Elite XC: Destiny recap

Egentligen hade jag bara tänkt att hålla mig till UFC och Pride här på TVBLOGGEN för att det inte ska bli för mycket. Men det händer så mycket inom MMA världen nu att jag inte kan låta bli att skriva om det. Elite XC: Destiny hade sin första gala i helgen och mer om den läser ni efter hoppet.

Det verkar som om MMA världen har en ny seriös organisation att ta hänsyn till, Elite XC. Varför alla måste ha sånna urtöntiga namn är dock en gåta. UFCs VD Dana White är inte imponerad och har sagt att dom kommer vara borta om ett år. Eller så är han bara rädd för lite konkurrens? Elite XC styrs av den välmeriterade och framgångsrika boxningspromotorn Gary Shaw och har ett kontrakt med premium cable bolaget Showtime där deras galor visas. Showtime har länge varit kända för att ha väldigt bra boxningsgalor som varit klart bättre än HBOs ditto enligt dom flesta. Med så seriösa personer bakom spakarna kan det här faktiskt vara en ny seriös organisation på högsta nivå. Elite XC har erbjudit UFCs tungviktsstjärnskott Brandon "The Truth" Vera ett helt sjukt kontrakt med över 1.5 miljoner dollar i "signon" bonus och 1 miljon dollar per fight. Hans erbjudande från UFC, som redan det var ett bra kontrakt, låg på minst 200.000 dollar per fight, med chans till mer om han lyckades vinna tungviktsbältet. UFC har hypat Brandon Vera och det var tänkt att Tim Sylvia skulle möta honom under UFC 68, nu blev det Randy Couture istället. Brandon Vera har iofs varit imponerande men hans största bedrift hittils är att få in in submission på Assuerio Silva. Han har potential att bli en av världens bästa tungviktare, men i dagsläget är han faktiskt inte ens topp 10, jag rankar honom iofs som #8 eftersom jag tycker Aleksander och Sergei har tappat eftersom dom förlorat på sistone. Men det känns ändå som en väldig chansning att erbjuda Brandon ett kontrakt värt sådär fem miljoner dollar utan att han har mött en enda motståndare av högsta klass. Det finns många fighters som ser imponerande ut mot sämre motstånd men som inte håller måttet när dom möter bättre motstånd. Men att dom kan erbjuda så här mycket pengar visar ändå att dom gör en seriös satsning. Men det verkade iofs WFA också göra, och där såg vi ju hur det gick. Det var iofs inte helt oväntat, WFA var ett skämt från början till slut trots bra matcher. Elite XC verkar betydligt seriösare och mer välgenomtänkt.

Men hur var då Elite XCs första gala? Överlag blev jag positivt överraskad. Produktionen som sådan kändes ganska bra, kommentatorerna var okej även om jag stör mig något fruktansvärt på Mauro ibland och är en före detta wrestling-stjärna den bästa expertkommentatorn dom kunde hitta? Men med tanke på förutsättningarna så funkade det rätt bra. En sak som jag verkligen gillar är att dom pratar om andra organisationer öppet och ärligt. I UFC är det nästan alltid något diffust som "han har fightats i Japan" istället för att prata mer specifikt om vad han har gjort och i vilken organisation. Joe Rogan hålls nog rätt kort där, jag vet att han mer än gärna hade pratat massor om det. Ibland säger han dock vissa mer specifika saker och min hjärna börjar spekulera kring om UFC har godkänt det eftersom nyss nämnda fighter snart är i UFC han också. I Elite XC kändes det hela naturligt, dom pratar om olika fighters och vad dom har gjort tidigare helt naturligt, precis som det ska vara. Gary Shaw har också pratat om att ett av hans mål är att börja promota galor och fighter med andra organisationer. Någonting vi har sett alldeles för lite av inom MMA hittils. Om Brandon Vera visar sig vara så bra som Shaw uppenbarligen tror han kan vara så tror jag vi är många som gärna hade sett Crocop vs. The Truth, UFC HW champ vs. EXC HW champ. Så jag hoppas han lyckas föra dom samman, men jag är mycket tveksam. Inte lika tvärsäker som jag varit tidigare, men fortfarande mycket tveksam.

En annan sak som var väldigt bra var att deras undercard fighter, dom fighter som händer innan det börjar på TV, visades live helt gratis på nätet. I UFCs fall får man hoppas att det blir några snabba avslut så dom har tid att visa dom bandat eller vänta några dagar och köpa dom på UFC On Demand. Det var trevligt att följa dom live dom också. Nu har jag ändå babblat tillräckligt, över till fighterna. Resultat från Sherdog Fightfinder:
1 Tim Persey Bo Cantrell KO (Punches) 1 1:33
2 Mike Pyle Ross Ebanez Submission (Rear Naked Choke) 1 1:55
3 Javier Vazquez Adriano Pereira Decision (Split) 3 5:00
4 James Edson Berto John Shackelford TKO (Punches) 2 2:27
5 Riki Fukuda Chris Gates Submission (Punches) 1 1:18
6 Charles Bennett Karl James Noons KO (Punch) 1 3:43
7 Gina Carano Julie Kedzie Decision (Unanimous) 3 3:00
8 Joey Villasenor David Loiseau Decision (Unanimous) 3 5:00
9 Antonio Silva Wesley Correira TKO (Strikes) 1 3:49
10 Renzo Gracie Frank Shamrock DQ (Knees to the Head on the Ground) 2 2:00
Dom undercard fighter jag såg var rätt underhållande och rätt bra, inget som verkligen stod ut men dom dög bra som undercard fighter.

Kvällens första tv-sända match var Charles "Krazy Horse" Bennet vs. KJ Noons och det var nog tänkt att KJ Noons skulle visa upp sig här. På pappret var Krazy Horse en perfekt motståndare för boxaren Noons, välkänd fighter som fightats i Pride mot bland annat Gomi, en udda karaktär som drar till sig uppmärksamhet men begränsad på marken och egentligen inte särskilt bra. Men han är helt sjukt explosiv, snabb och har en jävla höger som kan sänka vem som helst. Vilket han, som ni ser, också gjorde. Jag gillar verkligen att se honom fightas, hade han tränat ordentligt tror jag han hade kunnat bli en av världens absolut bästa lätt- eller fjäderviktare. Men jag tror han kommer fortsätta fightas lite här och där, vinna ibland, förlora ibland. Med den högern kan han kan vinna över vem som helst, men han kan också förlora mot vem som helst.

Nästa match var Gina Carano vs. Julie Kedzie och den största kvinnliga MMA Fight hittils i USA. Kul, kvinnor kan också slåss. Dom flesta matcher jag sett tidigare har inte varit så bra. Carano har riktigt bra thaiboxning men på marken vet jag inte. Ändå kul, hoppas vi får se kvinnlig MMA pushad mer i Elite XC. Och hoppas det inte blir som med boxning där utseende och stil blir viktigare än hur bra man är. Det finns flera kvinnliga fighters som är bättre än Carano, men Carano har stil, personlighet och utseende som kan göra henne till stjärna ändå.

Sen var det dags för den matchen jag kanakse sett fram emot mest, Joey Villasenor vs. David Loiseau. Och herrejävlar vad Villasenor dominerade Loiseau. Han hade total kontroll och lät inte Loiseau komma in i matchen alls. Loiseau har inte sett ut som sig själv efter hans fight med Rich Franklin, han behöver börja om från början och få lite vinster så han kommer tillbaka. Villasenor är en fighter att hålla ögonen på. Han hade 15 raka vinster innan han förlorade ett bullshit domslut till Ryo Chonan. Sen vann han över John Cronk och sen förlorade han efter ett flygande knä mot Robbie Lawler.

Kvällens näst sista match var Antonio "Junior" Silva vs. Wesley "Cabbage" Correira i en supertungvikts fight. Antonio Silva är en väldigt hypad jätte från Brasilien som rör sig otroligt smidigt och för att vara så stor. I hans förra match förlorade han i en kontroversiell fight mot Eric Pele där Pele hade ramlat ur ringen och i princip varit utslagen men sedan fått in ett slag som sänkte Silva. Cabbagehar väll aldrig direkt varit en riktigt bra fighter, men på sistone har han sett riktigt dålig ut. Inte ens hans cementskalle är imponerande längre, tror han ätit för många slag och har inte samma förmåga att absorbera slag längre. Så hur det hela slutade kom inte som en överaskning.

I kvällens main-event såg vi Renzo Gracie vs. Frank Shamrock. Jag gillar verkligen inte Frank Shamrock. Jag kommer ihåg gamla UFCs dår han dominerade totalt. Eller gamla Pancrease fighter, hans möten med Bas Rutten är klassiska. Han har alltid snackat massa skit men såp länge han vann och fightades var det ok. Men dom senaste 8 åren har han fortsatt snacka massa skit och hävdat att han är bäst i världen, men utan att bevisa ett skit. Hans kommentarer om Baroni när Baroni hade massa personliga problem var jävligt opassande. Och om man i jämförlelse med Phil "Best EVA!" Baroni framstår som en skitsnackande jävla idiot är det riktigt jävla illa. Frank var klart bättre stående och Renzo var smart och gick för nedtagningar som han också fick utan problem. Och väl på marken dominerade han Frank totalt, sidemount, knee-on-belly, han fick vilka positioner han ville. Han lyckades inte göra så mycket skada men dominerade positionerna totalt. Elite XC har extra snabba uppstäälningsregler som jag inte alls är särskilt förtjust i. Det gjorde dock inte så mycket eftersom Renzo tog ner Frank direkt igen. Frank hade fått nog och avlossade i andra ronden två otillåtna knän mot huvudet på Renzo som fick en hjärnskakning och kunde inte fortsätta. Franks kommentarer efter matchen var en skam inte bara för honom utan för hela sporten, "I came here to fight, not to wrestle". Nä, det var tydligt. Renzo Gracie dominerade dig fullständigt på marken och du tvingas ta till otillåtna medel för att vinna. Jag tycker till och med illa om hans fru. Hon sade efter Frank blivit diskad: "He pussied out". För i helvete, att Renzo Gracie skulle "pussy out" har jag svårt att tro. Han är den Gracie som aldrig backat ifrån en fight eller begärt särskilda regler eller någonting. Han ville fortsätta fightas med Sakuraba efter att hans arm var bruten. Den som "pussied out" var Frank som istället för att riskera en riktig förlust chansar och tar till otillåtna medel, en DQ ser bättre ut än ett UD. Uppe till höger ser ni Yuki Kondo sparka Frank Shamrock ur ringen.