Monday, March 5, 2007

Jon Fitch

Jon Fitch är en welterviktare i absolut världsklass som ännu inte verkar ha fått sitt genombrott för den breda publiken. Han har 12 raka segrar och inga förluster dom senaste 4 åren, och inte mot vilka sopor som helst. Sen han kom till UFC för 1½ år sedan har han besegrat Jeff Joslin, Brock Larson, Josh Burkman, Thiago Alves, Kuniyoshi Hironaka och nu senast Luigi Fioravanti. Jag vill klassa samtliga som riktiga kvalitetsmotståndare. Jag är ett riktigt stort fan och inte bara för att han är så grym inne i ringen utan också för att han säger bra och intelligenta saker. Han var ganska upprörd över att han inte kom med på den TV-sända delen av UFC 68. Med tanke på hur högt rankad han är är det förståeligt. Sen har han också sagt saker som "Dont boo the fighters, we dont come to your job and boo you." och har varit frispråkig med att säga vad han tycker och tänker.
Sherdog intervjuar Jon Fitch efter UFC 68:

5 comments:

Richard Byfält said...

fitch vinst över Joslin kan inte riktigt räknas, fitch höll på att förlora och bad domaren om en TIME-OUT! vilket han fick ;)

Grym fighter dock

//den o(ö)kände flashback apokalypsryttaren

Mattias S said...

Var väll inte hans fel att domaren gick med på det, en vinst är en vinst är en vinst. :)

Mary Lady Luck said...

Buandet är ju en amerikansk beercrowd-grej, den japanska publiken är alldeles för väluppfostrad och insatt för att bua.

Mattias S said...

Japp, men tyvärr är den japanska publiken för väluppfostrad för att heja på ordentligt också.

Alex Drewniak said...

Håller med författaren till den här bloggen att när publiken börjar bua så skämms man ögonen ur sig.

Det är under all kritik och jag hoppas att UFC på något sätt får bukt med det här problemet.
Problemet ligger ju i att UFC har bytt ut sin target demographic. Är inte så insatt men det känns som om dom siktade mer på white-trash bonde amerikanen och nu vill de ha ett mer classy event med en mer classy publik. Det här är i sin tur väldigt svårt i och med att den gamla publiken i mångt och mycket stannar kvar och den nya tar efter den gamla.
En ond cirkel alltså.