Monday, March 5, 2007
Pride 33: The Second Comming recap
Vilken helt otrolig gala, recap med spoilers efter hoppet.
Det här var nog en av mina favoritgalor någonsin. Att jag såg den Live gjorde bara saken ännu bättre. Jag tror dock att den gick dåligt. Biljettförsäljningen gick inte särskilt bra och jag tror inte PPV-köpen var så många dom heller. Det är tragiskt på en sån här fantastisk gala.
Som vanligt börjar vi med resultatet för Pride 33, taget ifrån Sherdogs fightfinder:
1 Joachim Hansen Jason Ireland Submission (Armbar) 3 2:33
2 Frank Trigg Kazuo Misaki Decision (Unanimous) 3 5:00
3 James Lee Travis Wiuff Submission (Guillotine Choke) 1 0:39
4 Rameau Thierry Sokoudjou Antonio Rogerio Nogueira KO (Punch) 1 0:23
5 Hayato Sakurai Mac Danzig KO (Punch) 2 4:01
6 Sergei Kharitonov Michael Russow Submission (Armbar) 1 3:46
7 Mauricio Rua Alistair Overeem KO (Punches) 1 3:37
8 Nick Diaz Takanori Gomi Submission (Gogoplata) 2 1:46
9 Dan Henderson Wanderlei Silva KO (Punches) 3 2:08
En kväll fylld med upsets, stora och små.
Kvällen inleddes med Joachim Hansen vs. Jason Ireland. Joachim Hansen var stor favorit. Ireland har visat sig vara en bra och tuff fighter men inte lyckats när han mött bättre motstånd. Till en början tar han det dock till Hansen och Hansen ser lite frustrerad och arg ut. En frustrerad och arg Hansen vill man inte möta. Hansen fullkomligt dominerar och spöar skiten ur Ireland. Men Ireland slutar aldrig fightas tillbaka och viker inte ner sig. Han slänger slag och letar submissions och visar ingen respekt. Jag är mycket imponerad av Ireland. I slutet på andra ronden har Hansen ett armlåsförsök där Ireland vägrar ge upp armen det trots att Hansen pepprar honom med hammerfists. Halvvägs in i den tredje ronden måste han dock ge upp efter en otroligt snygg övergång från triangel till armlås av Hansen. Fantastisk öppning på kvällen.
Nästa match var Frank Trigg vs. Kazuo Misaki. Frank Trigg har verkligen hittat tillbaka. Total domination av Jason "Mayhem" Miller nyligen och nu en vinst över Kasuo Misaki. Han gjorde inte så mycket skada men han kontrollerade Misaki på marken som ingenting och hade inga som helst problem att ta ner honom dit. Dan Henderson har, som jag pratat om tidigare, tydligen glömt bort att han är en fenomenal brottare. Hade han kört med nedtagningar och lite GnP skulle han ha krossat Misaki.
Sen var det dags för James Lee vs. Travis Wiuff. Jag har aldrig sett James Lee innan men kollade på hans record och har hört att han har rätt grymma submissions. Travis Wiuff har erfarenhet på sin sida men han har underpresterat varje gång han haft chansen att ta ett kliv upp. Jag trodde han skulle underprestera även här vilket han också gjorde. James Lee får in en höger som sänker Wiuff efter 10 sekunder och avslutar med en giljotin 20 sekunder senare.
Härnäst var det dags för Rameau Thierry Sokoudjou vs. Antonio Rogerio Nogueira. Kvällens på pappret ojämnaste fight. Oddsen för den här fighten var helt sjuka. Aldrig sett så stora odds. Den chock jag befann mig i efter att Sokoudjou knockat Rogerio efter 20 sekunder går inte att beskriva. Jag hade blivit mindre förvånad om små rosa elefanter hade kommit flygandes genom brevinkastet. Jag antar att detta bevisar att granitkäke inte är genetiskt.
Nästa match för kvällen var Hayato "Mach" Sakurai vs. Mac Danzig. Den här matchen var en catchweight på 74kg istället för 72½kg som vanligt. Det gör den har matchen till en welterviktsmatch egentligen. Varför kan man fråga sig. Jag antar att det var för att Sakurai inte kunde komma ner till 161lbs utan vägde in på 164lbs. Mac Danzig är en ganska liten lättviktare och cuttade i princip ingen vikt och vägde ändå in på lättviktvikt. Sakurai var enormt stor jämfört med Danzig. Han är dessutom bättre och det var en mycket imponerande uppvisning han bjöd på. Han träffade med flera brutala kroppsslag och bensparkar innan han sent i andra ronden får in en klockren höger som knockar Danzig.
Sen var det dags för Sergei Kharitonov vs. Michael Russow. Ett tag såg det ut som Kharitonov skulle bli något riktigt bra. Men det tycker jag inte längre. Han fick in ett armlås på Russow snabbt men han imponerade verkligen inte fram tills dess. Han har en konstig förmåga att ta hur mycket smällar som helst rakt i ansiktet. Sen ser han helt hjälplös ut när någon har sidemount på honom. Russow klagade på något och kommentatorerna spekulerade. Jag tror det var för att Kharitonov höll i hans handske, men det tycker jag inte han gjorde, inte så mycket att det var otillåtet iaf.
Sen var det dags att vrida upp temperaturen lite med Mauricio "Shogun" Rua vs. Alistair Overeem. Shogun borde vara en av våra absolut största stjärnor inom MMA. Med den underhållande stilen, den skickligheten, den utstrålningen med det utseendet och det leendet kan han bli hur stor som helst. Han såg dock lite plufsligare ut än vanligt. Overeem kontrollerade fighten inledningsvis då det var stående och Shogun missade flera nedtagningsförsök. Men Shogun tog till slut ner det till marken som han ville och levererade det i särklass snyggast GnP slaget jag någonsin sett som i princip knockar Overeem. Sen avslutade han snabbt med ett par tre hammerfists innan domaren kommer emellan.
Sen var det dags, kvällens höjdpunkt Nick Diaz vs. Takanori Gomi väntade. Men skulle den överträffa att det fantastiska vi redan sett? Ja, det skulle den. Det skulle den verkligen. Vilket krig, vilken vilja, vilken chock. Gomi överaskar totalt och går på en nedtagning direkt. Nick Diaz försöker sig på en rullande Kimura men misslyckas och Gomi får inte lite slag innan Diaz får kontroll på situationen igen. Gomi försöker sig på lite GnP men Diaz är inte lätt att skada på marken. Se bara hans fight med Diego Sanchez. Sen blir det tillbaka stående där Diaz får in ett par bra träffar tills Gomi får in en klockren höger som skickar Diaz ner på mattan. Gomi rusar in efter och försöker avsluta. Men Diaz ser inte särskilt skakad ut, återhämtar sig fort och undviker det mesta från Gomi och går igen efter en Kimura utan att vara nära. När dom sedan blir stående igen börjar Diaz dominera Gomi, Gomi sluggar och missar men Diaz träffar med sina slag som är mycket kraftfullare än dom ser ut. Sista minuten av första ronden ser det ut som Gomi är helt borta och har händerna rakt ner längs kroppen, försöker svinga men missar grovt för det mesta. Diaz fortsätter peppra på och dom bara sluggar på tills gonggonen slår. Andra ronden börjar som första slutade även om Gomi ser lite piggare ut och träffar lite mer. Bland annat ett slag som öppnar ett stort ohyggligt cut under ögat på Diaz. Jag trodde först det var ett knä men på reprisen såg jag att det inte var det. Gomi visar lite dålig stil när han menar att domaren ska bryta matchen. Gomi träffar lite bättre och går för en nedtagning som Nick Diaz inte gör något som helst motstånd mot. Istället sätter han upp en helt otroligt vacker gogoplata som tvingar Gomi att ge upp. Helt fantastisk match mellan två helt fantastiska fighters. Dom bjöd inte på så mycket bländande teknik men desto mer vilja och spänning. Tror aldrig min puls varit så hög under en fight förut. Diaz avslutning med en gogoplata var dock helt fantastisk. Härligt att Nick Diaz äntligen fick en stor vinst.
Då var det bara kvällens main event kvar, Wanderlei Silva vs. Dan Henderson. Det skulle kunna bli 25 minuter av sövande tråkig LnP för att jag brydde mig, det här var den bästa galan på mycket mycket länge ändå. Men så blev det inte, jag hade knappt hunnit varva ner och hämta mig efter Gomi vs. Diaz innan den här fighten tog fart ordentligt. Första ronden började lite småtråkigt. Wanderlei låg ovanpå Henderson och efter att dom blivit uppställda träffade med några fina knän. Men Henderson pressade på bra flera gånger och Wanderlei såg inte helt bekväm ut i ringen. Precis i slutet på första ronden såg det ut som Wanderlei träffade Henderson ordentligt men han lyckades inte följa upp innan ronden var slut. Första ronden var ganska jämn men jag gav den till Wanderlei. I andra ronden vrider Henderson upp tempot och fightas lite smartare med nedtagningar och knän från klinchen. Han gör inget stort på marken men han arbetar hela tiden och träffar lite grann med slag och "shoudlerstrikes" och på så vis nöter han ner Wanderlei. Andra ronden gick klart till Henderson, total kontroll. I tredje ronden försvarar Wanderlei Hendersons nedtagningsförsök. Men efter en "spinning backfist" som skakar Wanderlei återhämtar han sig aldrig riktigt och en stund senare från Henderson först in en höger och sen en klockren vänster som knockar Wanderlei. Dan Henderson blev därmed historisk med att hålla bälten i två viktklasser samtidigt. Hoppas han får möta Shogun för att försvara 205lbs titeln och Filho för att försvara 183lbs titeln. Inga lätta matcher, vad som än händer har han ett par kämpiga fighter framför sig.
Det var en sjuhelvetes gala på många sätt. Den fuckar totalt upp i princip alla rankings. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men jag ska uppdatera dom innan det är dags för en preview på UFC 68. Mina rankings kan ni läsa här.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment