WEC 29 recap

WEC 29 var en riktigt trevlig gala även om den kanske inte var fullt så spännande som jag kanske hoppats. Men det var en del bra fighter och en del intressanta resultat. Men jag vet inte vad det är riktigt men WECs produktion fångar mig inte riktigt, kommentatorerna är lite blandat, Frank Mir funkar bra som expertkommentator men den andra känns sådär alltså. Sen känns det helt dumt att snacka om hur högt rankade Condit och Larson är då dom påstod att vinnaren här skulle vara #1 i världen. Jag har inte ens vinnaren på min topp 10, men mer om det i en separat post. Det dom dock gör väldigt bra är att det är bra fart på fighterna, inte mycket mellansnack med reklam och skit utan här radas fighterna upp i rask takt, mycket bra.
Men det är dock reklamavbrott och jag gillar verkligen inte reklamavbrott i sport öht. Även med reklamen i sig bortklippt så saknar jag att se hur hörnorna pratar med sina fighters i rondpauserna och att höra kommentatorerna analysera och diskutera samt tänka efter lite själv hur man tror kommande rond kommer se ut. Mitt under pågående match eller fight vill jag inte ha reklamavbrott! Aja, nog snackat och över till fighterna.

Galan inleds med Jamie Varner vs. Sherron Leggett och det blev en rätt spännande affär. Legget såg rätt bra ut och det verkade som han hade ett atletiskt övertag på Varner. Men Varner kändes väldigt rutinerad och tog det lugnt när han hamnade i farliga situationer. När Leggett försökte ta ryggen på honom hade han en mycket fin slam som inte såg särskilt skön ut. Det var också början på slutet för även om domaren bröt för dom slag mot bakhuvudet som Varner träffade med när han försökte avsluta och gav Leggett tid att återhämta sig så gjorde han aldrig det. Varner var imponerande och vann på TKO efter lite drygt 4 minuter i första ronden. Varner är nog ganska nära en titelfight här i WEC nu men vi får se om det är "Razor" Rob McCullough eller Richard Crunkilton som är mästare vid det laget.

Eftersom vi bjöds på ett så snabbt avslut där visade man Blas Avena vs. Tiki Ghosn från tidigare av kvällen. Blas Avena fullkomligt demolerade Tiki, bara rusade in och tog ner honom och gav honom inte en millimeters utrymme att försöka hämta sig, överväldigade Tiki med slag och otroligt fin kontroll på marken och två riktigt fina rear-naked choke försök varav det andra är så djupt att Tiki tvingas klappa ut efter bara en minut. Imponerande av Avena men svårt att bedömma hur bra han är då det hela var över så fort och Tiki inte direkt är ett bra värdesmätare vad gäller markspecialister.

Sen var det dags för lite fjädervikts action med Jeff Curran vs. Stephen Ledbetter. Det första som slog mig var hur mycket större Ledbetter var. Han hade ett väldigt stort räckviddsövertag på Curran vilket gjorde att Curran inte kom till så mycket som han kunde ha gjort då han var tekniskt helt överlägsen. Även på marken verkade det ställa till lite problem men Curran var ändå en klart bättre fighter och i mina ögon vann han alla tre ronderna. Han vann iaf på enhälligt domslut och det skulle inte förvåna mig om han blir nästa utmanare till Urijah Faber.

Härnäst var det en titelfight som väntade och det om WECs mellanviktsbälte och Paulo Filho vs. Joe Doerksen var det som skulle göra upp. Filho har varit hypad länge och ha har sett ruggigt bra ut mot tufft motstånd. Han har dock aldrig mött en riktigt topprankad motståndare så det är svårt att avgöra hur bra han egentligen är och därför var det väldigt intressant att se honom möta någon som Doerksen. Inledningsvis var Filho inte ett dugg imponerande, han såg långsam ut och hade inte alls den där explosiviteten som vi varit vana att se. Han hade grepp om Doerksen ett par gånger men lyckades inte göra något med det. När han väl fick det till marken lyckades han inte bibehålla kontroll vilket annars är hans signum. Doerksen är iofs väldigt bra på det där men jag hade iaf väntat mig att Filho skulle vara för svår för honom. Filhos bristande explosivetet och mindre imponerande fysik jämfört med vad vi är vana att se gör ju att det inte känns helt avlägset att spekulera om steroider. Men samtidigt ska man inte lägga för mycket vikt vid den här fighten, det var hans första efter en längre tids uppehåll pga skada och hans första i en ny organisation. Och mot slutet av första ronden så överaskade han Doerksen med ett hårt slag och följde sedan upp med ett par hundra till innan domaren klev emellan. Men det är banne mig ingen bra slagteknik killen har. Man ska som sagt inte helt döma ut honom och säga att han varit överskattad efter det här, men samtidigt kan man inte säga att han imponerade heller. Men att vinna på TKO i första ronden och ändå inte imponera säger en del om vilka förväntningar man har på honom. Ska bli mycket intressant att se om han ser explosivare ut i sin nästa fight, som jag förövrigt hoppas blir mot Jason "Mayhem" Miller efter att han vunnit över Joe Riggs.

Sen var det dags för kvällens main event, Carlos Condit vs. Brock Larson om WECs weltervikts titel. Redan innan fighten börjat såg man att det här skulle bli något alldeles extra, Condit såg smått sinnessjukt ut så laddad och fokuserad som han var, den blicken var fan helt sjuk. Fighten började lite avvaktande men sen skjuter Larson in och Condit gav upp nedtagningen lite väl enkelt, han försvarade den i första läget men valde att klincha istället för att backa undan. Brock Larson ser helt galet stark ut och han trycker ner Condit ordentligt, men Condit ser helt avslappnad och lugn ut och trots att Larson verkligen försöker landa slag så är det nog Condit som gör mer skada från marken med upkicks och armbågar än var Larson gör ovanifrån. Larson blir lite oförsiktig och Condit sätter upp en fantastisk armbar som Larson inte försvarar på smartaste sätter då han lyfter upp Condit och försöker slamma ner honom i backen lite halvt. Men Condit har grepp och han släpper inte och Larson tvingas klappa ut. Jag trodde aldrig att Condit skulle kunna fånga Larson i en submission så tidigt innan Larson blev lite trött. Men fantastiskt imponerande av Condit. Jag blir allt mer imponerad av killen och han har en ljus framtid framför sig tror jag. Jag ser ingen i WEC just nu som skulle ta honom och när han hanterar en stark brottare så här enkelt så ser jag inte vilken stil som skulle vara en dålig matchning för honom heller.

Överlag en underhållande och bra gala och jag ser fram emot att se WEC etablera sig allt mer och att se dom lättare viktklasserna blomma ut ordentligt.
Fullständigt resultat taget ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Blas Avena	Tiki Ghosn	Submission (Rear Naked Choke)	1	1:01
2	Steve Cantwell	Justin McElfresh	TKO (Strikes)	1	0:47
3	Eric Schambari	Logan Clark	Decision (Unanimous)	3	5:00
4	Antonio Banuelos	Justin Robbins	Decision (Unanimous)	3	5:00
5	Hiromitsu Miura	Fernando Gonzalez	Submission (Strikes)	2	3:35
6	Jamie Varner	Sherron Leggett	TKO (Strikes)	1	4:08
7	Jeff Curran	Stephen Ledbetter	Decision (Unanimous)	3	5:00
8	Paulo Filho	Joe Doerksen	TKO (Strikes)	1	4:07
9	Carlos Condit	Brock Larson	Submision (Armbar)	1	2:21