Wednesday, April 11, 2007

Pride 34: Kamikaze recap

Det har inte bara varit UFC 69 i helgen utan 1½ timme efter det att UFCs PPV sändning var över började Prides sändningar. På den amerikanska sändningen visades inte dom två första fighterna trots att man hade en hel timmes paus i mitten och en halvtimmes snack innan första fighten. Förjävligt tycker jag men jag märkte inget av det för jag såg den japanska sändningen. Sen har jag sett lite av den amerikanska sändningen också och måste bara säga att oj vad jag saknar Mauro. Kommentatorerna funkar inte alls utan en riktig play-by-play kille.
Men jag kan inte riktigt uttala mig då jag bara sett lite grann. Men låt oss gå vidare till fighterna istället.

Kvällens första fight var Edson Drago vs. Yoshihiro "Kiss" Nakao. Jag har inte varit ett dugg imponerad av Nakao på något sätt och vis. Drago är ju ingen sueprfighter men han har iaf riktigt hyfsad standup och flera knockar på sin meritlista. Trodde faktiskt han skulle lyckas hålla det stående tillräckligt mycket för att kunna få en TKO. Men han visade sig vara helt värdelös på marken och efter drygt 9 minuter i första ronden vinner Nakao på en Neck Crank. Ja, ni läste rätt. Neck Crank. Jag tror ingen har vunnit på en Neck Crank sedan Mark Kerrs och Mark Colemans glansdagar förra århundradet. Försvaret mot en vanlig neck crank är ju inte direkt avancerad då man i princip bara vrider på huvudet och kroppen. Stor besvikelse, hade hoppats på mer från Drago.

Om den första fighten var en besvikelse så var nästa desto bättre. Eric "Butterbean" Esch vs. Wagner "Zuluzinho" de Conceicao Martins var en helt fantastisk fight. Och det menar jag inte bara ironiskt (bara nästan). Den var faktiskt nästan riktigt bra. Zuluzhino kommer ut aggressivt sluggande och Butterbean ser lite överraskad ut först men kommer snabbt in i det och sluggar tillbaka, men till skillnad från Zuluzhiono så träffar Butterbean sitt mål. Han skakar om Zuluzhino med ett par slag och Zulu klinchar och tar ner Butterbean. Men Bönan är med och försöker sig på ett riktigt snyggt svep. Tyvärr går det inte hela vägen men tillräckligt för att han ska kunna vända på på Zulu och hamna i sidemount. Från sidemount hamrar han ner slag och matar på med knän och mjukar upp Zulu tills han gör sig öppen för en keylock som Butterbean jobbar på och efter lite om och men får. Säga vad man vill om två stycken 200 kilos killar som möts, men Butterbean såg fan relativt bra ut. Han var lugn och metodisk när Zulu sluggade, han träffade bra. Och på marken blandade han slag och knän och fick in en bra submission. BJJ (Brazilian Jiu-Jitsu) är det gamla, BBJ (ButterBean-Jitsu) är det nya! Otroligt underhållande fight faktiskt, en skam att inte en kändis som Butterbean visades på den amerikanska PPVn.

Sen var det dags för Zelg Galesic vs. Makoto Takimoto som många hade stora förhoppningar på. Zelg har väldigt mycket hype bakom sig så han har knockat folk till höger och vänster i Cage Rage det senaste året och till och med använts som exempel av vissa som menar att Cage Rage nästan har kommit ikapp UFC kvalitetsmässigt. Så såld har jag inte varit, att knocka folk i Cage Rage och att göra det i en större organisation som UFC är det stor skillnad på. Men jag såg ändå verkligen fram emot att se honom testad och trodde inte Takimoto skulle vara bra nog för att göra det. Men Takimoto är en tuff kille och även om Zelg skakade om honom ett par gånger så gav han inte vika en tum. Zelg hade dock en fantastisk ny attack som jag inte sett tidigare, jag kallade den först för Flying Teabag men efter lite diskussioner har vi kommit fram till att Atomic Teabag är mer passande i samma anda som Mark Hunts välkända Atomic Buttdrop. Även om det inte kan vara särskilt skönt att få en susp i ansiktet med den kraften så gjorde det inte särskilt mycket skada. När Takimoto väl fick Zelg till marken så såg Zelg ut som en amatör jämfört med Takimoto och det dröjde bara lite drygt halvvägs in i första ronden innan Takimoto fick Zelg i en Kimura. Inte en kväll för strikers i klassiska strikers vs. grapplers matchningar verkar det som.

Och i nästa fight hade vi ännu en i Gilbert Yvel vs. Akira Shoji. Men Yvel visar att man faktiskt kan försvara en nedtagning genom att göra något som kallas för att "sprawla" där man skjuter bak sina fötter och fram sina höfter. Mycket märkligt, såg inte allt för avancerat ut. Det där borde fler lära sig. Men Shoji fick trots det ner Yvel ganska snabbt och kör lite Ground and Pound inifrån Yvels guard. Det ser länge ut som Yvel letar efter något och när Shoji är i hans half guard så gör han en fin övergång till ett benlås. En riktigt hyfsad heelhook verkar det som. Men han lyckas inte få den ordentligt. Shoji kontrar med lite egna olika fotlås och Yvel tänker skitsamma, lutar sig framåt och börjar slå Shoji som nu har sina händer upptagen med att försöka få Yvel i ett fotlås och Yvel träffar ganska rent några gånger och domaren bryter. En fin match av Yvel, men jag är lite besviken. Varje gång man ser Yvel så är det en liten del som hoppas på att han ska knocka domaren igen.

Sen var det dags för James Thompson vs. Don Frye och dom bjuder verkligen på sig själva redan innan fighten. Wow, det här kan bli något. Thompson har i sina senare fighter varit lite smartare och lite mer kosnervativ men här tokrusar han som han gjorde tidigare i sin karriär och nu precis som då straffar det sig och Frye skickar honom i mattan med en högersving. Den träffar inte rent och Thompson ser inte groggy ut. Thompson kommer upp och dom utbyter slag i klinchen där Frye först träffar mycket mer men när Thompson använder sina knän så träffar han bättre tills dom båda har nackgrepp på varandra och bara matar på slag i ansiktet på varandra i en repris av Frye vs. Takayama. Men Thompson kommer snabbt på att det där är ingen smart taktik på Frye och börjar jobba på lite annat. Domaren bryter upp dom då det inte händer så mycket i klinchen och Thompson går för en nedtagning direkt efter det. Thompson jobbar med knän och slag från sidemount på Frye tills han lyckas ta mount. Frye ger honom sin rygg men Thompson lyckas inte hålla den och Frye ställer sig upp men bara för att fångar i Thompsons thaiklinch och bli straffad med knän. Thompson trycker upp Frye i ringhörnan och matar på med knän. Frye lyckas vända på det och sedan ta ner Thompson men utan att göra någon skada öht och efter att ha jobbat lite lyckas Thompson ta sig stående igen men fastnar i en giljotin. Den är inte särskitl djup men Frye är stark och trycker på den, Thompson tar ner Frye och är i sidemount och därifrån avslutar man inte en giljotin. Thompson kör ground and pound från side mount tills
Frye vänder på sig och ger upp sin rygg och Thompson hamrar på med slag men Frye bryr sig inte ens om att försvara utan ställer sig upp bara för att äta ett stort knä. Sen står Thompson matar slag och knän på Frye i i typ en minut innan domaren till slut bryter när Frye vänder sig om och lutar sig ut ur ringen. Underhållande galen fight som egentligen borde stoppats mycket tidigare.

Sen var det en hel timmes paus. Sakuraba vs. Tamura kungjordes och det var ganska känslosamt att se Sakuraba i Pride igen. Sakikabara höll ett långt tal och det var synd att jag inte förstod ett ord. Men tårarna i Sakurabas ögon var talande nog.

Nästa fight var Shinya Aoki vs. Brian Lo-A-Njoe. Aoki, en av världens absolut bästa lättviktare mot en total supernolla som har 4 vinster, 6 förluster och 3 oavgjorda. Men vi har ju sett tidigare hur det kan gå i sånna här matcher och jag hatar dom verkligen. Om Aoki vinner, ok, det ska han göra. Om han inte vinner på nån helt galen submission eller nån konstig flygande snurrarmbåge eller nått så har han underpresterat. Finns ingen BRA utång av den här fighten. Jag är också väldigt orolig till en början då Lo-A-Njoe kör lite hoppknän som iofs inte landar men som är oroande nära att göra det. Aoki har ingen stående teknik att tala om. Och på marken så träffar Lo-A-Njoe med ett par riktigt hårda slag och jag tänker så fan heller. Inte Aoki också! Men nej då, Aoki är för bra för det och vinner med en mycket snygg armbar efter bara en och en halv minut.

Sen var det dags för BTT att få revansch med Ricardo Arona vs. Rameau Thierry Sokoudjou. Sokoudjou öppnar med ett par ashårda bensparkar och Arona ser förbannad ut. Iofs ser Arona alltid ut som han är förbannad och avskyr hela mänskligheten. Han kontrar också med en egen mycket hård benspark. Sen försöker Arona till slut ta ner Sokoudjou men Sokoudjou försvarar det bra och hoppar undan bensvepet otroligt snyggt. Och efter det så skickar han iväg en knallhård uppercut som träffar Arona klockrent och sänker honom, Sokoudjou fortsätter framåt direkt och avslutar med en soccerkick innan domaren hinner emellan. Wow, wow. Jag sade innan att Arona har hakan uppe och att det kan hända men det trodde jag fan inte. Arona har varit ett monster mot nästan alla han mött. Sokoudjou har 2 raka topp 5 vinster, wow. Men frågan är hur bra han egentligen är. Jag har kollat på hans fight med Glover Teixeira ett par gånger och han såg ungefär likadan ut där men hans motståndare slog tillbaka. Han är väldigt ung och verkar ha all potential i världen att bli en av dom bästa och jag längtar redan till hans nästa fight. Hade varit kul att se honom mot en pigg Overeem faktiskt, men Overeem behöver lite vinster för att komma på rätt spår igen tror jag.

Kvällens main event var Kazuyuki Fujita vs. Jeff Monson. Och marknadsfördes som en Pride vs. UFC historia. Fujita var klart bättre stående och brottning nog för att hålla Monson ifrån sig ett tag. Men Monson åt sig in även om han fick äta några knän och slag så fick han till slut in en strypning på Fujita efter drygt 6 minuter. Matchen såg ut exakt som jag trodde och det blev aldrig särskilt spännande.

Överlag en mycket underhållande men inte särskilt relevant gala.
Fullständiga resultat tagna ifrån Sherdogs fightfinder:
1 Yoshihiro Nakao Edson Drago Submission (Neck Crank) 1 9:15
2 Eric Esch Wagner da Conceicao Martins Submission (Keylock) 1 2:35
3 Makoto Takimoto Zelg Galesic Submission (Kimura) 1 5:40
4 Gilbert Yvel Akira Shoji TKO (Punches) 1 3:04
5 James Thompson Don Frye TKO (Punches) 1 6:23
6 Shinya Aoki Brian Lo-A-Njoe Submission (Armbar) 1 1:33
7 Rameau Thierry Sokoudjou Ricardo Arona KO 1 1:59
8 Jeff Monson Kazuyuki Fujita Submission (Rear Naked Choke) 1 6:37

4 comments:

markoohyezz said...

Där ser man att Arona blev helt överkörd.
Arona är ju helkass stående. Slag kan
han kanske lite, men blockera sparkar eller nåt annat har han ju inte susning om. Typiskt BTT. De är jävligt bra på marken, men jävligt dåliga stående.

JohnnyBoy said...

http://i134.photobucket.com/albums/q83/Mattiasblogger/Pride34/ThompsonvsFrye1.gif

hahahah jävligt kul, staredown from hell :)

Mary Lady Luck said...

Snyft, inget mer Dreamstage. Arona har alltid hakan uppe (och baken utåt ha ha!) men kass stående är han ju absolut inte, däremot verkar Sokoudjou ha fists of fire för att utrrycka mig på Pride-lingua. Saknade definitivt också Mauro eftersom jag såg den amerikanska versionen. Sammanfattningsvis tyckte jag att det var en väldigt bra och känslosam gala, synd bara att Wanderlei inte fick fightas :(

Mattias S. said...

Jävligt dåliga stående?
Nu blev Rogerio knockad av Soukoudjou han också men han var bättre än Shogun stående i deras match och han avslutade Overeem stående senast.
Rodrigo har riktigt bra boxning han också och använder den väldigt bra i sina fighter.

Ja, Arona har alltid hakan väldigt högt uppe och det var nog ingen slump att Sokoudjou avlossade den där uppercutten utan något han tränat på och sett.