Tuesday, April 24, 2007

Skrällar, funderingar och framtiden.

Jag kommer ihåg Februari/April förra året när Takanori Gomi förlorade mot Marcus Aurelio, Mauricio "Shogun" Rua förlorade mot Mark Coleman, Sergei Kharitonov förlorade mot Alistair Overeem och kanske även Frank Mirs förlust till Marcio "Pe De Pano" Cruz kan räknas in i den kategorin. Det pratades om year of the upset och vilket kaos det var i MMA världen. Nu verkar det inte bara som om historien upprepat sig utan till och med överträffat sig själv.
Det hela började den 24e Februari på Pride 33 när Rameau Thierry Sokoudjou kom från ingenstans och tokknockade topp 5 rankade och nästa titelutmanare Antonio Rogerio Nogueira på bara 23 sekunder. Sen fortsatte kvällen med att Nick Diaz besegrar Takanori Gomi och Dan Henderson knockar Wanderlei Silva. Sen var det dags för 43-årige Randy Couture att komma ut ur pension och möta Tim Sylvia och han inte bara vinner utan han slår ner jätten efter så där 10-12 sekunder i första ronden. Sen har det fortsatt, Rameau Thierry Sokoudjou knockade ännu en topp 5 fighter i Ricardo Arona på Pride 34, Matt Serra knockar en av dom mest dominanta personerna i sporten i Georges St. Pierre och nu i helgen var det dags för ännu en då Gabriel "Napao" Gonzaga knockar Mirko "Crocop" Filipovic med en hög spark i första ronden.

Om man tittar tillbaka på årets skrällar så är det kanske inte så mycket skrällarna i sig utan mängden skrällar som gör att det känns så kaotiskt.
Dom två skrällarna som står ut för mig är Sokoudjou vs. Rogerio och Serra vs. St. Pierre.
Man ska inte kunna komma från ingenstans, nyligen förlorat mot en dussinfighter i en mindre organisation och sedan knocka en av världens högst ansedda fighters. Men så fungerar det i den här sporten, vad som helst kan hända. Det är också därför jag är mycket kritisk till den typen av matchningar där man inte har något att vinna. Om Rogerio vunnit så wow, han vann över en fighter som inte ens kan vinna i WEC. Big deal. Jag vill se fighters klättra upp för stegen och möta allt svårare motstånd och på så vis slipper vi sånt här. Nu har Sokoudjou visat att han inte bara hade en turkväll mot Rogerio utan att han faktiskt är kapabel till att möta fighters på den här nivån i och med hans knock av Arona också. Arona har dock alltid haft hakan högt och vi har bara väntat på att någon skulle utnyttja det, den uppercutten var nog ingen slump att han tog till. Ska bli kul att se Sokoudjou i hans nästa match och se om han har blivit så mycket bättre.

Årets största skräll och troligen MMA-historiens största skräll någonsin är i mina ögon Matt Serra över Georges St. Pierre. I många av dom andra fallen handlar det om att vi inte sett tillräckligt av en fighter för att kunna bedöma dom ordentligt. Men när det gäller Serra så har vi sett honom i UFC i 6 år. Han har aldrig tidigare i sin karriär avslutat en fight på TKO. St. Pierre har vi också sett åtskilliga gånger i oktagonen och han har varit helt dominant. Hans enda förlust var ett misstag mot Matt Hughes i en match som han ledde på poäng. Förutom den förlusten var hans enda fight där han inte vann stort mot BJ Penn där han förlorade första ronden ordentligt men lyckades komma tillbaka och vinna dom andra två.
Serra är dessutom en mycket liten welterviktare som helt enkelt tycker om mat för mycket för att ta sig ner till lättvikt. Georges St.Pierre är en decimeter längre och flera kilo tyngre. St. Pierre utnyttjade också sin räckvidd och sparkade mot huvudet på Serra inledningsvis. Men snart hittade Serra sin tajming och sitt avstånd och började dominera, han landade kroppsslag och bensparkar, blockade och kontrade St. Pierres attacker och slutligen får han in en överhandshöger som till slut leder till mästarens fall.

I dom andra fallen har inte vinnaren varit så chockerande, utom kanske Randy då, men av honom väntar man sig inget annat. Men så här många på så kort tid ställer allt upp och ner, det är omöjligt att ha rankings som är värda namnet och det hela känns som ett spektakel med för många variabler att ta med att det är omöjligt att vara jämn. Men det är också det som fighters som Fedor och Chuck så extremt imponerande då dom har lyckats med detta.

Det har som sagt varit ett extremt händelserikt år inom MMA, både i ringen och bakom kulisserna. UFCs ägare har köpt Pride, MMA får allt mer mainstream uppmärksamhet och allt fler ger sig in i sporten, på bra och dåligt.
För bara två år sedan hade UFC fem galor per år i snitt, i år kommer man troligen landa på runt 20.

Nu är det ett litet uppehåll och det är 3 veckor till nästa gala att hålla ögonen på och det känns lite tomt efter en så här späckad månad.

Den första maj tar iaf dom nya ägarna över Pride och vi har nog en hel den rykten och nyheter som kommer hålla igång oss tills det är dags igen.

2 comments:

Martin Lodin said...

A fy fan vilka skrällar det varit! Får börja i terapi för att klara mig igenom det här :-/ :-P

Jag håller med dig att för att inom MMA upplägget få gå en match mot någon i top 5 måste man ha "klättrat på stegen" dvs. besegrat ett antal andra top 10 fighters. För att gå en bältesmatch måste man ha mött och besegrat de flesta i top 5. Ett praktexempel är Gonzaga nu, jag tycker fortfarande att crocop ska gå matchen om bältet och inte Gonzaga som egentligen inte har presterat någonting förutom en skräll och vinster mot ett par okända. Om vi fortsätter på Gonzaga exemplet så tycker jag att han först ska möta Sylvia, Arlovski och Nougeira innan han får en chans på bältet. Vem vet det kanske visar sig att han är riktigt grym! :-)

Man snöar lätt in på det indoktrinera "fightersynsättet" a la herren på täppan och därav lägger man för stor vikt på en match istället för att se det i ett större perspektiv.

Jag ser det hellre som i fotboll som exempelvis när ett toplag som Man United förlorar eller inte lyckas avsluta (göra mål) mot ett betydligt sämre lag. Då är det ingen som tycker att det laget är bättre eller borde vinna något. För att vinna något måste man stå sig bra mot all toplagen! Och för att va bäst måste man i stort sett vinna mot alla topplagen och inte bara mot en eller två av dem!

Iofs så tycker jag bara att det varit två skrällar det senaste åren och det är GSP vs. Serra och Gonzaga vs. Cro cop. Serra har i stort setta bara decisions och är ingen striker, GSP har mött bättre strikers och borde inte förlora mot serra på KO. Cro cop ska vi inte ens snacka om! Megaskräll att en BJJ kille knockar en av världens bästa strikers och då inte bara i MMA världen utan även bland renodlade strikers! Dessa matcher var rena skrällar! De andra matcherna du nämnde tycker jag personligen inte är skrällar men jag har liten annan syn på hur bra/dåliga de förlorande kämparna är i själva verket.

Fan det blev långt! :-)

Iaf bra sida du har och jag brukar va i linje med dina åsikter i det stora hela! Kollar in på den varje dag! :-)

Anonymous said...

Mycket bra läsning igen mattias!

Jag tycker inte det är så jätteskrälligt att förlora mot någon på KO iofs. Allt kan hända i MMA det är en av sakerna som gör att jag tittar på det.

Gonzaga snurrade upp cro cop från första sekunden och hade en vinnande plan samt hade säkert vunnit den matchen utan KO också.