskattad welterviktare tycker jag faktiskt.

Härnäst såg jag Mike Nickels vs. Stephan Bonnar där Bonnar var tillbaka efter en 9 månaders avstägning pga en dopingavstägning som dom inte nämnde alls vilket faktiskt gör mig lite förbannad. Men Bonnars doping gör mig inte lika upprörd som så många andras, det var mer i rehabiliterande syfte. 9 månader känns ändå ganska lite, jag tycker minst ett år om det är första gången och livstids avstängning andra gången. Men annars såg Bonnar riktigt imponerande ut, han verkade verkligen laddad och såg riktigt vass ut på marken och vann efter bara dryga två minuter med en strypning som han satte upp väldigt bra. Mycket snyggt hur han tog ryggen på Nickels.

Sen var det bara Diego Saraiva vs. Jorge Gurgel kvar att se och det var en ganska underhållande fight. Gurgel måste verkligen sluta upp med att slugga om han vill leva upp till sin potential. Gurgel vann rättvist på enhälligt domslut.

Överlag en riktigt bra gala med många bra och intressanta matcher. Den levde inte riktigt upp till hypen kanske men när man säger saker som "best card in combat sports" så framstår man bara som en idiot. Det var ett mycket bra och intressant fightcard med många bra matcher även om ingen riktigt stod ut. Nu längtar jag redan till UFC 74 som på pappret faktiskt ser ännu bättre ut enligt mig.
Om ni vill ha fler gifar så vet ni väll att ni kan klicka på bilden i sidebaren till höger?
Där har jag större delen av mitt gif arkiv sorterat efter gala.

UPDATE: Jag glömde nämna något om publiken som måste varit bland den sämsta på länge, den buade mest hela tiden och ibland fattade jag inte alls varför. Men den var inte bara dålig utan väldigt liten också. Man fick bara sålt 8.622 biljetter och totalt sett lyckades man inte få in fler än 13.183 åskådare. Väldigt dåliga siffror och man undrar lite om inte UFCs inledande hype har avtagit lite. Kalifornien är å andra sidan ovanligt mättat vad gäller MMA och allmänt svårflörtade vad det gäller events öht. Jag tror UFC 74 i Las Vegas med Randy Couture kommer vara slutsålt och i många delar av USA finns det ett enormt sug efter UFC galor. Men det ska bli intressant att se om den svaga biljettförsäljningen håller i sig.

Fullständigt resultat taget ifrån Sherdogs fightfinder:
1 Frank Edgar Mark Bocek TKO (Strikes) 1 4:55
2 Chris Lytle Jason Gilliam Submission (Inverted Triangle Choke) 1 2:15
3 Jorge Gurgel Diego Saraiva Decision (Unanimous) 3 5:00
4 Stephan Bonnar Mike Nickels Submission (Rear Naked Choke) 1 2:14
5 Antonio Rodrigo Nogueira Heath Herring Decision (Unanimous) 3 5:00
6 Sean Sherk Hermes Franca Decision (Unanimous) 5 5:00
7 Rashad Evans Tito Ortiz Draw 3 5:00
8 Anderson Silva Nathan Marquardt TKO (Strikes) 1 4:50
9 Kenny Florian Alvin Robinson Submission (Strikes) 1 4:30

4 comments:

Herr Yllevante said...

nice going, som vanligt

Anonymous said...

Härligt skrivet, jag antar att du missade den sjukt imponerande sparken silva också fick till när han fintade med höger och sen körde på en spark mot huvudet med vänster. Jag satt med hakan i golvet där.

Mary Lady Luck said...

Ja, sparken Nog tog emot fick mig att hoppa högt ur stolen, jeeezuz. Har du hört ngt mer om Prides framtid förresten?

Mattias S. said...

Anonym: Du menar hoppsparken som leder till att Marquardt tar ner honom? Jag var inte så sjukt imponerad av den. :)

Mary Lady Luck: Ja, shit, jag trodde jag skulle skita på mig!
Nej, inget konkret nytt om Pride. Men det är ju massor med rykten och skitsnack som cirkulerar.