UFC 68: The Uprising recap

UFC 68 var väll inte i närheten lika bra som Pride 33 men det var banne mig inte illa för det.

Kvällen började med Jason Lambert vs. Renato "Babalu" Sobral där jag höll Babalu som skyhög favorit. Lambert har iofs varit och nosat på topp 10 men har aldrig riktigt imponerat på mig medans Babalu har gjort det vid flera tillfällen. Till en början kände jag mig väldigt nöjd eftersom Babalu totalt dominerade och kontrollerade Lambert. Men Lambert höll sig lugn och gjorde inga misstag och när han fick chansen satte han en hård vänster som skakade om Babalu ordentligt. I andra ronden fortsätter Lambert att kontrollera och Babalu ser inte bra ut alls. Det hela slutar med att Lambert kontrar en spark från Babalu med en klockren vänster som sänker brasilianaren. Imponerande av Lambert som kommer tillbaka från en förlust mot Rashad Evans med sin mest imponerande seger hittils i karriären.

Härnäst väntade Matt Hughes vs. Chris Lytle. Matt Hughes kontrollerade Lytle i imponerande stil och visade bitvis upp smått fantastisk jiujitsu. Lytle är ingen lätt kille att få stopp på, han har faktiskt bara blivit stoppad en enda gång i sin karriär på över 40 matcher och det var pga av ett cut. Även om det bitvis var mycket fin jiujitsu vi bjöds på så var matchen överlag ganska tråkig. Framförallt i tredje ronden där det inte hände särskilt mycket alls.

Sen var det dags för ännu en före detta UFC mästare att komma tillbaka, Rich Franklin vs. Jason MacDonald väntade. Rich Franklin såg allt lite nervös och försiktig ut. Men han lyckades ändå dominera MacDonald från början till slut och MacDonalds hörna slänger in handuken efter andra ronden. MacDonald gav dock aldrig upp och försökte hela tiden göra någonting men Rich Franklin visar varför han anses vara en av världens allra bästa mellanviktare.
Det var också härligt att se Franklin kramas med nuvarande mellanviktsmästaren Anderson Silva efter matchen. Vilka klassiga killar alltså. Jag skäms när jag hör publiken bua vid sånna tillfällen.

Sen var det dags för lite nordiskt stål med Martin Kampmann vs. Andrew McFedries. Kampmann såg väldigt liten ut jämfört med McFedries, det skilde nog minst 10 kg. McFedries öppnar också väldigt starkt och är betydligt explosivare än Kampmann. Han träffar med flera riktigt hårda slag och Kampmann har inget att sätta emot stående. Han gör det smart och tar det till marken med en mycket fin nedtagning. Sen dröjer det inte länge innan han smyger in en helt underbar armtriangel och det tar inte mer än ett par sekunder innan McFedries är medvetslös. Lite ironiskt att kommentatorn Mike Goldberg säger att McFedries liknar Robbie Lawler strax innan. Robbie Lawler förlorade mot Jason "Mayhem" Miller på en armtriangel för inte så länge sedan. Jag är riktigt imponerad av Kampmann, wellrounded skills som man säger.

Kvällens main-event Randy Couture vs. Tim Sylvia var nästa fight. Från början gav jag inte Randy Couture en snöbolls chans i helvetet och tyckte mest det var en nödlösning eftersom kontraktsförhandlingarna med Brandon Vera inte gick som planerat. Men så började UFCs hypemaskin fungera även på mig, Randy Couture är fantastisk. Jag tittade på lite statistik och kom fram till att Randy Couture har varit en klar underdog i 10 fighter. 9 av dom har han vunnit. Av hans 14 vinster har han varit nederlagstippad i 9. Det är en sanslös statistik. Videon från hans träning som jag såg hos Sherdog Insider visade hur bra form han verkade bara i och jag ville gärna tro att han kunde ha chansen att göra den statistiken än mer imponerande. Men vid 43 års ålder mot en kille som är 15cm längre och väger 25kg mer, nä. Hur gärna jag än ville tro att han hade en chans så gjorde jag aldrig på det. Men det tog honom knappa 10 sekunder att överbevisa mig för i första ronden blixtrar han till direkt med en kombination som avslutas med en överhandshöger som får jätten Tim Sylvia att falla till marken. Sylvia är på väg upp igen innan han ens fallit till marken men Couture är på honom som en puma. Sylvia lyckas undvika all skada och Rande Couture tar hans rygg och håller den ronden ut. Jag var i chock. Vad hade jag just sett? Vad har jag rökat på? Inte såg jag väll Randy Couture nästan knocka Tim Sylvia?
I andra ronden fortsätter Couture överaska, han dominerar Sylvia totalt stående. Han låter inte Sylvia prickskjuta med sin långa jabb som han gärna vill göra. Couture rör sig hela tiden, rör han inte på fötterna så rör han på huvudet. Han ger inte Sylvia en chans att fightas som han vill. Sylvia vet inte om han ska fokusera på stående boxning eller om han ska fokusera på att försvara nedtagningar. Varje gång han fokuserar på det ena gör Couture det andra. Det är en makalös uppvisning vi får se av Couture och han dominerar Sylvia i alla 5 ronderna. Det förvånar mig dock att Sylvia inte försökte sparka en enda gång. Ok att han inte vill riskera att bli nedtagen men efter dom tre första ronderna hade han liksom ingenting att förlora, han klarade sig minst lika bra på marken som stående. Hur mycket hans ryggskada spelade in på det hela kan man spekulera i. Men om man känner sig hindrad av en skada ska man ställa in. Men jag tror inte Sylvia ville skylla ifrån sig när han nämnde skadan efter fighten, han är bara så dålig på att formulera sig, det blir ofta fel. Men nog om det. Randy Couture dominerar Tim Sylvia totalt i 25 minuter. Not bad for a old man, not bad for a old man indeed. Karln är helt magisk.

Jag blev faktiskt lite rörd när man i rondpausen mellan rond 4 och 5 får se Matt Hughes i Sylvias hörna. Den blicken och det den symboliserar är fan vackert att se.

Prelims, fighter som inte sändes på PPVn.

Gleison Tibau vs. Jason Dent är den enda fight jag inte har sett. Den finns inte tillgänglig på UFC on Demand av någon anledning.
Tibau kom iaf in i UFC med lite hype i ryggen. I hans första match mot Nick Diaz såg han inte bra ut. Om det var så att Nick Diaz helt enkelt är så bra eller om Tibau inte var så bra som jag trott vet jag inte riktigt. Han vann iaf över mycket svårstoppade Jason Dent på enhälligt domslut.

Den fight som intresserade mig mest av alla prelims var Jon Fitch vs. Luigi Fioravanti och det var en riktigt bra fight. Fioravanti gav Fitch en riktigt tuff match, han hade riktigt bra nedtagningsförsvar och han höll Fitch i sin guard mest hela tiden på marken. Han träffade Fitch riktigt hårt ett par gånger. Efter ett misstag i andra ronden av Fioravanti där han försöker sig på ett benlås så tar Fitch ryggen på honom och lyckas mycket snyggt få in ett rear naked choke.

Matt Hamill vs. Rex Holman var en rätt konstig fight. Hamill visar iofs något förbättrad boxning, hans superman punch funkade rätt bra. Men han har fenomenal brottning, när han sprawlade såg det nästan ut som han flög. Men han har väldigt väldigt långt kvar innan han är en MMA fighter i världsklass. Rex Holman som också är en väldigt kompetent brottare hängde med hyfsat i dom första 2-3 minutrarna innan han tog slut och Hamill straffade hon stående och tog till slut ner honom och dunkade ut en TKO vinst.

Jamie Varner vs. Jason Gilliam var jag också ganska intresserad av då jag är väldigt förtjust i lättviktare. Dom bjuder nästan alltid på grym action. Gilliam var obesegrad och Varner har också ett bra record. Varners förra fight var en förlust mot Hermes Franca men han såg riktigt bra ut i den om jag inte minns helt fel. Varner såg mycket imponerande ut här och tog ner Gilliam direkt och efter att Gilliam försökt ställa sig upp tar Varner hans rygg och gör det väldigt snyggt. Efter att ha mjukat upp honom med lite slag slinker han in ett rear naked choke. Minst lika imponerande var hans dans efter fighten. Mycket bra fight av Jamie Varner och han verkar vara en riktigt underhållande kille. Ser fram emot att se mer av honom.

Mycket roligt att se arenen så gott som fullsatt även under prelim fighterna. I Las Vegas är det bra om man har 30% av besökarna på plats. Även om många fighter kanske inte var så fantastiska så var det ändå en väldigt bra gala. Det var en härlig fantastisk stämning på arenan som förmedlades hela vägen hit. Synd bara att dom inte bara ska hurra utan även bua, men sånna är dom tydligen. Fullsatt med över 19.000 och nytt publikrekord för en MMA gala i USA.
Tydligen ska PPVn ha nått upp till rekordnivåer den också.