MMA i Uppdrag Granskning

Jag skrev rätt mycket om både inslaget och synen på MMA i sig på min privata blogg.

Strikeforce, Fedor vs. Rogers

Lite perspektiv

Brawl Sports rapporterar:

"We got an official offer from M-1 to the UFC to do a co-promotion for the Couture-Emelianenko fight, and they (UFC) rejected that offer. Really, the only thing standing in the way for that fight right now is Dana and the UFC. Obviously, M-1 is happy to do a co-promotion like that. It only serves to help them. I think the UFC is looking at it the other way, and it's like why do we want to help out another organization? The fans want to see that fight. At some point, you have to put that first."

Jag tycker det är jävligt synd att vi inte får se Fedor vs. Randy men inte blir jag bara sur på UFC och Dana White.
Det är inte deras fel att det inte blir av.
Det är inte bara dom som är egoistiska.
Randy är egoistisk som tackar nej till en titelfight med Nog.
UFC är egoistiska som gång på gång vägrar samarbeta med andra.
M-1 är egoistiska som helt enkelt ser en co-promotion med UFC som fantastisk reklam.
Fedor är egoistisk som tar en deal som är värdelös för oss fans men bäst för honom privat.
Det finns inga good-guys här som bara ser till sportens bästa, alla aktörer i den här soppan ser bara till sitt eget bästa.
Så lite perspektiv tack.

Angående dödsfallet

Det är egentligen ingen stor grej att någon dör när dom håller på med en sport, framförallt inte en sport som MMA.
Bara i Sverige dör flera personer varje år när dom spelar fotboll.
Paris-Dacar rallyt kräver några liv varje år.
Boxningar kräver flera liv varje år osv. osv. osv.
Det dör ett par personer varje år genom att ramla ur sängen.
Så MMA är statistiskt sett säkrare än att ligga och sova i sin säng och det finns många sporter som kräver fler liv.
Men det känns ändå tråkigt, jag tror det kommer ta ett litet tag innan jag kan uppskatta en fin knock på samma sätt som innan.
Nu har iofs just knocken inte varit alls det jag uppskattat mest med sporten men det känns ändå lite olustigt helt plötsligt.
Men jag har en känsla av att Huerta vs. Guida kommer visa upp just det jag älskar med sporten på lördag och jag kan komma bort ifrån den här känslan i och med det.

Omständigheterna kring fallet är lite oklara och det finns mycket vi inte vet eftersom vissa uppgifter inte är offentliga.
Jag tror inte alls det här kommer bli något hinder för sportens fortsatta utveckling men det känns alltid tråkigt när någon dör och nu kan man inte längre säga att den reglerade sporten inte haft ett enda dödsfall.

(Och jag vet att jag använder statistiken fel, jag ville bara ta det som exempel för att förstärka att allt har sina risker. Och för att driva med diverse andra "journalistiska" institutioner som gör liknande statistiska blundrar.)

Lite tankar kring det som hänt...

Jag befinner mig nog fortfarande i chocktillstånd, det känns helt absurt.
Ingen Randy eller Fedor i UFC.
Jag tror dock inte det är helt spikat än, UFC kan fortfarande erbjuda saker för att övertala både Randy och Fedor men chansen att det skulle ske är bara teoretisk.
Vissa kallar det att Randy drar sig tillbaka och vissa säger att det är ett avhopp.
Det är ett avhopp, han säger upp all kontakt med UFC men han säger ingenting om att dra sig tillbaka och sluta tävla.
Men eftersom han är under kontrakt med UFC och det tydligen går ut om 9 månader så kan han egentligen inte ens förhandla med andra förrens dess.
Men även om 9 månader är det inte över för en klausul som nästan garanterat finns med i hans kontrakt är att UFC har rätt att matcha alla bud han får från andra organisationer. Hur länge det gäller vet jag inte men en gissning är på 6 månader.
Min gissning är att om vi någonsin kommer få se Randy fightas igen så kommer det inte vara före hans 46-års dag våren 2009.
Och hur spännande är Fedor vs. Randy då?
Fedor har inte mött en värdig utmanare på nästan 4 år och nu 46-årige Randy har varit helt inaktiv i 1½ år.
Jag kommer fortfarande titta men fighten har tappat all sin relevans och lystern är inte där på samma sätt längre.
Det är NU vi vill se fighten, Fedor har inte mött en värdig utmanare på länge men det är fortfarande såpass nyligen att han är relevant som #1 i världen och Randy har kommit in och dominerat UFCs tungviktsdivision.
Nu kanske vi kan komma att få se Fedor möta Josh Barnett under tiden i M1 men annars ser jag ingen möjlig utmanare direkt.
Lite dumt att alla världens bästa tungviktare är i UFC, utom just dom två största.

Ligger det en förbannelse över UFCs tungviktsdivision?

Om vi kollar tillbaka på UFC och hur deras tungviktsdivision utvecklat sig från början ser det fan inte bättre ut.

Deras första tungviktsmästare som såg ut att dominera sporten Mark Coleman åkte på stryk av Maurice Smith.
Maurice Smith å sin sida blev inte långvarig innan han förlorade mot Randy Couture.
Randy Couture lämnade sedan UFC pga kontraktsbråk.
Bas Rutten kommer in och vinner titeln mot Kevin Randleman men drar sig tillbaka utan att försvara sin titel.
Kevin Randleman kommer in och tar den lediga titeln med en vinst över Pete Williams.
UFC satsar vid den här tiden stenhårt på Pedro Rizzo och ger honom ett mycket mycket lukrativt kontrakt med garanterade fighter och pengar.
Men det visar sig inte vara så lyckat då han först förlorar mot Randleman.
Couture däremot vinner över Randleman för att återigen ta titeln och besegrar sedan Rizzo två gånger.
Couture förlorar sen titeln mot Josh Barnett men Barnett åker fast för doping och får lämna ifrån sig titeln.
Randy Couture möter då Ricco Rodriguez om den lediga titeln och Ricco vinner.
Vid sitt första försvar förlorar Ricco sin titel till Tim Sylvia.
Tim Sylvia testar sedan positivt för steroider i sitt första titelförsvar mot Gan McGee.
Sylvia kommer sen tillbaka och får möte Frank Mir om titeln och Mir vinner men strax efter sin vinst så är Mir med om en motorcykelolycka där han skadar sig svårt.
Andrei Arlovski besegrar Tim Sylvia för att ta över det temporära bältet medans Mir är skadad och försvarar det två gånger i mycket otillfredställande fighter mot motstånd som inte var redo men hastades in i titelfighter i brist på andra möjligheter.
Sen förlorar Arlovski bältet mot Tim Sylvia och i den omedelbara rematchen i en oerhört tråkig fight.
Eftersom den tilltänkta utmanaren Brandon Vera är i kontraktsbråk kommer istället den nu 44-åriga Randy Couture ut ur pensionen för att möte Sylvia om bältet och vinner i imponerande stil.
Randy fortsätter imponera mot den duktiga om än något oerfarne Gabriel Gonzaga och UFC har för första gången på evigheter en känd omtyckt tungviktsmästare med vinster över respekterat motstånd.
En fight med Fedor hägrar och vi fans bara dreglar och väntar, men först skiter det sig då Fedor går till en annan organisation och sedan drar sig Randy tillbaka pga det.

Inte en enda mästare som fått försvara sin titel mer än två gånger på över tio år.
Vi får se hur divisionen utvecklar sig både i UFC och i dom andra organisationerna den närmsta tiden men jag har sagt det förut och säger det igen, tungvikt suger!

Roligaste MMA galan någonsin?

Jag bara tänkte lite, vilken är den roligaste gala ni har sett? Där både galan i sig och omständigheterna gjorde att det hela blev extra roligt?
För min del är det helt klart Pride 34: Kamikaze.
Jag såg galan live och den började typ klockan 8 på morgonen, men då hade jag varit uppe hela natten och tittat på UFC 69 precis innan och var duktigt uppumpad efter att ha sett Matt Serra knocka Georges St. Pierre, Roger Huerta imponera mot Leonard Garcia och Kendall Grove ha en otrolig uppvisning mot Alan Belcher med mera. Så helt uppe i varv och övertrött som få drar då Pride 34 igång. Och vad bjuds vi på?
Först får vi se en lite småtråkig fight som Yoshihiro Nakao vinner på neck crank över Edson Draggo. Jag garvar varje gång man ser någon vinna med ett sånt amatörgrepp men det var bara en liten mjukstart för sen var det dags för Butterbean vs. Zuluzhino. Jag vet inte vad man ska säga om fighten men efter en liten stunds sluggande från Zuluzhino där Bönan träffar klart bättre går den brasilianska jätten in för en nedtagning som Bönan hanterar mycket snyggt. Hysteriskt rolig fight när man inte sovit på 24 timmar och chattar med andra som kollar. Ja, ni ser själva, Butterbean jiu-jitsu FTW!
Men det skulle bli bättre, härnäst fick vi se Makoto Takimoto vs. Zelg Galesic och om Mark Hunts Atomic Buttdrop på Wanderlei Silva var underhållande så vad säger man om Zelgs atomic tebag?
Eller varför inte James Thompson vs. Don Frye som blev en galan slugfest där Thompson bara matar obesvarade slag i 2 minuter innan domaren bryter.
En hel del annat underhållande i samband med övertröttheten och sällskapet gör att det är den roligaste gala jag sett. Ni kan läsa min gamla sammanfattning av galan här.
En annan gala som kan nämnas som jag tycker bjöd på stor humor är K1 Dynamite USA!! men den var så utdragen och seg samt att jag inte såg den live tillsammans med andra och inte riktigt kunde uppskatta alla tokigheter.
Vilken är den roligaste gala du har sett?

Stout och Homonick vinner på TKO 30

Igår höll TKO, kanades främsta MMA organisation, en gala. TKO 30: Apocalypse var inte jätteintressant på förhand men båda namnen av intresse på galan Sam Stout och Mark Hominick vann i imponerande stil även om deras motstånd inte var det bästa.
Hominick lär försöka klättra upp till utmanarstatus igen i WECs fjäderviktsdivision och Stout lär försöka komma tillbaka till UFCs lättviktsdivision och röja igen.
Fullständigt resultat taget ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Ilya Woronowski	Sean Thompson	Submission (Rear-Naked Choke)	2	1:48
2	Adrian Wooley	Adam Kastner	TKO (Strikes)	1	1:30
3	Bob Landry	Ray Noel De Tilly	TKO (Strikes)	2	2:15
4	Samuel Guillet	Yves Lemelin	Submission (Armbar)	1	2:25
5	Dan Chambers	Marcus Celestin	TKO (Strikes)	2	4:21
6	Justin Tavernini	Syd Barnier	Techincal Submission (Armbar)	1	4:16
7	Mark Hominick	Ben Greer	TKO (Strikes)	1	1:14
8	TJ Grant	Stephane Dube	Submission (Ankle lock)	1	2:16
9	Jesse Bongfeldt	Chris Clements	Submission (Rear-Naked Choke)	2	1:57
10	Steve Bosse	Jody Burke	TKO (Strikes)	1	1:20
11	Sam Stout	Martin Grandmont	TKO (Strikes)	1	3:00

Om UFCs löner

Efter varje UFC-gala där lönerna publiceras så blir det en himla massa diskussioner och spekulationer om att oj vad lite han tjänar och borde inte UFC betala mer osv osv osv. Jag tycker att det till viss del är berättigat men också väldigt överdrivet.
Om vi tittar på dom bekräftade lönerna och bonusarna från senaste galan:

Keith Jardine $14,000
Chuck Liddell $500,000
Forrest Griffin $44,000 + $40,000 för submisison of the night
Mauricio “Shogun” Rua $150,000
Jon Fitch $44,000
Diego Sanchez $22,000
Lyoto Machida $50,000
Kazuhiro Nakamura $20,000
Tyson Griffin $24,000 + $40,000 för fight of the night
Thiago Tavares $9,000 + $40,000 för fight of the night
Rich Clementi $24,000
Anthony Johnson $5,000
Jeremy Stephens $6,000
Diego Saraiva $3,000
Christian Wellisch $14,000
Scott Junk $4,000
Matt Wiman $16,000
Michihiro Omigawa $5,000

Sen är jag rätt säker på att Liddell fick en del av PPV-pengarna, hur mycket vet jag inte. I hans tredje möte med Couture tjänade han totalt lite över en miljon dollar och i hans andra möte med Tito Ortiz och "Rampage" så tjänade han drygt 3 miljoner dollar.
Andra exempel på bonusar som UFC delar ut är till exempel Georges St.Pierre som fick sådär en miljon dollar som bonus när han besegrade Matt Hughes och blev weltervitksmästare.
Rich Franklin som var, och fortfarande är tror jag, låst till ett väldigt dåligt kontrakt fick ett hus värt några hundra tusen dollar.
Sen är det massor med mindre bonusar som delas ut men det är svårt att få någon överblick och det skapar en mycket märklig situation där man måste göra sig kompis med chefen för att få den lön man egentligen är berättigad.
Jag är säker på att Jardine är väl omhändertagen och inte klagar ekonomiskt men det är som sagt en lite märklig situation.

Sen tycker jag det är lite synd att dom inte höjer sin minimilön lite, jag förstår att ur ett rent maknadsekonomiskt perspektiv har dom ingen anledning att göra det men genom att betala dom lite mer så får fler råd att träna heltid och det kommer göra att vi får se en bredare bas av hyfsade fighters som tränar på heltid vilket jag tror lönar sig i längden.
Sen ska man heller inte glömma att man får otroligt mycket mer pengar från sina sponsorer om man kommer med i UFC mot om man fightas i en mindre organisation.

Så för att sammanfatta, den överdrivna diskussionen om t.ex hur lite pengar Jardine tjänade är inte bara överdriven och löjlig utan rent felaktig men det finns ändå en del saker som är värda att ta upp och diskutera. Men det säger jag ur en vinkel där jag är tveksam öht till köpare av arbetskraft och framförallt där det inte ens finns ett fack som motvikt.
Som jag ser det så har man ett problem med hur UFC betalar sina fighters så har man ett problem med "fri marknadsekonomi".

Varför misslyckas Pride killarna i UFC?

Det har snackats en hel del om varför stjärnorna från Pride kommer till UFC och misslyckas, inte minst på mmaforum.se.
Doping, regeländringar och bur istället för ring verkar vara dom vanligaste förklaringarna. Även om det mycket väl kan spela in tror jag den största anledningen till varför dom inte varit så lyckade är något annat.
Jag tror helt enkelt att den explosion av MMA vi sett i USA dom senaste två åren har lett till att träningen där helt enkelt håller en högre klass. Dom tränar mer seriöst, smartare och med bättre träningspartners.
Som exempel kan vi till att börja med ta Crocop, han kom in arrogant som aldrig förr mot Gonzaga och hade varken tränat med armbågar eller i bur och det såg vi hur det gick.
Inför sin nästa match mot Kongo så hade han tagit in flera bra träningspartners och hårdtränat för att anpassa sig till buren, men ändå misslyckas han, varför?
Han glömde det där med gameplan och taktik, han hade en plan, gå in och kickboxas som vanligt och lita på vänsterfoten. Medans Kongo hade lagt upp en taktik och en plan för hur han skulle kontra Crocops förutsägbara stil.
Samma sak tycker jag gäller Shogun, han körde sin grej, hade ingen riktig plan och mötte en kille som intensvitränat i månader för att just möta honom. Då hamnar man lätt i ett stort underläge. Nästan alla verkar prata om Shogun gamla uthållighet och hur den var som bortblåst och det förstår jag inte alls. Shogun har alltid hållt ett högt tempo men har aldrig visat på nån uthållighet som är så sjukt imponerande. Bara att hans motståndare tagit slut före honom. Mot en stor kille som Forrest som pressar honom och har bättre uthållighet så blir det helt andra förutsättningar.
Det är inte bara Prides killar som jag tycker det här stämmer in på utan Chuck Liddell gjorde samma misstag. Han gick in mot Jardine med samma stil som han använt mot alla grapplers han mött. Och han har inte särskilt många träningspartners av världsklass direkt och då vinner man inte svåra matchningar. Jardine tränar med flera bra fighters och noggrant planerat hur han skulle möta Chuck. Chuck försökte mixa upp det lite men då var det försent.
Många japaner och brassar har en gammal syn på MMA där dom helt enkelt tränar lite som dom vill och sen går ut och kör sin grej och jag tror det är för jämnt i toppen för att det ska hålla. Det funkade bra tidigare när skillnaden mellan fighters vad gäller skicklighet var så mycket större än den är idag. När det finns så många jämnbra är det små saker som avgör.
Nu drar jag ju alla över en kam lite i onödan men i det stora hela tror jag det stämmer väldigt bra.
Det är många fighters man ser som lämnar sina gamla gym i Brasilien, Japan eller England, kommer till USA och utvecklas något enormt. Så viktig tror jag det är med bra träning och bra träningspartners i dagens MMA.

Och det i kombination med bur istället för ring, lite annorlunda regelsystem och inramning gör att det blir svårt för dom att vara lika framgångsrika.
Sen ska man inte glömma hur inflaterade många fighters var i Pride och det har alltid varit svårare att bedömma deras förmågor eftersom dom matchades så konstigt.
Betyder det att jag tycker Pride-killarna varit överskattade? Nja, inte riktigt. Men det är svårare motstånd man får möta konstant i UFC där man i Pride kunde få möta många lättare motståndare hipp som happ även om man var mästare.
Jag tycker det är otroligt roligt att vi äntligen får se alla dom bästa i samma organisation och förr eller senare kommer divisionerna räta ut sig.

Tittarsiffror för UFC 75 på TV4 Sport

Ja, då var dom äntligen publicerade. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, en ny kanal och helt utan marknadsföring och en sport som i princip varit helt obefintlig i Sverige. Så vad kan man förvänta sig för siffror? Jag hade ingen aning men jag hade ändå hoppats på lite fler än det var. 25.000 tittare är ändå rätt bra antar jag. Men IFL Battleground lockade lika många tittare på fredagen. Men det är ändå bra och jag hoppas dom kommer visa mer i framtiden och då kommer siffrorna antagligen bara bli bättre och bättre.
Källa: mms.se

Update: Som Spyder så vänligt påminde mig om så krockade det dessutom med ett spännande EM-kval i fotboll vilket nog innabar en hel del tappade tittare.

TV4 Sport, sluta visa brutal kampsport

I dagens DN kan man läsa en insändare från en upprörd tittare som fördömer TV4 Sport för att dom visar MMA. Jag vet inte riktigt vad man ska göra för att upplysa folk om att det inte handlar om brutalitet utan att det är som vilken annan idrott som helst som belastar kroppen. Här är det bara lite tydligare än i dom flesta andra. Jag funderar på att skriva en insändare som svar på det där faktiskt. Vad tycker ni? Vad tycker ni är viktigt att ta upp i så fall? Kanske skulle skriva en gemensam insändare där vi svarar på dom här påhoppen? Klicka på bilden för att läsa insändaren. Hittade den tyvärr inte på DNs hemsida men någon vänlig själ har som tur är scannat den och lagt upp på nätet, tack för det.

Mer angående doping...

Efter att frågan kommit upp i en diskussionstråd på mmaforum.se så gick det upp för mig att dom flesta kanske känner till hur det står till med gränserna för nandrolonmetaboliter i exempelvis olympiska sammanhang. Jag snappar upp så mycket information här och där att jag ibland tar för givet att dom flesta känner till vissa saker då jag glömmer bort att dom flesta inte är lika störda som jag. :)

Men iaf, i olympiska sammanhang, och även enligt friidrottsförbundet osv om jag inte har helt fel, så går dom efter gränsen på 2 nanogram per milliliter. Jag hör mycket snack om att riktiga atleter och idrottsmän "naturligt" kan ha så höga värden som 6 eller 8 ng/ml. Men det kan dom verkligen inte alls det. Det här är inget som förekommer naturligt i kroppen. Det är hyfsade atleter som är med i olympiska sammanhang och om deras värden är under 2 så tror jag inte att det är något vi ens behöver spekulera i. Har man högre värden så har man fått i sig något som inte ska vara där på onaturlig väg.

Så som jag fattat det, mycket egen spekulation och slutledningsförmåga, så handlar dom förhöjda gränserna som sportkommisionerna har om att man tillåter förhöjda värden som följd av tillskott som inte är helt rent. I USA så är det väldigt mycket tillskott som innehåller olika steroider och skit. Det är inte helt ovanligt att t.ex hemvändande hockeyspelare i Sverige fått vänta med att börja spela då dom har testat positivt för doping eftersom dom använt sig av tillskott som innehåller otillåtna saker. Helt vanligt tillskott som dom köpt i en vanlig affär alltså. Gränserna och så för vad som får vara i tillskott där borta är lite annorlunda mot här i sverige, kravet på en korrekt innehållsförteckning är heller inte alltid något man håller på så hårt vilket gör det svårt för idrottare att hålla sig rena.
Genom att då tillåta lite högre gränser så säger man att det är ok om man använder sig av den typen av tillskott, typ. Det är så jag tolkar det hela iaf.

Man kan också ge falska utslag från andra ämnen som inte alls är dopingrelaterade öht men det är en helt annan fråga, om nu olympiska atleter klarar av att hålla sig ifrån det så borde MMA fighters också göra det tycker man.

Angående Sherk så vet jag inte vad jag ska tro, jag vill så gärna tro honom när han säger att han är oskyldig men det är svårt.
Personligen så tror jag att han fått i sig skiten genom något eller några av alla tillskott han käkar. Men det känns också så lätt, man vill så gärna tro gott om folk. Desto mer jag tänker med hjärnan desto mer tror jag att det är värre än så och att han injecerat och haft sig, men hjärtat till fortfarande tro att han är oskyldig.
Jag blir personligt sårad och förolämpad när en idrottsman i världsklass åker fast för doping, jag minns när Mühlegg knäckte Per Eloffsson, fy fan. FY FAN, jag blir arg bara jag tänker på det. Sherk känns inte lika tung men det är jävligt jobbit och även om han blir friad kommer jag aldrig se på honom på samma sätt igen. Jag köper dock Francas förklaring och ursäkt och tycker han får stå sitt kast och komma tillbaka om ett år. En chans till får han.
Men nu får det fan snart vara slut på den här skiten, jag känner mig sjukt trött på det nu alltså.

Aja, lite tankar och funderingar bara. :)

ShoXC och smått.

Varit väldigt dåligt med uppdaterande här på sistone men det är mycket annat att göra och jag har ingen riktig bloggro. Som tur är händer det inte överdrivet mycket i MMA världen just nu, inte som vi märker av iaf.

Men i helgen var det iaf debut för ShoXC som är en slags underdivision till EliteXC där nya talanger får chansen att fightas inför en stor publik.
Main event på galan var KJ Noons vs. Edson Berto och jag trodde inte Noons skulle ha mycket att säga till om men han dominerade totalt. Lite svårt att säga om han är så mycket bättre än jag trodde, att Berto är så mycket sämre än jag trodde eller om det faktum att Berto tog helt slut efter en minut fick Noons att se så bra ut.

Sen är jag superpumpad inför UFC 74, vilket card liksom! Couture vs. Gonzaga ska bli riktigt jävla kul också.

Mer om doping...

Nu har både Sean Sherk och Hermes Franca åkt fast med otillåtna preparat i kroppen.
Jag blir helt jävla galen på det här, hur jävla svårt ska det vara att låta bli?
Om man nu vet att man kommer bli testad, varför gör man det ändå?
Fy fan säger jag, FY FAN!
Läs mer hos mmaweekly.

MMA och Doping

Nu får det ta mig fan vara nog. Efter varenda gala så verkar det vara minst ett par stycken som åker fast för otillåtna preparat i kroppen. Hur korkade kan dom vara? Dom vet att dom troligen kommer bli testade. Det här är professionella idrottsmän som faktiskt börjar tjäna riktigt bra med pengar, det minsta man kan kräva är att dom har vett nog att inte ta otillåtna medel. Kolla bara på den här listan där jag bara valt ut lite mer kända namn:

Åkt fast för steroider:

• Phil Baroni
• Stephan Bonnar
• Tim Sylvia
• Josh Barnett
• Johnnie Morton
• Royce "Roids" Gracie
• Pawel Natsula
• Kit Cope
• Vitor Belfort
• Kimo

Åkt fast för andra otillåtna droger:

• Nick Diaz - THC
  
• Cesar Gracie - THC
  
• Diego Sanchez - THC
• Tim "Big Perm" Persey - Meth.
• Melvin Guillard - Kokain
  
• Carter Williams - Kokain
  
• Bobby Hoffman - THC
  
• Lodune Sincaid - THC
  
• Ricco Rodriguez - Kokain
  
• Bas Rutten - Smärtstillande
• Thiago Alves - Diuretic
• Kevin Randleman - Ogiltigt urin
  

Obekräftade:

• Wanderlei Silva - Steroider (Är iofs inofficiellt bekräftat)
  
• Ricardo Arona - Steroider
  
• Paulo Filho - Steroider
  

Listan är säkert inte komplett men det är banne mig ingen positiv utveckling det här. Det kan inte dröja länge innan någon konservativ anti-mma journalist får nys om det här och skriver en fyllig artikel där han slaktar sporten.
Sen kan man ju diskutera hurivida dom olika preparaten ska vara otillåtna eller inte, men det är en diskussion för ett senare tillfälle.

MMAWEEKLY intervjuar Joachim Hansen

En olycka kommer sällan ensam...

Jag har länge pratat om att K1 Heroes galan som ska hållas den andra Juni har varit illa skött från början och nu när det verkligen börjar dra ihop sig är fortfarande ingenting klart. MMAWeekly har en artikel om allt strul och skit som är kvar att göra och hos t.ex Sherdog kan man läsa att Hong Man Choi inte blev godkänd av CSACs läkare.
Dom har bara två veckor på sig att få ordning på det här innan fiaskot är ett faktum.

UPDATE: Ersättare till Hong Man Choi sägs bli någon av följande herrar:
David "Tank" Abbott, Ruben "Warpath" Villareal, Erich "Butterbean" Esch eller James Thompson.
James Thompson är inte särskilt trolig då han fortfarande är under Pride kontrakt som troligtvis kommer ivägen och "Warpath" känns som en sista utväg. Tank Abbott eller Buttebean är dom två troligaste, Tank Abbott har sagt att han stället upp utan att tveka.

När det äntligen tillkännagavs att bröderna Fertitta skulle köpa Pride trodde iaf jag att nu är det bara en tidsfråga, efter ett år av förhandlingar så har dom äntligen kommit överens och gjort klart med alla detaljer att dom känner sig helt säkra och kan gå ut offentligt med affären. Men icke, det var nog mycket dom inte hade tänkt på eller räknat med när dom tillkännagav affären. Många fighters vägrar gå med på att skriva över sina kontrakt till det nya företaget Pride WW och DSE vägrar att släppa deras kontrakt. Nu har flertalet fighters gått ihop och stämmer DSE enligt MMAWeekly. Bådar inte gått för affären eller Prides framtid öht. Zuffa verkar nästan ha tröttnat och skiter i Pride och signar alla bra fighters till UFC istället.
Orkar egentligen inte ens spekulera utan vill bara se fram emot galan på lördag, men det är svårt att låta det här överskugga faktiskt.

UPDATE: Josh Gross på Sherdog.com säger att Pride-UFC affären är avslutad. Jag antar att det kommer kungöras på UFC 71!

Sports Illustrated om UFC

Sports Illustrated har en lång artikel om UFC och MMA i sitt senaste nummer som ni kan läsa här. En ära för Roger Huerta att få pryda omslaget. En riktigt bra och välbalanserad artikel får jag säga även om dom går efter Zuffas version av händelseförloppet där Zuffa var ansvariga för att lägga till regler, ronder och få det sanktionerat. Faktum är att reglerna nästan var samma som idag och det började bli sanktionerat redan innan, Zuffa har gjort mycket bra men inte allt. Ändå en mycket läsvärd artikel.

Fullt upp

Det är helt sjukt hur MMA har exploderat och hur mycket galor vi har att se fram emot.
Kolla bara på det här vi har framför oss från och med den här veckan fram till mitten av Juli.

18e Maj: Shooto: Back to our Roots 3
Mycket intressant och bra Shooto gala som jag skrev om i min preview igår.

19e Maj: Gracie Fighting Championships: Evolution
Tyvärr har alla matcher av intresse ställts in, ingen Wes Sims, ingen Jeff Monson, ingen Marcelo Garcia, ingen Jacare.
Men det sägs att Nick Diaz ska vara kommentator och om så är fallet kommer iaf jag att kolla!
UPDATE: Det verkar som om ryktena om att Jacare var ute inte stämde, han ska vara med om allt stämmer.

26e Maj: UFC 71
Man smäller det mesta krutet på main eventet där Chuck Liddell möter den enda som har en ohämnad seger över honom i Quentin "Rampage" Jackson men det finns några intressanta och andra bra matchningar också.

27e Maj: GCM Cage Force 3
GCMs Cage Force turnering fortsätter och det är många bra lättviktare och flera bra welterviktare som man får hålla ögonen på. Sen är det kul att se MMA i bur med armbågar i Japan. Framförallt är det ju Kickuchi och Boketetsu som jag håller mina ögon på.

2a Juni: HERO's/ELITE XC kombi
Efter att ha varit helt skrattretande till en början så är det ändå hyfsat med bra matchningar här. Kanske inte den mest relevanta galan men jag tror faktiskt den kan bjuda på stor underhållning.

3e Juni: WEC 28
Äntigen får vi se WEC Live på TV och äntligen får dom lättare viktklasserna den uppmärksamhet dom förtjänar.

9e Juni: UFC Fight Night 10
Kanske inte den bästa UFC Fight Night vi sett på pappret men jag är väldigt nyfiken på rematchen mellan Spencer Fisher och Sam Stout och sen ska äntligen Jon Fitch få lite uppmärksamhet. Sen är det några andra matchningar som jag tror kan blir riktigt bra.

9e Juni: GCM Cage Force 4
Mer Cage Force action!

16e Juni: UFC 72 Ireland
Som en fullfjädrad PPV gala mycket svagt, som en gratis tv-gala, mycket starkt. Jag låtsas som om att det är en UFC Fight Night. :)

22a Juni: Strikeforce/EXC kombi
Phil Baroni vs. Frank Shamrock bitches! WAR BEST EVA!

23e Juni: TUF 5 Final
BJ Penn tillbaka som lättviktare, jag har sagt det förut och säger det igen, om den killen tränade ordentligt och hade motivationen på topp hade han kunnat vara Fedor fast bland lättviktare. Jag ser inte en kille i världen som tar en 100%ig BJ Penn. Jag tror inte Jens Pulver tar ens en 75%ig.
Sen så ser jag fram emot finalisterna så ini helvete, ska inte säga vilka det är för att inte spoila men oj oj oj oj oj oj vilken fight det kommer bli.

30e Juni: Pride 35 i USA
Fortfarande oklart om den blir av eller inte.
Sokoudjou vs. Kazuhiro Nakamura har ryktats.
Shogun sägs vara med och han vill möta Dan Henderson.
Två riktiga kanonfighter bara där om det blir av.

30e Juni: UAFC: Art of War 3
Pedro Rizzo vs. Jeff Monson, fast Monsons sägs vara skadad och Aleksander Emelinenko ryktas ersätta honom.
Jake Shields vs. Carlo Prater
Jeremy Horn vs. Jorge Santiago
Ron Waterman vs. Mario Rinaldi
Ricco Rodriguez vs. Marcio Cruz
med flera och det ser riktigt trevligt ut, hoppas Ricco har gått ner i vikt.

30e Juni: Icon Sport: Fearless
Robbie Lawler ska försvara sitt bälte bland annat, annars inga toppenfighter på pappret direkt.

7e Juli: UFC 73
UFC 73: STACKED! Helt jävla galet fightcard, jag vet inte ens var jag ska börja, Noguiera gör debut, 2 titelmatcher, Rashad vs. Tito, GALET!

14e Juli: Cage Rage 22
WAR BUTTERBEAN!

15e Juli: Shooto Roots 4
Takashi Nakakura vs. Jani Lax om Nakakuras Pacific Rim bälte, tyvärr har nog Jani Lax ingen större chans men ändå kul att se en svensk!
Takeya Mizugaki vs. Masakazu Ueda

16e Juli: Pride LW GP
Ja, hoppas att affären snart blir avslutad så vi kan få se den här fantastiska turneringen så snart som möjligt. På söndag hade det varit dags egentligen.

Inte en ledig vecka på nästan två månader, helt sjukt. Sen är det som det ser ut nu en ledig månad men det lär säkert dyka upp något mer innan dess.