UFC 76 recap

Det var en mycket intressant och spännande vecka i MMA-världen och jag känner mig smått utmattad. UFC 76: Knockout levde knappast upp till namnet men det var en helt fantastisk gala ändå. Vi fick i princip bara se domslut men inte en enda tråkig fight. En riktigt underhållande och bra kanongala om ni frågar mig, trots vissa mindre trevliga resultat. Innan jag börjar prata mer om galan i sig måste jag bara ta upp en sak som verkar bli allt mer populärt, att klaga på domsluten och poängsystemet. Det verkar som alla konstant klagar på domsluten och hur bedömningar sker och gör det till ett så mycket större problem än det är. Äh, jag blir så trött på det att jag inte ens orkar argumentera vidare. Lugna ner er helt enkelt, så stort problem är det inte.
Ett större problem är hur extremt svårbedömd sporten har blivit och vilket kaos det orsaker bland alla rankings, men mer om det kan ni läsa i rankingsposterna och en annan post som kommer upp vid ett senare tillfälle. Låt oss istället gå över till galans fighter. Eftersom jag även sett alla prelims så pratar jag inte kort om dom också.

Matt Wiman vs. Michihiro Omigawa var en rätt underhållande fight där Omigawa började väldigt bra men Wiman tog över allt mer. Det var tydligt att Wiman var klart större och jag tror det fick en ganska stor betydelse i hur fighten utvecklade sig. Fin vinst av Wiman men han är ung och har väldigt långt kvar till toppen.

Christian Wellisch vs. Scott Junk visar mest på hur extremt tunt det är med tungviktare det är här i världen. Båda två är hyfsade tungviktare men det är inte så att man tappar andan av deras magnifika teknik direkt. Fin heel hook av Wellisch i en fight där jag tyckte Junk hade ett litet övertag innan han blev tvungen att klappa ut.

Jeremy Stephens vs. Diego Saraiva var riktigt underhållande och bra. Saraiva är riktigt grym på submissions men verkar inte alls kunna applicera sina färdigheter i MMA på lite högre nivå. Stephens fastnade i ett par submissions och framförallt en triangel som han fick slamma sig ur. Underhållande fight som Stephens vann på submission men det är en bra bit kvar innan han blir en särskilt relevant fighter. Var Saraiva ska ta vägen efter 3 raka förluster i UFC kan man fråga sig.

Rich Clementi vs. Anthony Johnson var också rätt underhållande och det var en enorm storleksskillnad. Clementi är sådär precis för stor för lättvikt att det kostar på en hel del för honom att ta sig ner dit men som welterviktare är han för liten. Johnsson är oerfaren men var obesegrad inför det här mötet. Han använde sin styrka och storlek till att kontrollera fighten och träffade Clementi riktigt hårt några gånger och fick en nedslagning. Men fighten var tagen med väldigt kort varsel och han tröttnade ganska fort och den mer rutinerade Clementi tog över allt mer och det dröjde inte länge innan han kunde ta Johnsons rygg och sjunka in en strypning.

Tyson Griffin vs. Thiago Tavares var på förhand en stark kandidat till fight of the night och i efterhand en stark kandidat till fight of the year. Tyson Griffin verkar inte kunna ha en tråkig fight. Hans tre senaste fighter har varit riktigt underhållande och jämna krig som alla tre är kandidater till fight of the year om ni frågar mig. Det är galet hur många grymma underhållande fighters det finns i lättviktsdivisionen. Ett av mina favoritmoment i MMA är olika scrambles och sånt fick i i överflöd här. Oftast var det Griffin som hamnade i en bättre position men oftast efter det att han tagit sig ur ett submissionförsök från Tavares. Men inget submissionförsök var riktigt nära och Griffin delade för det mesta ut bra mycket mer skada och vann enligt mig klart två av ronderna. Ska bli riktigt kul att se vem som blir nästa utmaning för Griffin och Tavares lär komma tillbaka.

Ryoto Machida vs. Kazuhiro Nakamura kändes på förhand given att gå till domslut vilket den också gjorde men i mer dominerade stil av Machida än väntat. Jag trodde Nakamura skulle ha ett övertag i klinchen med sin mycket starka judobakgrund men han fick inte till någonting varken där eller på marken. Stående var Machida mer aggresiv och inte lika avvaktande som han brukar men han var minst lika dominerande och undvek i princip allting offensivt som Nakamura försökte med. Nakamura som pressade "Shogun" stående till den grad att "Shogun" fick jaga nedtagningar och höll någorlunda jämna steg med Wanderlei tills han tog av sig sin Gi. Total dominans av Machida och det var också tydligt hur liten Nakamura var. Han ser inte direkt vältonad ut och borde gå ner till mellanvikt där jag tror han är ett väldigt välkommet tillskott. Machida klättrar allt närmre en titelfight och behöver nog bara en vinst till innan det blir dags. Men mot vem?

Jon Fitch vs. Diego Sanchez var en annan fight som jag trodde skulle kunna bli en utmanare till fight of the night. Det blev en riktigt bra fight men fullt så bra blev den inte, framförallt inte i jämförelse med Griffin vs. Tavares. Fitch hade ett väldigt stort storleksövertag och jag undrar jag hur mycket killen väger egentligen. Jag pratade i min preview om hur jag tycker Fitch är en mycket bättre och mer komplett MMA-fighter än Koscheck och det blev inte minst väldigt tydligt här. Fitch lyckades kontrollera Sanchez på marken så som ingen annan lyckats med förut, han fastnade i ett par submissions men inte ens giljotinen som verkade tight var riktigt nära. Det blev en del scrambles men Fitch hamnade alltid på topp och mot en kille som Sanchez är det sjukt imponerande. Sanchez visade upp sin gamla aggresivitet igen och man undrar hur det stod till med honom egentligen i hans fight med Koscheck. Men Fitch var helt enkelt för bra, för stor, för stark och för bra uthållighet. Jag blir allt mer imponerad av Fitch och att vinna över Diego på hans eget game var inget jag hade väntat mig. Eftersom GSP är näst på tur som utmanare till titeln och hans chans kommer först till våren 2008 så är det minst en fight till för Fitch innan han får den chansen. Fitch har tidigare bett om att få möta Karo Parisyan och det är en fight jag inte hade tackat nej till att se. Efter galan pratade Diego också om att kanske gå ner till lättvikt och det tror jag han gör rätt i. Han är en relativt liten welterviktare och hans stil lämpar sig bättre i en lättare viktklass och det finns massor med spännande matchingar för honom där. En rematch med Florian hade kanske inte varit fel, eller varför inte mot Roger Huerta, Tyson Griffin eller Clay Guida? Mumma säger jag, hoppas han klarar av att ta sig dit ner utan större bekymmer.
Så här trodde vi innan galan:

Diego Sanchez	35 (47%)
Jon Fitch	39 (52%)

Röster: 74

Forrest Griffin vs. Mauricio "Shogun" Rua var det nog många som var nervösa inför och en hel del som blev besvikna av. Men hur mycket jag än älskar "Shogun" så är jag inte en av dom. Det var en fantstisk fight där Forrest hanterade "Shogun" på sätt jag inte väntat mig. Jag trodde Forrest skulle ha övertaget stående då hans boxning är klart bättre än "Shoguns" men jag trodde Rua skulle kunna utdela en hel del skada i klinchen och vara mer framgångsrik på marken. Att Rua skulle ta slut före Forrest var inget jag såg som en omöjlighet, snarare tvärtom, men att han skulle göra det redan halvvägs in i andra ronden förvånade mig lite. Men med tanke på det tempo som hölls och hur stor och tung Forrest är var det ändå inte helt oväntat. Jag gav båda dom första ronderna till Forrest och i tredje ronden hade "Shogun" inte mycket att sätta emot. Jag var grymt imponerad av hur Forrest höll "Shogun" i sin guard och hur han kontrollerade honom utan att allt för mycket skada. "Shogun" fick in ett par slag och framförallt ett par fina armbågar där en öppnade upp ett ordentligt cut på Forrest. "Shogun" briljerade bitvis på marken men Forrest var inte långt efter och hade ett par riktigt fina övergångar och när han fångar Shogun i en tight omoplata fick jag vibbar från när Shogun fick Arona i en. En riktigt jävla skitbra fight där Forrest verkligen fick visa upp sina färdigheter. Det är tragiskt att dom flesta bara verkar prata om att Forrest vann eftersom Shoguns uthållighet var dålig. Forrest hade en smartare plan och var helt enkelt bättre den kvällen. Hade Forrest inte haft en dumma förlsuten mot Jardine hade det kännts ännu bättre. Jag hoppas Shogun kommer tillbaka mer laddad än någonsin i sin nästa fight. Han har mycket kvar att ge i divisionen.

Chuck Liddell vs. Keith Jardine var dock inte lika rolig. Det var en bra fight med en hel del slag och sparkar som landar men jag tror inte på Jardine på den här nivån. Han hanterade Liddell jävligt bra och jag tycker att Jardine vann alla tre ronderna. Första gången jag såg fighten trodde jag att Liddell vann minst en och kanske rent av två men vid en närmre titt så vann nog Jardine alla tre. Chuck såg lite långsam ut vilket han iofs alltid gör men han hittade inte alls den timing som han har varit så framgångsrik med tidigare och om det beror på ålder och försämrade reflexer eller Jardines märkliga rörelsemönster är svårt att säga. Att gå ut med en så förutsägbar stil som Chuck är heller ingenting som är så lyckat då Jardine visste precis vad han hade att vänta sig och även om Chuck blandade upp lite mer med spinningbackfists och sparkar så var det lite för lite lite för sent. Den gamla Chuck som hade en mer varierad stil hade nog varit mer framgångsrik här. Jardine använde sina sparkar mycket bra och att han skulle landa en hel del bensparkar hade jag faktiskt väntat mig men att dom skulle ta så bra förvånade mig och att han dessutom skulle landa så många hårda kroppsparkar hade jag inte alls väntat mig. Imponerande av Jardine som gjorde en mycket bra fight. Men jag kan ändå inte riktigt fokusera på det utan tänker mest på allt Chuck gjorde dåligt. Han verkar ha blivit allt för bekväm med sin stil där han bara går och väntar på att landa en stor smäll. Han har grym brottning och hade nog kunnat ta ner Jardine om han försökt, han kan sparkas och boxas mer varierat men han har blivit så van med att göra det han alltid göra. Det tillsammans med att han inte har särskilt bra träningspartners har nog påverkat hans fall mer än hans ålder i sig. Men mer om det skriver jag om i en separat post som kommer upp inom dom närmsta dagarna.
Det finns många matchningar man vill se i divisionen nu, en rematch mellan Jardine och Forrest kanske inte låter så spännande men det är något jag vill se. Jardine vs. Wanderlei också iofs. Eller Alexander vs. Wanderlei. Eller Chuck vs. Shogun med flera. På presskonferansen efter galan sade Dana White att vi kanske aldrig kommer att få se Wandelei vs. Chuck efter den här förlusten.
Så här trodde vi innan galan:

Chuck Liddell	83 (90%)
Keith Jardine	9 (9%)

Röster: 92

Överlag ändå en helt fantstisk gala om ni frågar mig och även om jag är lite sur så är det kul att det rörs om lite i divisionen. Nu rördes det om kanske lite för mycket men det ska bli jävligt kul att följa. Rampage är skadad och vilar upp sig så han kommer nog inte försvara sin titel förrens våren 2008 och jag undrar jag vem som ska ta den chansen.
Fullständigt resultat ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Matt Wiman	Michihiro Omigawa	Decision (Unanimous)	3	5:00
2	Christian Wellisch	Scott Junk	Submission (Heel Hook)	1	3:19
3	Jeremy Stephens	Diego Saraiva	Decision (Unanimous)	3	5:00
4	Rich Clementi	Anthony Johnson	Submission (Rear-Naked Choke)	2	3:05
5	Tyson Griffin	Thiago Tavares	Decision (Unanimous)	3	5:00
6	Ryoto Machida	Kazuhiro Nakamura	Decision (Unanimous)	3	5:00
7	Jon Fitch	Diego Sanchez	Decision (Split)	3	5:00
8	Forrest Griffin	Mauricio Rua	Submission (Rear-Naked Choke)	3	4:45
9	Keith Jardine	Chuck Liddell	Decision (Split)	3	5:00