Chuck Liddell on Entourage

Igår var Chuck Liddell med i Entourage. Hur det såg ut kan ni se här:

Vi blickar framåt

Så här under ett uppehåll är det alltid kul att blicka framåt.
Jag går igenom dom galor och dom matchningar som jag tycker är intressantast och viktigast.

# 12e Maj: WEC 27
Rich Crunkilton vs. Jamie Varner
Jason "Mayhem" Miller vs. Hiromitsu Miura
Med flera.

# 17e Maj: Shooto: Back To Our Roots 3
Takeshi Inoue vs. Akitoshi Tamura (Shooto lättviktstitel)
Antonio Carvalho vs. Hatsu Hioki
Masatoshi Abe vs. Daniel Otero
Med Flera.

# 19e Maj: GFC
Jeff Monson vs. Wes Sims
Ronaldo Souza "Jacare" vs. Jeremy Jackson (Bara för att Jacare är en så fantastisk grappler)
Vinicius Magalhaes vs. George Bush (Bara för namnets skull)
Marcelo Garcia skulle gjort sin MMA debut och jag var nyfiken på om han skulle lyckas implementera sin X-guard i MMA men han var tvungen att dra sig ut.

# 26e Maj: UFC 71
Chuck Liddell vs. Quinton Jackson (UFC LHW Titel)
Karo Parisyan vs. Josh Burkman
Ivan Salaverry vs. Terry Martin
Keith Jardine vs. Houston Alexander
Chris Leben vs. Kalib Starnes
Din Thomas vs. Jeremy Stephens
James Irvin vs. Thiago Silva
Eric Schafer vs. Sean Salmon
Wilson Gouveia vs. Carmelo Marrero

# 2a Juni: HERO's/ELITE XC kombi
Jake Shields vs. Ido Pariente
Gina Carano vs. Jan Finney
Mighty Mo vs. Mu Bae Choi
Josh Barnett vs. Sergei Kharitonov
Brock Lesnar vs. Hong-Man Choi
Royce Gracie vs. Kazushi Sakuraba
Hideo Tokoro vs. Javier Vazquez
David "Tank" Abbott vs. Eric "Butterbean" Esch
Johnnie Morton vs. Dos Caras Jr.
Melvin Manhoef Vs. TBD
Antonio Silva vs. TBA

# 3e Juni: WEC 28, första TV sända galan sedan Zuffa tog över.
Mark Hominick med flera på cardet.

# 9e Juni: UFC Fight Night 10
Sam Stout vs. Spencer Fisher 2
Jon Fitch vs. Jucao

# 16e Juni: UFC 72 Ireland
Rich Franklin vs. Martin Kampmann
Forrest Griffin vs. Hector Ramirez
Tyson Griffin vs. Clay Guida
Jason MacDonald vs. Rory Singer
Eddie Sanchez vs. Colin Robinson

# 22a Juni: Strikeforce/EXC kombi
Frank Shamrock vs. Phil Baroni
Murilo "Ninja" Rua vs. Joey Villasenor (EXC MW Titel)
Paul Buentello vs. Carter Williams
Paul "Semtex" Daley vs. Duane "Bang" Ludwig
Cung Le vs. Tony Fryklund

# 23e Juni: TUF 5 Final
BJ Penn vs. Jens Pulver
Resten som jag vet skriver jag inte för att inte spoila TUF 5.

# ?? Juni: Pride 35 i USA
Jag har hört rykten om den första Pride gala under dom nya ägarna kommer vara Pride 35 i USA.
Men jag tror det beror lite på hur det går med Ed Fishmans stämning och hur smärtfritt överföringen av resurser går.

# 7e Juli: UFC 73
Anderson Silva vs. Nathan Marquardt (UFC MW titel)
Tito Ortiz vs. Rashad Evans
Sean Sherk vs. Hermes Franca (UFC LW Titel)
Jorge Gurgel vs. TBA

# 14e Juli: Cage Rage 22
Eric “Butterbean” Esch vs. Tengiz Tedoradze
Mario Sperry vs. Lee Hasdell
Rob Broughton vs. Gary Turner
Med flera.

# ?16e Juli?: Pride LW GP
16e Juli är det nya datum man hört, Dana White säger att inga UFC fighters kommer delta men från annat håll hörs det rykten att det kommer dom visst det. Vi får vänta och se helt enkelt.

# 25e Augusti: UFC 74
Champion Randy Couture vs. Gabriel Gonzaga (UFC HW titel)
Georges St. Pierre vs. Josh Koscheck
Diego Sanchez vs. TBA

# ?? September: UFC 75
Matt Serra vs. Matt Hughes om welterviktstiteln skulle ägt rum här men nu när dom båda är couches för The Ultimate Fighter säsong 6 verkar det som den matchen äger rum först i November.

# 22a September: Cage Rage 23
Vet inte.

# ?? Oktober: UFC 76
Beroende på hur det går så kommer Rich Franklin möta Anderson Silva på hemmaplan i Cincinnati, Ohio.

Det är ju sjukt hur mycket galor det är vi har att se fram emot

Werdums pimphand is way strong

Skrällar, funderingar och framtiden.

Jag kommer ihåg Februari/April förra året när Takanori Gomi förlorade mot Marcus Aurelio, Mauricio "Shogun" Rua förlorade mot Mark Coleman, Sergei Kharitonov förlorade mot Alistair Overeem och kanske även Frank Mirs förlust till Marcio "Pe De Pano" Cruz kan räknas in i den kategorin. Det pratades om year of the upset och vilket kaos det var i MMA världen. Nu verkar det inte bara som om historien upprepat sig utan till och med överträffat sig själv.
Det hela började den 24e Februari på Pride 33 när Rameau Thierry Sokoudjou kom från ingenstans och tokknockade topp 5 rankade och nästa titelutmanare Antonio Rogerio Nogueira på bara 23 sekunder. Sen fortsatte kvällen med att Nick Diaz besegrar Takanori Gomi och Dan Henderson knockar Wanderlei Silva. Sen var det dags för 43-årige Randy Couture att komma ut ur pension och möta Tim Sylvia och han inte bara vinner utan han slår ner jätten efter så där 10-12 sekunder i första ronden. Sen har det fortsatt, Rameau Thierry Sokoudjou knockade ännu en topp 5 fighter i Ricardo Arona på Pride 34, Matt Serra knockar en av dom mest dominanta personerna i sporten i Georges St. Pierre och nu i helgen var det dags för ännu en då Gabriel "Napao" Gonzaga knockar Mirko "Crocop" Filipovic med en hög spark i första ronden.

Om man tittar tillbaka på årets skrällar så är det kanske inte så mycket skrällarna i sig utan mängden skrällar som gör att det känns så kaotiskt.
Dom två skrällarna som står ut för mig är Sokoudjou vs. Rogerio och Serra vs. St. Pierre.
Man ska inte kunna komma från ingenstans, nyligen förlorat mot en dussinfighter i en mindre organisation och sedan knocka en av världens högst ansedda fighters. Men så fungerar det i den här sporten, vad som helst kan hända. Det är också därför jag är mycket kritisk till den typen av matchningar där man inte har något att vinna. Om Rogerio vunnit så wow, han vann över en fighter som inte ens kan vinna i WEC. Big deal. Jag vill se fighters klättra upp för stegen och möta allt svårare motstånd och på så vis slipper vi sånt här. Nu har Sokoudjou visat att han inte bara hade en turkväll mot Rogerio utan att han faktiskt är kapabel till att möta fighters på den här nivån i och med hans knock av Arona också. Arona har dock alltid haft hakan högt och vi har bara väntat på att någon skulle utnyttja det, den uppercutten var nog ingen slump att han tog till. Ska bli kul att se Sokoudjou i hans nästa match och se om han har blivit så mycket bättre.

Årets största skräll och troligen MMA-historiens största skräll någonsin är i mina ögon Matt Serra över Georges St. Pierre. I många av dom andra fallen handlar det om att vi inte sett tillräckligt av en fighter för att kunna bedöma dom ordentligt. Men när det gäller Serra så har vi sett honom i UFC i 6 år. Han har aldrig tidigare i sin karriär avslutat en fight på TKO. St. Pierre har vi också sett åtskilliga gånger i oktagonen och han har varit helt dominant. Hans enda förlust var ett misstag mot Matt Hughes i en match som han ledde på poäng. Förutom den förlusten var hans enda fight där han inte vann stort mot BJ Penn där han förlorade första ronden ordentligt men lyckades komma tillbaka och vinna dom andra två.
Serra är dessutom en mycket liten welterviktare som helt enkelt tycker om mat för mycket för att ta sig ner till lättvikt. Georges St.Pierre är en decimeter längre och flera kilo tyngre. St. Pierre utnyttjade också sin räckvidd och sparkade mot huvudet på Serra inledningsvis. Men snart hittade Serra sin tajming och sitt avstånd och började dominera, han landade kroppsslag och bensparkar, blockade och kontrade St. Pierres attacker och slutligen får han in en överhandshöger som till slut leder till mästarens fall.

I dom andra fallen har inte vinnaren varit så chockerande, utom kanske Randy då, men av honom väntar man sig inget annat. Men så här många på så kort tid ställer allt upp och ner, det är omöjligt att ha rankings som är värda namnet och det hela känns som ett spektakel med för många variabler att ta med att det är omöjligt att vara jämn. Men det är också det som fighters som Fedor och Chuck så extremt imponerande då dom har lyckats med detta.

Det har som sagt varit ett extremt händelserikt år inom MMA, både i ringen och bakom kulisserna. UFCs ägare har köpt Pride, MMA får allt mer mainstream uppmärksamhet och allt fler ger sig in i sporten, på bra och dåligt.
För bara två år sedan hade UFC fem galor per år i snitt, i år kommer man troligen landa på runt 20.

Nu är det ett litet uppehåll och det är 3 veckor till nästa gala att hålla ögonen på och det känns lite tomt efter en så här späckad månad.

Den första maj tar iaf dom nya ägarna över Pride och vi har nog en hel den rykten och nyheter som kommer hålla igång oss tills det är dags igen.

UFC 70: Nations Collide recap

Då var ännu en mmaspäckad helg över. Både Cage Rage 21: Judgement Day och UFC 70: Nations Collide kunde vi se på lördagskvällen. Nations Collide var verkligen ett passande namn på UFC-galan, vi hade Kroatien vs. Brasilien, Vitryssland vs. Braslinien, Storbritannien vs. Australien, Frankrike vs. Brasilien, Storbritannien vs. Brasilien, Storbritannien vs. USA med mera. Tyvärr var det ingen särskilt spännande gala trots att det på pappret var fullt med bra matchningar. Så här i efterhand var det faktiskt inte särskilt konstigt att det blev som det blev då matchningarna hade en stor chans att utvecklas just så som dom gjorde.

Första matchen för kvällen var Assuerio Silva vs. Cheick Kongo i en klassisk grappler vs. striker matchning. Kongo visade direkt varför han anses vara en av dom allra bästa stående fighterna i tungviktsdivisionen, mycket imponerande teknik och snabbhet för den storleken. Men Assuerio visade också att det enorma hål som Carmelo Marrero utnyttjade i Kongos arsenal fortfarande inte är lagat och tog ner Kongo utan problem. Väl på marken gjorde dock inte Silva ett skvatt och dom två första ronderna handlar helt enkelt om att Kongo straffar Assuerio stående, Silva tar det till marken, gör inget, blir stående, straffas, tar det till marken igen. I tredje ronden får Kongo in flera bra slag och Assuerio verkar för trött för att hamna överst så även om han får det till marken är Kongo överst och delar ut lite härlig Ground and Pound tills ronden är över. Jag hade Kongo vinnandes med 29-28 eller 30-27, Assuerio gjorde för lite med sina nedtagningar och Kongo träffade med ganska mycket när det väl var stående. Jag var dock orolig över att domarna skulle se det annorlunda men det gjorde dom inte. En tossig domare satte dock siffrorna 28-28 som känns helt ologiskt, sätter man en oavgjord rond är det 10-10 som gäller och att båda skulle ha lyckats med en 10-8 rond finns inte.
En mycket tråkig fight som påminde ganska mycket om Herring vs. O'Brien. Jag hoppas Kongo får möta en striker i sin nästa match, t.ex nyss nämnda Herring hade varit trevligt. Eller Crocop eller Arlovski. Men Herring känns som ett bra första steg.

Nästa match var David Heath vs. Ryoto Machida och den var ännu tråkigare och påminde en hel del om Sanchez vs. Koscheck. Ryoto var klart överlägsen men väldigt passiv och chansade ingenting. Jag tror matchmakarna hade hoppats på att Heath skulle chansa och offra sig och göra det här till en bra match men Ryoto var för bra, Heath var helt chanslös och ville inte offra sig bara för att bjuda på en bra match. Det blev lite spännande mot slutet av tredje ronden då Machida träffar med 7-8 knän på raken men det var också den enda höjdpunkten även om Machida träffade med flera bra sparkar och slag i matchen så var det allt för sällan.
Machida må vara skitbra men han är pisstråkig att se på, han behöver möta en riktigt aggressiv kille i samma klass så får vi se hur han håller.

Sen var det dags för Michael Bisping vs. Elvis Sinosic och där fick vi se lite mer action. Första ronden var dock alldeles för ensidig för att det skulle bli spännande men det bevisar att Bisping är en riktigt bra fighter. Dom gånger vi har sett honom i UFC sedan han vann The Ultimate Fighter har han båda gångerna trots dominans lyckats hamna i farliga situationer. Mot Schafer minns jag inte exakt vad men jag minns att han blev för oförsiktig och hamnade i en dålig situation. Här så blir han oförsiktig och får äta ett knä som sänker honom och han ser lagom groggy ut och Sinosic hoppar in för ett avslut men Bisping verkar ha hämtat sig fort. Sinosic har dock en riktigt djup kimura som ser ut att vara helsänkt men Sinosic var nog sliten från att ha tagit så mycket stryk i första ronden och Bisping kommer loss, vänder på steken och avslutar med hänsynslös Ground and Pound.
Det blev rätt spännande ett tag där och Bisping får nog vara lite försiktigare när han börjar möta tuffare motstånd.

Sen var det dags för den matchningen som jag tyckte var allra intressantast på pappret, Andrei Arlovski vs. Fabricio Werdum. Tyvärr var den nästan lika tråkig som Machida vs. Heath. Arlovski såg imponerande men avvaktande ut i första ronden och hade också en nedslagning. Inte en ren sådan iofs, Werdum såg fortfarande ut att vara klar och han vill gärna ramla till marken och locka med sig motståndaren. Arlovski var dock inte intresserad av att följa med ner där och backar istället undan. Jag trodde Arlovski skulle komma ut mer aggresivt i andra ronden men tvärtom så är han ännu passivare. Han förföljer Werdum och träffar med lite bensparkar men utöver det händer inte mycket. Werdum gör inte mycket han heller utan det mest offensiva han hade var ett par örfilar. Arlovski pratar i postfight intervjun om att hans boxningstränare sagt åt honom att hålla sig avvaktande och inte vara för aggressiv, kanske var ett smart drag i det här fallet men jag vill gärna se The Pitbull komma tillbaka.

Eftersom det hittills varit en väldigt underväldigande gala så låg det en tung tung börda på Mirko "Crocop" Filipovic vs. Gabriel "Napao" Gonzaga som var kvällens main event. Gonzaga såg riktigt stor ut och när dom började så röde han sig väldigt bra. Crocop såg lite avvaktande ut vilket aldrig är ett gott tecken. Gonzaga jabbade lite och försökte hitta rätt avstånd och rörde sig väldigt bra. Sen exploderar Crocop och avlossar en förödande vänsterspark mot kroppen på Gonzaga och den träffar tungt men Gonzaga var beredd, fångar
benet och tar ner Crocop förvånansvärt enkelt. Väl där försöker Crocop hålla honom tätt intill och håller sin guard stängd. Gonzaga är dock metodisk och träffar med armbåge efter armbåge. Vissa träffar riktigt hårt och även om Crocop gör ett ganska bra jobb på binda upp Gonzagas armar fortsätter armbågarna landa. Samtidigt har Gonaga pressat Crocop upp mot stängslet allt mer och Crocop ser riktigt trängd ut. Men då bryter Herb Dean och ställer dom upp. Helt horribelt och vad är det här för jävla partiskhet tänker jag. Nog för att Crocop är favorit men nån jävla måtta får det vara. Så här i efterhand tror nog Crocop gärna hade stannat kvar där upptryckt mot stängslet ätandes armbåge efter armbåge. För väl stående igen så cirklar dom runt varandra, Gonzaga var väldigt noga med att cirkla ifrån Crocops vänsterspark hela tiden, och helt plötsligt exploderar Gonzaga och träffar med en helt sjuk högerspark rakt i huvudet på Crocop och Crocop faller till marken som en docka. Han landar väldigt oturligt på sitt eget ben och hans fot vrids 180 grader och det ser riktigt illa ut men han går själv och ser inte ut att halta nämnvärt av vad jag kan se. Vilken chock, vilket jävla slut. Även om jag trodde Crocop skulle vinna så tyckte jag oddsen var lite skeva och satsade därför på Gonzaga, inte riktigt pengar tyvärr, det var jag för snål och för feg för att göra. Men att det skulle sluta så här trodde jag aldrig. Möjligtvis en submission, GnP, domslut eller möjligtvis en överhandshöger ala Randleman. Men en huvudspark? Aldrig. Mycket mycket imponerande av Gonzaga måste jag säga. Inte vara avslutningen utan hela fighten. Fan, jag har ändå hypat Gonzaga sen han debuterade i oktagonen men det här trodde jag aldrig. Jag hejade och trodde på Crocop men jag måste säga att jag är riktigt glad för Gonzaga och jag längtar redan tills slutet på Augusti då han möter Randy Couture om tungviktsbältet. Och något säger mig att vi har en brasiliansk tungviktsmästare i UFC om 4 månader.

Bland prelim matcherna så ska Alessio Sakara ha gjort precis det jag hoppats på och besegrat Victor Valimaki på teknisk knockout tidigt i första ronden.
Mina hypningar av Matt Grice och Edilberto "Crocota" Souza De Oliveira verkar dock inte ha varit lika lyckade då både åkte på smörj.

Överlag en ganska tråkig gala men det var ändå relevanta och bra matchningar och en avslutning som hette duga så på sin helhet en helt ok gala. Fullständigt resultat taget ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Paul Taylor	Edilberto de Oliveira	TKO (Strikes)	3	0:37
2	Jess Liaudin	Dennis Siver	Submission (Armbar)	1	1:21
3	Alessio Sakara	Victor Valimaki	TKO (Strikes)	1	1:44
4	Junior Assuncao	David Lee	Submission (Rear Naked Choke)	2	1:55
5	Terry Etim	Donald Matthew Grice	Submission (Guillotine Choke)	1	4:38
6	Cheick Kongo	Assuerio Silva	Decision (Majority)	3	5:00
7	Ryoto Machida	David Heath	Decision (Unanimous)	3	5:00
8	Michael Bisping	Elvis Sinosic	TKO (Strikes)	2	1:20
9	Andrei Arlovski	Fabricio Werdum	Decision (Unanimous)	3	5:00
10	Gabriel Gonzaga	Mirko Filipovic	KO (Head Kick)	1	4:51

Post UFC 70 videos

Postfight intervjuer med vinnarna från UFC 70. Jag uppdaterar den här posten med fler intervjuer, presskonferenser eller vad som nu kan vara av intresse allt eftersom.

GONZAGA:

ARLOVSKI:

BISPING:

KONGO:

SAKARA:

LIAUDIN:

ASSUNCAO:

TAYLOR:

ETIM:

Pre UFC 70 Videos

Countdown to UFC 70:

UFC 70 Invägning:

Mirko "Crocop" Filipovic vs. Gabriel "Napao" Gonzaga:

Michael Bisping vs. Elvis Sinosic:

Andrei Arlovski vs. Fabricio Werdum:

David Heath vs. Ryoto Machida:

Matt Grice vs. Terry Etim:

Junior Assuncao vs. David Lee:

Alessio Sakara vs. Victor Valimaki:

Dennis Siver vs. Jess Liaudin:

UFC 70 telefonkonferens avskrift

Hos OC Register kan man läsa en fullständig avskrift från telefonkonferansen jag nämnde i min tidigare post Blandade rykten och nyheter.
Läs hela samtalet hos OCregister.

Cage Rage 21: Judgement Day preview

I helgen är det två stora galor i England, dels UFC 70 i Manchester och sen Cage Rage 21 i London. Cage Rage har länge promotat Bob Sapp i main eventet på galan men nyligen så drog han sig ur på grund av "personliga orsaker" och ersätts av David "Tank" Abbot istället. Att Bob Sapp drar sig ur är inte helt oväntat då det har spekulerats mycket kring hur seriösa Cage Rage verkligen var med att signa honom och det ryktas om att det här var planerat från första början. Hur det står till med den saken egentligen vet jag inte men jag skulle inte direkt bli chockerad om så var fallet.

Det är ändå en på pappret en rätt hyfsad gala dom har, fullt fight card:
Gary "Smiler" Turner vs. David "Tank" Abbot
Ivan Serati vs Vitor Belfort
Evangelista "Cyborg" Santos vs James Zikic om Cage Rages LHW världsmästartitel
James McSweeney vs Michael McDonald i en Kickboxningsmatch
Daijiro Matsui vs Mark Weir
Murilo "Ninja" Rua vs Alex Reid
Roman Webber vs Mark Epstein
Paul Jenkins vs Paul Daley om Cage Rages brittiska welterviktsmästartitel.
Ross Pointon vs Abdul Mohammed
Cyrille Diabate vs Ryan Robinson
Alex Owen vs Brad Pickett
Xavier Foupa-Pokam vs Tom Watson
James E Nicoll vs Sunnat Ilyasov

Kan nog blir en hel del bra fighter där men det är inga särskilt relevanta eller spännande matchningar. Men det är ungefär så Cage Rage känns som helhet.

Bloodyknux.com intervju med Martin Kampmann

Bloodyknux.com telefonintervju med dansken Martin Kampmann som möter Rich Franklin som main event på UFC 72 i Belfast, Nordirland. En riktigt bra intervju och många av mina frågor kom också med vilket jag är glad för.

UFC 70: Nations Collide preview

På lördag är det äntligen dags för UFC 70: Nations Collide som sänds Live från Manchester, England och det är ett kanon card vi får se enligt mig.

Main Card:
Mirko "Crocop" Filipovic vs. Gabriel "Napao" Gonzaga
Michael Bisping vs. Elvis Sinosic
Andrei Arlovski vs. Fabricio Werdum
David Heath vs. Ryoto Machida
Assuerio Silva vs. Cheick Kongo

Prelims:
Matt Grice vs. Terry Etim
Junior Assuncao vs. David Lee
Alessio Sakara vs. Victor Valimaki
Dennis Siver vs. Jess Liaudin
Edilberto "Crocota" Souza De Oliveira vs. Paul Taylor

Main event för kvällen är tungviktsfighten Mirko "Crocop" Filipovic vs. Gabriel "Napão" Gonzaga där vinnaren får möta Randy Couture i en titelfight på UFC 74. "Napão" har länge varit en av världens absolut bästa brassejutsu killar i viktklassen över 99kg där han bland annat har en världsmästartitel. Hans UFC debut var en horribel match mot Kevin Jordan som han ändå lyckades avsluta riktigt bra med en supermanpunch knock. Det var inte särskilt konstigt att Gonzaga inte gjorde så bra ifrån sig då hans gravida fru hade stött på komplikationer, låg nära döden och en av tvillingflickorna hon bar på dog bara några veckor innan hans fight. Gonzaga valde att vara med och ta hand om sin fru istället för att träna ordentligt men han ville ändå inte dra sig ur och fighten blev som den blev. Så med tanke på omständigheterna var jag ändå imponerad och han har fortsatt imponera i sina efterföljande fighter också.
Crocop är en av världens absolut bästa tungviktare, beroende på vem man pratar med så hamnar han som #2 eller #3 i världen, jag menar själv att han för tillfället är #2. Crocop gick från ren stående fighting i K1 till MMA i Pride för snart 6 år sedan och har efter en medioker inledning blivit en av världens absolut bästa fighters. När jag säger medioker så räknar jag hans oavgjorda match med Takada som riktigt trots att den troligen var uppgjord. Takadas båda vinster var uppgjorda men vet inte hur det är med hans oavgjorda. Sen hade han också en oavgjord med Wanderlei Silva som han skulle förlorat om det inte var för särskilda regler men efter det så fick han ordning på sitt MMA game och verkade nästan ostoppbar. Tills han mötte Antonio Rodrigo Nogueira det vill säga. Efter att fullkomligen spöat skiten ur Nogueira i tio minuter så gör han i andra ronden ett misstag som Rodrigo tar till vara på och får det till marken där han får till en otroligt snygg armbar på Crocop. Crocop kommer tillbaka bättre än någonsin med två imponerande vinster innan det är dags för 2004års tungviktsturnering där Crocop är en av favoriterna. Men han verkar lite för bekväm och arrogant och blir knockad av Kevin Randleman redan i första omgången. Randleman hade en väldigt enkel taktik, börja med att bara skjuta in för nedtagningar och få Crocop att sänka händerna, sen fejka en inskjutning och skicka iväg ett slag istället. Randleman behövde bara försöka sig på en nedtagning innan Crocop helt sket i att skydda sig. En match som lärde Crocop mycket. Han kämpar sig upp till toppen igen och trots åtskilliga förseningar så mötte han till slut Fedor Emelianenko där han förlorar på enhälligt domslut i en jämn men ändå klar fight. Efter det såg det nästan ut som Crocop var slut. Han mötte en otränad Josh Barnett som var tillbaka efter en skada han ådrog sig i hans tidigare möte med Crocop ett år tidigare. Crocop såg extremt passiv ut, det såg inte ut som om han brydde sig ett dugg och Barnett kontrollerade fighten totalt till en början. Crocop fortsatte se ut som om han inte brydde sig men Barnett var i väldigt dålig form och tog slut och Crocop lyckas ändå vinna på ett enhälligt domslut. Jag brukar säga att Crocop vann inte den matchen, Barnett förlorade, men Crocop vann inte. Nästa match var mot Mark Hunt där han inte bara såg ut som om han inte brydde sig utan som om han ville därifrån. Han joggade ifrån Hunt och kollade på klockan flera gånger. Även om han träffade tio gånger så mycket så såg Hunt ut som om han inte brydde sig och eftersom Hunt gick framåt och Crocop bakåt så vann Hunt på delat domslut. Egentligen ett horribelt domslut om man har ett konsekvent poängsystem men det har dom inte i Pride så då kan det bli på det viset. Jag trodde nästan Crocop var slut vid det här laget och när han får möta inte ens topp 25 rankade mellanviktaren Ikuhisa Minowa i första rundan av 2006 års öppna viktklass turnering så var det ju bara löjligt tänkte jag. Men Crocop kom ut med en bestämdhet och fokus i blicken som jag aldrig sett tidigare. Och om han ser så fokuserad ut mot någon som Minowa så har han hittat något som driver honom som aldrig förr. Han vinner turneringen i väldigt imponerande stil och går sedan vidare till UFC där han besegrar Eddie Sanchez på TKO i första ronden och här är vi nu. Varför har jag då gått in så detaljerat i Crocops väg hit? Jo, för att visa hur jag ser på hans fokusering. Inte nog med att han blivit en allt bättre och mer mångsidig MMA fighter utan han har även utvecklats mentalt och verkar extremt fokuserad. Det spelar ingen roll hur mycket jag gillar Napao eller att Napao har verktygen att kapitulera på Crocops misstag både stående och på marken. Mot en så här fokuserad Crocop tror jag inte han kommer få några misstag att kapitulera på. Min gissning är inte helt oväntad Crocop via TKO i andra ronden. Men om Crocop gör ett misstag så kommer Gonzaga ta chansen.

Michael Bisping vs. Elvis Sinosic är ett test för Bisping. Sinosic är bättre än vad många ger honom cred för men han är ingen fighter som kommer bli någonting mer. Han är ändå ett lagom test för att se var man har nya killar någonstans. Bisping verkar dock redan ha passerat det stadiet och jag skulle hellre ha sett honom möta någon annan gatekeeper. Men det ska ändå blir intressant att se hur han ser ut mot Sinosic. För att se bra ut mot Sinosic behöver du vara en BRA fighter. Bisping via TKO eller nått i andra ronden.

Andrei Arlovski vs. Fabricio Werdum har fått väldigt lite uppmärksamhet från UFCs sida men verkar bland fans, inklusiva mig själv, vara den bästa fighten på galan. Just nu har jag Werdum rankad som #5 och Arlovski som #8 men det är lite missvisande då jag egentligen håller dessa herrar väldigt nära varandra. Detta är en helt underbar matchning i mina ögon där det är ett rejält test för båda två. Arlovski borde ha ett övertag stående men Werdum har sett allt bättre ut där. På marken har vi ännu inte sett Arlovski särskilt mycket och vi vet att Werdum är grym där. Otroligt spännande och det känns som en ren 50/50 match för mig. Jag tror och hoppas ändå på Arlovski här då jag hoppas att han är så bra som jag en gång trodde han var och omständigheter har kommit ivägen. Arlovski på enhälligt domslut är mitt gissning här.

David Heath vs. Ryoto Machida skulle egentligen ha varit Forrest Griffin vs. Ryoto Machida som var en riktigt grym matchning i mina ögon. Forrest vs. Machida var ett riktigt bra test för båda två och vi skulel verkligen få se vad dom gick för. Nu var Forrest tvungen att dra sig ur pga infektion i knät och obesegrade David Heath ställde upp på relativt kort varsel. Heath ser det här som en jättechans att slå sig in i toppen av 93kgs divisionen men Machida är ingen lätt kille. Heath har fightats två gånger i UFC men jag minns inte någon av hans fighter eller om jag ens har sett dom. Jag tror ändå att Machida är för mycket för honom och jag hoppas att Machida får till ett snyggt avslut här. TKO i första eller andra ronden.

Assuerio Silva vs. Cheick Kongo är en annan riktigt bra matchning. Assuerio har inte haft det lätt i UFC, en förlust på domslut mot en sjuk Tim Sylvia och en giljotin av Brandon Vera men har efter det skaffat sig två vinster i mindra organisationer och är nu tillbaka där han får möta Cheick Kongo. Hade inte Kongo förlorat mot Carmelo Marrero hade han varit utmanare till titeln då han har visat upp riktigt imponerande stående fighting. Frågan är hur mycket han utvecklats på marken där han fortfarande är relativt grön. Detta känns som en typisk grappler vs. striker. Om det blir stående vinner Kongo, på marken Silva. Kongo är stark i klinchen då han har en bakgrund i både thaiboxning och grekiskromersk brottning och Assuerios nedtagningar är mest ifrån klinchen om jag inte minns helt fel så jag tror Kongo blir för svår för honom. Kongo via TKO/KO i andra eller tredje ronden är min gissning.

Bland prelim matcherna är det framförallt italienaren Alessio Sakara som intresserar mig. Ända sedan jag såg honom första gången har jag varit grymt imponerad av hans händer. Riktigt snygg boxning men trots att han har ett par knockar på sin meritlista så verkar han sakna det där riktiga krutet i nävarna. Och hans taktik har många gånger varit väldigt märklig och han har inte lyckats riktigt. Nu senast spöade han skiten ur Andrew McFedries i några minuter tills han fick för sig att sluta med det och blev istället knockad själv i en mycket märklig sekvens. Jag hoppas verkligen att han tar klivet upp och får ihop hela sin arsenal för jag tror han kan bli riktigt bra, fortfarande.
Men även Edilberto "Crocota" Souza De Oliveira är jag riktigt jävla sugen på att se, han har varit grymt imponerande har jag hört och han har många fina submissions på sitt record. Han har hittls bara mött brazilianska dussinfighters så det är svårt att veta hur bra han är och Paul Taylor är en tuff engelsman på hemmaplan och vi lär få svaret på hur bra Crocota är efter det här. Jag tror Crocota vinner på submission i första eller andra ronden.
Matt Grice är en annan kille som jag har hört väldigt mycket bra om och han har ett ruggigt imponerande record så här långt. Han verkar ha stor potential och lär bjuda på en kanonfight tror jag.

Det kan inte bli lördag snart nog!
Här kan ni också se UFCs 10 minuters promo preview av galan:

Blandade rykten och nyheter.

Det har varit en hel del små nyheter och rykten dom senaste dagarna. Dom flesta kommer ifrån en telefonkonferans som Dana White och Mirko "Crocop" hade med media idag. Jag tänkte och sammanfatta det viktigaste. Det är lite svårt eftersom det är en del motstridiga uppgifter där folk har tolkat samtalet annorlunda antar jag men jag har gjort så gott jag kan.

• UFC 72: Victory är officiell, Belfast, Nordirland den 16e Juni är det som gäller. Rich Franklin vs. Martin Kampmann i main event och Forrest Griffin vs. Hector Ramirez i co-main event.Tyson Griffin vs. Clay Guida och Eddie Sanchez vs. Colin Robinson ryktas också delta.
  
• UFC 72 kommer eftersändas gratis på SpikeTV i USA precis som UFC 70.
  
• Prides lättviktsturnering är inte klart än men verkar som om den ska börja den 16e Juli med kvartsfinalerna i September, semifinalerna i November och finalen på nyår.
• Dana White säger att INGA UFC fighters kommer delta i turneringen.
  
• Prides första gala under nyskapade Pride Worldwides styre verkar bli på amerikansk mark någon gång i Juni. Pride 35 blir det alltså.
• Dealen mellan UFC och HBO ÄR äntligen klar. UFC har gett med sig och det blir HBO som sköter produktionen och kommentatorerna men Dana White säger att han aldrig hade skrivit på något han inte trodde på.
• Han säger också att Pride kommer ha ett ordentligt stort tv-avtal både i Japan och i USA inom kort.
  
• Inside the UFC kommer att komma tillbaka men det är inte klart om när.
• Mirko kommer gå tillbaka till Wild Boys som entremusik vid UFC 70 men kommer nog fortsätta använda Pride Theme på andra galor.
  
• Mirko sitter som ni kanske vet i det Kroatiska parlamentet och han är inne på sitt sista år och kommer inte ställe upp på omval utan kommer gå tillbaka och jobba för polisens specialstyrka i November där han fräsmt jobbar som kampsportsinstruktör.
  
• Han ser fram emot att möta Fedor och Nogueira igen. Som han själv säger: "I have a feeling I will face Noguiera very soon."
• Han han tränat och anpassat sig till att fightas i en bur allt mer.
• Han kommer inte gå ner till lätt tungvikt för att möta Chuck Liddell men han möter Chuck Liddel vilken dag som helst som tungviktare.
• Andersson Silva vs. Nate Marquardt är main event, Sean Sherk vs. Hermes Franca och Rashad Evans vs. Tito Ortiz är co-main events på UFC 73 och det är i Sacramento, Kalifornien.
  
• Randy Couture möter vinnaren av Crocop vs. Napao för tungviktstiteln som main event på UFC 74. Georges St. Pierre kommer även vara med.
  
• Matt Serra vs. Matt Hughes om welterviktstiteln är main event på UFC 75.
• Beroende på hur det går så kommer Rich Franklin möta Anderson Silva på UFC 76 som hålls i Franklins hemstad Cincinnati, Ohio.
  
• The Ultimate Fighter 6 kommer vara 16st welterviktare och dom kommer börja filma sent i Maj.
• UFC kommer snart hålla galor i Chicago, Washington D.C., Boston och Atlanta.
• ESPN kommer rapportera UFC nyheter reguljärt och mer ingående och det inkluderar invägningarna.
  
• Fedor har ett bindande kontrakt med Pride men det är inte exklusivt men dom kommer göra allt dom kan för att ha kvar Fedor med ett exklusivt kontrakt.
  
• UFC 70 i MEN Arena är helt slutsålt.
• Pride kommer gå över till UFCs rondsystem, regler och viktklasser men kommer annars ändras så lite som möjligt.
• Knän mot huvudet på marken är en regel som dom försöker få godkänd av sportkommisionerna i USA och det verkar som dom i New Jersey verkar vara på väg att godkänna det. (New Jersey är en av dom mer inflytelserika sportkommisionerna så det är väldigt bra om så är fallet.)
  
• Planerna för Pride inkluderar inte bara Japan och USA utan Kina och andra delar av Asien.
• Noguieras första motståndare är inte klar än men han kommer troligen möta en topprankad kille direkt.
• Dan Henderson kommer inte bli av med någon av sina titlar men dom vet inte riktigt hur dom ska hantera det hela än.
• Mauricio "Shogun" Rua kommer inte fightas i UFC utan kommer vara en ren Pride fighter.
• Vi kommer inte se fler freakshows i Pride med stora viktskillnader.
• Dana White om Tito Ortiz svar på Bad Blood programmet som gick på SpikeTV: "He's living in a fucking bubble right now. He's making himself look like a jackass right. He'd better shut his face and worry about Rashad Evans." Dana White sade även fler mindre msickrande saker om Tito Ortiz.
  
• Vi kanske inte kommer få se några supertungviktsmatcher i Pride mer. Mark Hunt med flera får nog börja trimma sig lite och lära sig cutta vikt med andra ord.
• Frank Trigg kommer inte vara kommentator för Pride längre. Inga ersättare är ännu klara.
• Dana White tycker det verkar som om Josh Barnett inte gillar honom men vill ändå gäran se honom kvar som Pride fighter.
• Om Jerry "Gary" Millen säger Dana White: "No hard feelings. I told him what was coming, he didn't want to listen. *laughs* I don't just say shit and not have it happen."
  

Hoppas jag inte glömt något. Källor: UFCJunkie, MMAWeekly, MMANEWS.COM, Kakutougi, 411mania.com och lite blandat här och där.

Det som verkligen är synd här är att det inte verkar bli några UFC fighters i Prides lättviktsturnering. Jag hoppas verkligen att Dana White bara snackar skit och lägger ut dimridåer så att vi ska bli överraskade sen när dom presenteras.
Annars var det mest positiva nyheter här tycker jag.

BodogFight: Clash of the Nations recap

Igår var det alltså bodogfight med Fedor Emelianenko vs. Matt Lindland som main event.
Det hela var en väldigt ljum gala faktiskt. Kommentatorerna var bitvis riktigt dåliga med flera störiga felsägningar i stil med "Pound and Ground", störigt överberömmande av allt som hände men det var framförallt deras inkompetens som störde. Jag vet inte hur ni gör men jag har lärt mig att när man lägger en låg spark är det inte bra om man träffar på knät, skenben + knäskål = smärta.
Ljussättningen var värdelös, det var dåligt belyst i ringen och hela publiken var i mörker. Att mörklägga publiken brukar göras när det är halvtomt och man inte vill visa tomma stolar i TV, men här tror jag helt enkelt inte dom hade några lampor. Ljuseffekterna med blinkande färglampor påminnde mig om när vi hade disco på mellanstadiet för sådär 15 år sedan.
Dom körde med ramp där alla fighters gick ut till ringen men det var ingen maffig musik och ingen känsla alls i det hela.
Nä, produktionen var rent ut sagt usel, precis som domarna.
Men det viktigaste är ändå hur matcherna är och hur var då dom? Tja, sådär.

TV-sändningen började med Roman Zentsov vs. Kristof Midoux och jag får ge props till Midoux som tog fighten på så kort varsel efter att Bobby Soutworthless hade dragit sig ur. Midoux klarar sig också bra och tar ner Zentsov som tydligen inte har tränat på sitt nedtagningsförsvar.
Midoux jobbar sig till full mount där han metodiskt säkrar sin position och försöker jobba för att få möjlighet att gå till attack medans Zentsov håller sig fast. Eftersom det inte hänt någonting på 20 sekunder så ställer domarna dom upp! Vad i! Efter så kort tid när en fighter har full mount? Helt galet men med tanke på att dom är i Ryssland och det är en ryss i underläge så förstår man väll. Midoux fortsätter leda matchen men i slutet av ronden får Zentsov in en smäll och Midoux försöker ta ner Zentsov. Men Zentsov matar på med slag mot bakhuvudet på Midoux, ett par hammerfists mot sidan men dom flesta mot bakhuvudet. Härligt att se lite oldschool regler, not. Ronden tar iaf slut och Midoux är alldeles för skakad för att fortsätta. Helt otroligt, undrar vilka regler dom körde med här, att tillåta en fighter mata på med slag mot bakhuvudet på det viset är inte bra.

Sen fick vi se Amanda Buckner vs. Hitomi Akano där Buckners styrka och tuffhet visade sig vara för mycket för Akanos teknik. Akano försökte sig på flera judokast men inte ett enda lyckades. Buckner vann på enhälligt domslut.

Sen fick vi se Andrei Semenov vs. Jorge Santiago som var en rätt bra match. Andrei Semenov var tuff och hård och vann första ronden men Santiago kan sina grejer och får in en uppercut sent i andra ronden och följer upp med slag och domaren bryter snabbt. Semenov går in för en double leg på domaren men lyckas inte ta ner honom innan han inser vad han håller på med.

Nästa fight var Aleksander Emelianenko vs. Eric Pele som var rätt ok den också. Aleksander var som vanligt imponerande offensivt, snabb, explosiv och väldigt lätt på fötterna för att vara så stor och tung. Pele hade inte mycket att sätta emot på dom områdena och var minst en dm kortare. Aleksander höll sig antingen på avstånd och avlossade tunga slag eller tog Pele i en thaiklinch där han avlossade knän. Aleksander måste dock lära sig försvara sig bättre, Pele träffade mycket och bra helt i onödan. Sent i första ronden fick Aleksander ändå in ett tung slag som sänkte Pele och domaren bryter.

Nästa fight var welterviktstitelfighten Eddie Alvarez vs. Nick Thompson. Jag trodde inte Thompson var alls bra nog att ta Alvarez men när jag fick se storleksskillnaden så kände jag mig inte lika säker längre. Alvarez cuttar inte vikt och väger in på under 77kg ändå. Mot en lång kille som Thompson är det inte så smart. Alvarez pressar framåt och är klart bättre tekniskt och atletiskt men Thompson fightades smart och använde sin längd bra. Alvarez slog många hål i luften. Sent i andra ronden kontrar Thompson med en hård jabb som sänker Alvarez och följer upp med slag tills domaren bryter. Alvarez borde börja cutta vikt och ta sig ner till lättvikt där han kan ha bättre möjligheter.

Sen väntade kvällens main event, Fedor Emelianenko vs. Matt Lindland. Det börjar lite avvaktande men sen exploderar Lindland, avlossar en överhandshöger som träffar Fedor och öppnar upp ett cut och klinchar upp. Lindland är grym i klinchen, Fedor tar vid flera tillfällen repen till hjälp för att hålla sig stående. Lindland lyfter upp Fedor i luften men Fedor lyckas med repens hjälp få ner en fot och istället vända på steken med ett otroligt snyggt höftkast. Lindland hamnar på rygg och det är inte hans starkaste position. Han kommer aldrig riktigt in i matchen och efter ett par minuter så får Fedor honom i ett armlås som han tvingas klappa ut på.
Ett otroligt antiklimax, spelar ingen roll hur snyggt Fedors reverserande höftkast var det jag undrar är hur det hade gått om han inte haft repen till hjälp. Kanske inte hade spelat någon roll men man vet aldrig. Det blev iaf väldigt antiklimatiskt. Med så många varningar från domaren att släppa repen tycker iaf jag att en uppställning inte hade varit för mycket. Fedor var ändå Fedor men det blev bara tomt.

Överlag en rätt tråkig gala som var riktigt dåligt producerad och jag är inte särskilt förtjust i hur bodog använder MMA som en plojgrej för att göra reklam.

Mer nyheter kring Prides lättviktsturnering

En poster med bekräftade deltagare är ute. Varför "Mach" fick en egen bakgrund kan man spekulera i, jag tror det beror på att han har en egen viktklass.
Satoru Kitaoka besegrade Fabricio Monteiro med en arm triangel och kvalificerade sig med det till den här turneringen.
Men sen har vi också lite dåliga nyheter, från Prides japanska hemsida:

New owner decide postpone Pride LW GPs.
New date is not decide yet.
Reason for that is company change work.

Vi får hoppas det inte dröjer länge för jag ser verkligen fram emot det här.

Fox1460's Steve Cofield intervjuar Forrest Griffin

Forrest Griffin pratar bland annat om UFC 69, Tito Ortiz vs. Rashad Evand och sin egen framtid.

Post Pride 34 intervju med avgående DSE/Pride VD Nobuyuki Sakikabara

Post_Pride34_Sakikabara

BODOGFIGHT: Clash of the Nations preview

På lördag är det dags för bodogfight att hålla en gala i St. Petersburg, Ryssland. Fedor Emelianenko vs. Matt Lindland är main event. Hele fightcardet ser ut på följande vis:
Main Card:
Fedor Emelianenko vs. Matt Lindland
Aleksander Emelianenko vs. Eric Pele
Eddie Alvarez vs. Nick Thompson
Roman Zentsov vs. TBA
Amanda Buckner vs. Hitomi Akano
Andrei Semenov vs. Jorge Santiago

Prelims:
Amar Suloev vs. Andy Foster
Julie Kedzie vs. Julia Berezikova
Bill Mahood vs. Steve Steinbeiss
Dmitry Samoilov vs. Ray Steinbeiss
Derrick Noble vs. Erik Oganov
Rodrigo Damm vs. Santino DeFranco
Jarno Nurminen vs. Josh Curran
Sergey Kaznovsky vs. Dan Evensen

Bobby Southworth skulle mött Roman Zentsov men för ett par dagar sedan fick han för sig att han inte trivs med att fightas som tungviktare och drog sig ur. Kunde han inte tänkt på det lite tidigare? Jag har aldrig gillar Southworth, tyckte han var en riktig skitstövel under första säsongen av The Ultimate Fighter och jag har allmänt inte gillat honom. Att knappt en vecka innan man ska fightas dra sug ir för att man kommit på att man inte vill fightas som tungviktare höjer ju inte direkt min respekt för killen. Jävla idiot. Så här skriver han:

[...]I'm not fighting on that card. All apologies to those that were anticipating the fight.
Roman Zentsov is a tough ass fighter. There were some things that weren't working out contractually, I'm not comfortable fighting HW, so my camp decided to pull me out of the fight.
I'm still hoping to fight for BoDog at 205 tho'.
I'll keep you posted...

Jaha? Vad betyder det egentligen? "Contractually"? Vad syftar han på? Ja, jag vet inte. Men en kille översatte det hela så att alla kan förstå, det här är vad han egentligen säger:

I'm not comfortable with my getting ass raped by a huge Russian guy, so I'm pussing out of this one.

Jag tror inte en organisation är särskilt intresserade av att ha honom tillbaka om han drar sig ur på så här kort varsel, hoppas han blir svartlistad och att dom hittar en motståndare till Zentsov.

Men låt oss gå vidare till en liten snabbgenomgång av dom intressantaste matcherna.
Fedor Emelianenko vs. Matt Lindland är som sagt main event på galan och jag vette fan alltså. Med alla upsets som hänt i år så vore det ingen jätteskräll om Lindland vann. Lindland har faktiskt en stil som borde matcha upp ganska bra med Fedor. Men Fedor är för bra stående, för snabb och helt enkelt för bra överallt tror jag. Men jag tror Lindland gör en tuff match men Fedor vinner klart ändå.
Detta är i min mening på pappret Fedors tuffaste match sedan han mötte Crocop för 1½-2 år sedan. Sjukt egentligen.

Aleksander Emelianenko vs. Eric Pele kan ju bli något den också. Om inte Aleksander fightas lite smartare än han brukar så har Pele stora chanser att vinna. Men jag tror Aleksander tar det här på submission faktiskt.

Eddie Alvarez vs. Nick Thompson kan bli riktigt bra. Eddie Alvarez har mosat sina motståndare som ingenting och borde vara i någon av dom stora organisationerna nu. Nick Thompson blir ett bra och tufft test för honom. Thompson hade 8 raka vinster innan han fick chansen i UFC mot Karo Parisyan där han förlorade på TKO i första ronden. Sedan dess har han 6 raka vinster i mindre organisationer. Jag är väldigt imponerad av Alvarez och tror han tar det här då Thompson är bra mot sämre motstånd men inte håller när kvaliteten på motståndet höjs. Jag tror Alvarez håller hög kvalitet och vinner det här på TKO i första eller andra ronden.

Det är alla matchningar jag känner att jag har koll nog på. Jag har inte följt den här säsongen av bodog så bra. Jag trodde svensken Diego Gonzalez skulle vara med på den här galen då han vann sin match i bodog. Men han verkar inte vara med och jag vet inte varför.

UFC 72: Ireland rykten

Det verkar som det blir en fullfjädrad gala ändå av galan på Irland. Rich Franklin vs. Martin Kampmann är bekräftad och det sägs vara main event. MMAWeeklys ryktessektion säger att vi också får se Forrest Griffin vs. Hector Ramirez och Tyson Griffin vs. Clay Guida. Det ryktas även om Brandon Vera vs. Antonio Rodrigo "Minotauro" Nogueira.
Väldigt trevliga matchningar faktiskt. Tyson Griffin vs. Clay Guida kan bli ett riktigt krig i stil med Huerta vs. Garcia fast med mer brottning och mindre slag men samma galna tempo.
Vera vs. Nog hade varit riktigt trevlig, hoppas ryktena stämmer.
Galan kommer iofs inte äga rum på Irland utan i Belfast, Nordirland. Den 16e Juni är datumet som gäller och arenan är Odyssey Arena som har en kapacitet på lite ungefär 10.000 personer.

Pride 34: Kamikaze recap

Det har inte bara varit UFC 69 i helgen utan 1½ timme efter det att UFCs PPV sändning var över började Prides sändningar. På den amerikanska sändningen visades inte dom två första fighterna trots att man hade en hel timmes paus i mitten och en halvtimmes snack innan första fighten. Förjävligt tycker jag men jag märkte inget av det för jag såg den japanska sändningen. Sen har jag sett lite av den amerikanska sändningen också och måste bara säga att oj vad jag saknar Mauro. Kommentatorerna funkar inte alls utan en riktig play-by-play kille.
Men jag kan inte riktigt uttala mig då jag bara sett lite grann. Men låt oss gå vidare till fighterna istället.

Kvällens första fight var Edson Drago vs. Yoshihiro "Kiss" Nakao. Jag har inte varit ett dugg imponerad av Nakao på något sätt och vis. Drago är ju ingen sueprfighter men han har iaf riktigt hyfsad standup och flera knockar på sin meritlista. Trodde faktiskt han skulle lyckas hålla det stående tillräckligt mycket för att kunna få en TKO. Men han visade sig vara helt värdelös på marken och efter drygt 9 minuter i första ronden vinner Nakao på en Neck Crank. Ja, ni läste rätt. Neck Crank. Jag tror ingen har vunnit på en Neck Crank sedan Mark Kerrs och Mark Colemans glansdagar förra århundradet. Försvaret mot en vanlig neck crank är ju inte direkt avancerad då man i princip bara vrider på huvudet och kroppen. Stor besvikelse, hade hoppats på mer från Drago.

Om den första fighten var en besvikelse så var nästa desto bättre. Eric "Butterbean" Esch vs. Wagner "Zuluzinho" de Conceicao Martins var en helt fantastisk fight. Och det menar jag inte bara ironiskt (bara nästan). Den var faktiskt nästan riktigt bra. Zuluzhino kommer ut aggressivt sluggande och Butterbean ser lite överraskad ut först men kommer snabbt in i det och sluggar tillbaka, men till skillnad från Zuluzhiono så träffar Butterbean sitt mål. Han skakar om Zuluzhino med ett par slag och Zulu klinchar och tar ner Butterbean. Men Bönan är med och försöker sig på ett riktigt snyggt svep. Tyvärr går det inte hela vägen men tillräckligt för att han ska kunna vända på på Zulu och hamna i sidemount. Från sidemount hamrar han ner slag och matar på med knän och mjukar upp Zulu tills han gör sig öppen för en keylock som Butterbean jobbar på och efter lite om och men får. Säga vad man vill om två stycken 200 kilos killar som möts, men Butterbean såg fan relativt bra ut. Han var lugn och metodisk när Zulu sluggade, han träffade bra. Och på marken blandade han slag och knän och fick in en bra submission. BJJ (Brazilian Jiu-Jitsu) är det gamla, BBJ (ButterBean-Jitsu) är det nya! Otroligt underhållande fight faktiskt, en skam att inte en kändis som Butterbean visades på den amerikanska PPVn.

Sen var det dags för Zelg Galesic vs. Makoto Takimoto som många hade stora förhoppningar på. Zelg har väldigt mycket hype bakom sig så han har knockat folk till höger och vänster i Cage Rage det senaste året och till och med använts som exempel av vissa som menar att Cage Rage nästan har kommit ikapp UFC kvalitetsmässigt. Så såld har jag inte varit, att knocka folk i Cage Rage och att göra det i en större organisation som UFC är det stor skillnad på. Men jag såg ändå verkligen fram emot att se honom testad och trodde inte Takimoto skulle vara bra nog för att göra det. Men Takimoto är en tuff kille och även om Zelg skakade om honom ett par gånger så gav han inte vika en tum. Zelg hade dock en fantastisk ny attack som jag inte sett tidigare, jag kallade den först för Flying Teabag men efter lite diskussioner har vi kommit fram till att Atomic Teabag är mer passande i samma anda som Mark Hunts välkända Atomic Buttdrop. Även om det inte kan vara särskilt skönt att få en susp i ansiktet med den kraften så gjorde det inte särskilt mycket skada. När Takimoto väl fick Zelg till marken så såg Zelg ut som en amatör jämfört med Takimoto och det dröjde bara lite drygt halvvägs in i första ronden innan Takimoto fick Zelg i en Kimura. Inte en kväll för strikers i klassiska strikers vs. grapplers matchningar verkar det som.

Och i nästa fight hade vi ännu en i Gilbert Yvel vs. Akira Shoji. Men Yvel visar att man faktiskt kan försvara en nedtagning genom att göra något som kallas för att "sprawla" där man skjuter bak sina fötter och fram sina höfter. Mycket märkligt, såg inte allt för avancerat ut. Det där borde fler lära sig. Men Shoji fick trots det ner Yvel ganska snabbt och kör lite Ground and Pound inifrån Yvels guard. Det ser länge ut som Yvel letar efter något och när Shoji är i hans half guard så gör han en fin övergång till ett benlås. En riktigt hyfsad heelhook verkar det som. Men han lyckas inte få den ordentligt. Shoji kontrar med lite egna olika fotlås och Yvel tänker skitsamma, lutar sig framåt och börjar slå Shoji som nu har sina händer upptagen med att försöka få Yvel i ett fotlås och Yvel träffar ganska rent några gånger och domaren bryter. En fin match av Yvel, men jag är lite besviken. Varje gång man ser Yvel så är det en liten del som hoppas på att han ska knocka domaren igen.

Sen var det dags för James Thompson vs. Don Frye och dom bjuder verkligen på sig själva redan innan fighten. Wow, det här kan bli något. Thompson har i sina senare fighter varit lite smartare och lite mer kosnervativ men här tokrusar han som han gjorde tidigare i sin karriär och nu precis som då straffar det sig och Frye skickar honom i mattan med en högersving. Den träffar inte rent och Thompson ser inte groggy ut. Thompson kommer upp och dom utbyter slag i klinchen där Frye först träffar mycket mer men när Thompson använder sina knän så träffar han bättre tills dom båda har nackgrepp på varandra och bara matar på slag i ansiktet på varandra i en repris av Frye vs. Takayama. Men Thompson kommer snabbt på att det där är ingen smart taktik på Frye och börjar jobba på lite annat. Domaren bryter upp dom då det inte händer så mycket i klinchen och Thompson går för en nedtagning direkt efter det. Thompson jobbar med knän och slag från sidemount på Frye tills han lyckas ta mount. Frye ger honom sin rygg men Thompson lyckas inte hålla den och Frye ställer sig upp men bara för att fångar i Thompsons thaiklinch och bli straffad med knän. Thompson trycker upp Frye i ringhörnan och matar på med knän. Frye lyckas vända på det och sedan ta ner Thompson men utan att göra någon skada öht och efter att ha jobbat lite lyckas Thompson ta sig stående igen men fastnar i en giljotin. Den är inte särskitl djup men Frye är stark och trycker på den, Thompson tar ner Frye och är i sidemount och därifrån avslutar man inte en giljotin. Thompson kör ground and pound från side mount tills
Frye vänder på sig och ger upp sin rygg och Thompson hamrar på med slag men Frye bryr sig inte ens om att försvara utan ställer sig upp bara för att äta ett stort knä. Sen står Thompson matar slag och knän på Frye i i typ en minut innan domaren till slut bryter när Frye vänder sig om och lutar sig ut ur ringen. Underhållande galen fight som egentligen borde stoppats mycket tidigare.

Sen var det en hel timmes paus. Sakuraba vs. Tamura kungjordes och det var ganska känslosamt att se Sakuraba i Pride igen. Sakikabara höll ett långt tal och det var synd att jag inte förstod ett ord. Men tårarna i Sakurabas ögon var talande nog.

Nästa fight var Shinya Aoki vs. Brian Lo-A-Njoe. Aoki, en av världens absolut bästa lättviktare mot en total supernolla som har 4 vinster, 6 förluster och 3 oavgjorda. Men vi har ju sett tidigare hur det kan gå i sånna här matcher och jag hatar dom verkligen. Om Aoki vinner, ok, det ska han göra. Om han inte vinner på nån helt galen submission eller nån konstig flygande snurrarmbåge eller nått så har han underpresterat. Finns ingen BRA utång av den här fighten. Jag är också väldigt orolig till en början då Lo-A-Njoe kör lite hoppknän som iofs inte landar men som är oroande nära att göra det. Aoki har ingen stående teknik att tala om. Och på marken så träffar Lo-A-Njoe med ett par riktigt hårda slag och jag tänker så fan heller. Inte Aoki också! Men nej då, Aoki är för bra för det och vinner med en mycket snygg armbar efter bara en och en halv minut.

Sen var det dags för BTT att få revansch med Ricardo Arona vs. Rameau Thierry Sokoudjou. Sokoudjou öppnar med ett par ashårda bensparkar och Arona ser förbannad ut. Iofs ser Arona alltid ut som han är förbannad och avskyr hela mänskligheten. Han kontrar också med en egen mycket hård benspark. Sen försöker Arona till slut ta ner Sokoudjou men Sokoudjou försvarar det bra och hoppar undan bensvepet otroligt snyggt. Och efter det så skickar han iväg en knallhård uppercut som träffar Arona klockrent och sänker honom, Sokoudjou fortsätter framåt direkt och avslutar med en soccerkick innan domaren hinner emellan. Wow, wow. Jag sade innan att Arona har hakan uppe och att det kan hända men det trodde jag fan inte. Arona har varit ett monster mot nästan alla han mött. Sokoudjou har 2 raka topp 5 vinster, wow. Men frågan är hur bra han egentligen är. Jag har kollat på hans fight med Glover Teixeira ett par gånger och han såg ungefär likadan ut där men hans motståndare slog tillbaka. Han är väldigt ung och verkar ha all potential i världen att bli en av dom bästa och jag längtar redan till hans nästa fight. Hade varit kul att se honom mot en pigg Overeem faktiskt, men Overeem behöver lite vinster för att komma på rätt spår igen tror jag.

Kvällens main event var Kazuyuki Fujita vs. Jeff Monson. Och marknadsfördes som en Pride vs. UFC historia. Fujita var klart bättre stående och brottning nog för att hålla Monson ifrån sig ett tag. Men Monson åt sig in även om han fick äta några knän och slag så fick han till slut in en strypning på Fujita efter drygt 6 minuter. Matchen såg ut exakt som jag trodde och det blev aldrig särskilt spännande.

Överlag en mycket underhållande men inte särskilt relevant gala.
Fullständiga resultat tagna ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Yoshihiro Nakao	Edson Drago	Submission (Neck Crank)	1	9:15
2	Eric Esch	Wagner da Conceicao Martins	Submission (Keylock)	1	2:35
3	Makoto Takimoto	Zelg Galesic	Submission (Kimura)	1	5:40
4	Gilbert Yvel	Akira Shoji	TKO (Punches)	1	3:04
5	James Thompson	Don Frye	TKO (Punches)	1	6:23
6	Shinya Aoki	Brian Lo-A-Njoe	Submission (Armbar)	1	1:33
7	Rameau Thierry Sokoudjou	Ricardo Arona	KO	1	1:59
8	Jeff Monson	Kazuyuki Fujita	Submission (Rear Naked Choke)	1	6:37