Roligaste MMA galan någonsin?

Jag bara tänkte lite, vilken är den roligaste gala ni har sett? Där både galan i sig och omständigheterna gjorde att det hela blev extra roligt?
För min del är det helt klart Pride 34: Kamikaze.
Jag såg galan live och den började typ klockan 8 på morgonen, men då hade jag varit uppe hela natten och tittat på UFC 69 precis innan och var duktigt uppumpad efter att ha sett Matt Serra knocka Georges St. Pierre, Roger Huerta imponera mot Leonard Garcia och Kendall Grove ha en otrolig uppvisning mot Alan Belcher med mera. Så helt uppe i varv och övertrött som få drar då Pride 34 igång. Och vad bjuds vi på?
Först får vi se en lite småtråkig fight som Yoshihiro Nakao vinner på neck crank över Edson Draggo. Jag garvar varje gång man ser någon vinna med ett sånt amatörgrepp men det var bara en liten mjukstart för sen var det dags för Butterbean vs. Zuluzhino. Jag vet inte vad man ska säga om fighten men efter en liten stunds sluggande från Zuluzhino där Bönan träffar klart bättre går den brasilianska jätten in för en nedtagning som Bönan hanterar mycket snyggt. Hysteriskt rolig fight när man inte sovit på 24 timmar och chattar med andra som kollar. Ja, ni ser själva, Butterbean jiu-jitsu FTW!
Men det skulle bli bättre, härnäst fick vi se Makoto Takimoto vs. Zelg Galesic och om Mark Hunts Atomic Buttdrop på Wanderlei Silva var underhållande så vad säger man om Zelgs atomic tebag?
Eller varför inte James Thompson vs. Don Frye som blev en galan slugfest där Thompson bara matar obesvarade slag i 2 minuter innan domaren bryter.
En hel del annat underhållande i samband med övertröttheten och sällskapet gör att det är den roligaste gala jag sett. Ni kan läsa min gamla sammanfattning av galan här.
En annan gala som kan nämnas som jag tycker bjöd på stor humor är K1 Dynamite USA!! men den var så utdragen och seg samt att jag inte såg den live tillsammans med andra och inte riktigt kunde uppskatta alla tokigheter.
Vilken är den roligaste gala du har sett?

Stout och Homonick vinner på TKO 30

Igår höll TKO, kanades främsta MMA organisation, en gala. TKO 30: Apocalypse var inte jätteintressant på förhand men båda namnen av intresse på galan Sam Stout och Mark Hominick vann i imponerande stil även om deras motstånd inte var det bästa.
Hominick lär försöka klättra upp till utmanarstatus igen i WECs fjäderviktsdivision och Stout lär försöka komma tillbaka till UFCs lättviktsdivision och röja igen.
Fullständigt resultat taget ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Ilya Woronowski	Sean Thompson	Submission (Rear-Naked Choke)	2	1:48
2	Adrian Wooley	Adam Kastner	TKO (Strikes)	1	1:30
3	Bob Landry	Ray Noel De Tilly	TKO (Strikes)	2	2:15
4	Samuel Guillet	Yves Lemelin	Submission (Armbar)	1	2:25
5	Dan Chambers	Marcus Celestin	TKO (Strikes)	2	4:21
6	Justin Tavernini	Syd Barnier	Techincal Submission (Armbar)	1	4:16
7	Mark Hominick	Ben Greer	TKO (Strikes)	1	1:14
8	TJ Grant	Stephane Dube	Submission (Ankle lock)	1	2:16
9	Jesse Bongfeldt	Chris Clements	Submission (Rear-Naked Choke)	2	1:57
10	Steve Bosse	Jody Burke	TKO (Strikes)	1	1:20
11	Sam Stout	Martin Grandmont	TKO (Strikes)	1	3:00

Om UFCs löner

Efter varje UFC-gala där lönerna publiceras så blir det en himla massa diskussioner och spekulationer om att oj vad lite han tjänar och borde inte UFC betala mer osv osv osv. Jag tycker att det till viss del är berättigat men också väldigt överdrivet.
Om vi tittar på dom bekräftade lönerna och bonusarna från senaste galan:

Keith Jardine $14,000
Chuck Liddell $500,000
Forrest Griffin $44,000 + $40,000 för submisison of the night
Mauricio “Shogun” Rua $150,000
Jon Fitch $44,000
Diego Sanchez $22,000
Lyoto Machida $50,000
Kazuhiro Nakamura $20,000
Tyson Griffin $24,000 + $40,000 för fight of the night
Thiago Tavares $9,000 + $40,000 för fight of the night
Rich Clementi $24,000
Anthony Johnson $5,000
Jeremy Stephens $6,000
Diego Saraiva $3,000
Christian Wellisch $14,000
Scott Junk $4,000
Matt Wiman $16,000
Michihiro Omigawa $5,000

Sen är jag rätt säker på att Liddell fick en del av PPV-pengarna, hur mycket vet jag inte. I hans tredje möte med Couture tjänade han totalt lite över en miljon dollar och i hans andra möte med Tito Ortiz och "Rampage" så tjänade han drygt 3 miljoner dollar.
Andra exempel på bonusar som UFC delar ut är till exempel Georges St.Pierre som fick sådär en miljon dollar som bonus när han besegrade Matt Hughes och blev weltervitksmästare.
Rich Franklin som var, och fortfarande är tror jag, låst till ett väldigt dåligt kontrakt fick ett hus värt några hundra tusen dollar.
Sen är det massor med mindre bonusar som delas ut men det är svårt att få någon överblick och det skapar en mycket märklig situation där man måste göra sig kompis med chefen för att få den lön man egentligen är berättigad.
Jag är säker på att Jardine är väl omhändertagen och inte klagar ekonomiskt men det är som sagt en lite märklig situation.

Sen tycker jag det är lite synd att dom inte höjer sin minimilön lite, jag förstår att ur ett rent maknadsekonomiskt perspektiv har dom ingen anledning att göra det men genom att betala dom lite mer så får fler råd att träna heltid och det kommer göra att vi får se en bredare bas av hyfsade fighters som tränar på heltid vilket jag tror lönar sig i längden.
Sen ska man heller inte glömma att man får otroligt mycket mer pengar från sina sponsorer om man kommer med i UFC mot om man fightas i en mindre organisation.

Så för att sammanfatta, den överdrivna diskussionen om t.ex hur lite pengar Jardine tjänade är inte bara överdriven och löjlig utan rent felaktig men det finns ändå en del saker som är värda att ta upp och diskutera. Men det säger jag ur en vinkel där jag är tveksam öht till köpare av arbetskraft och framförallt där det inte ens finns ett fack som motvikt.
Som jag ser det så har man ett problem med hur UFC betalar sina fighters så har man ett problem med "fri marknadsekonomi".

The Dean of Mean firar segern över Chuck Liddell

Spola förbi dom 30 första sekundrarna. Blir nog en del oseriöst här på bloggen nu när det är lite uppehåll. :)

Strikeforce: Palyboy Mansion preview

Efter den fullkomligt galna veckan som varit är det nu ganska glest fram tills December med lite galor här och där bara. Nu på lördag är det dags för Strikeforce som håller en gala i the Playboy Mansion. Det såg länge ut att bli en riktigt intressant gala men sen tycker jag matchningarna inte visade sig vara så intressanta som jag hoppats. Flera bra och intressanta namn men inte mot särskilt spännande motstånd. Jag är inte helt säker på att detta fightcardet stämmer då det inte står särskilt mycket på deras hemsida och det ser lite olika ut beroende på var man tittar men jag hoppas och tror det är komplett och rätt.
Det fightcard jag har är som följer:

Gilbert Melendez vs. Tetsuji Kato
Joe Riggs vs. Eugene Jackson
Josh Thomson vs. Adam Lynn
Bobby Southworth vs. Bill Mahood
Daniel Puder vs. Richard Dalton
Trevor Prangley vs. Emyr Bussade
Jorge Masvidal vs. Matt Lee
Billy Evangelista vs. Anthony Njokuani


Gilbert Melendez vs. Tetsuji Kato ska ändå blir kul att se då Melendez varit inaktiv i snart 10 månader efter sin vinst över Tatsuya Kawajiri. Men Tetsuji Kato? Jag vill inte vara respektlös men vad fan. Kato är ingen sopa och har faktiskt förlorat på domslut mot UFCs mellanviktsmästare Anderson Silva, iofs för 6 år sedan men ändå. Kato ska inte vara några större problem för Melendez som mött några av dom bästa lätt- och fjäderviktarna i världen utan att förlora. Frågan är bara hur imponerande Melendez kommer se ut eller om year of the upset visar sitt fula tryne igen. Melendez via dominerande enhälligt domslut är min gissning.

Joe Riggs vs. Eugene Jackson finns väll inte så mycket att säga om, två bra mellanviktare möts och jag tror Riggs är för mångsidig och rutinerad för Jackson. Riggs vinner, hur vet jag inte, kanske submission i andra ronden.

Josh Thomson vs. Adam Lynn är lite intressant för Thomson var länge ansedd som en av världens allra bästa lättviktare innan UFC lade ner sin lättviktsdivision och efter det var han ganska inaktiv och kom tillbaka mot Clay Guida där han var storfavorit men förlorade ett enhälligt domslut. Guida har sen dess visat sig vara klart bättre än dom flesta av oss trodde då men Thomson har det inte pratats om så mycket sedan dess. En vinst över Adam Lynn lär väll knappast ändra på det heller men det är iaf ett stag i rätt riktning. Jag tror Thomson tar det på TKO eller submission i första ronden.

Bobby Southworth vs. Bill Mahood har jag inget större intresse av. Southworth är väll Strokeforcemästare i lätt tungvikt tror jag men jag gillar honom inte alls. Tyckte han var en riktig skitstövel i The Ultimate Fighter och har visat upp flera dåliga sidor i andra sammanhang också. Jag hoppas Mahood tar det här men jag tror nog ändå Southworth gör det, hur han gör det skiter jag i.

Daniel Puder vs. Richard Dalton är den föredetta WWE stjärnan Puders tillfälle att öka på sin meritlista lite. Puder har en bra fysik, en bra brottningsgrund och ett väldigt bra team i AKA och har lite potential att bli relevant tror jag. Men det är svårt att säga och han har en bra bit dit och en vinst över Dalton för honom knappast närmre. Puder på submission eller tko i första ronden.

Trevor Prangley vs. Emyr Bussade är jag också lite intresserad av då jag tycker Prangley är en klart underskattad mellanviktare och det är synd att vi inte får se honom i en relevant division. Emyr har rätt bra submissions men det är inget som jag tror hotar Prangley och Prangley vinner nog på TKO eller domslut.

Jorge Masvidal vs. Matt Lee är också av lite intresse då Masvidal har ett rätt bra record och vann över Yves Edwards senast med en fin knock. Matt Lee är väll inte världsbäst direkt men han är en bra värdemätare och kommer nog ge svar på frågan var Masvidal är för tillfället. Jag tror Masvidal är rätt bra och vinner det här på domslut.

Billy Evangelista vs. Anthony Njokuani har jag ingen koll på men båda har bra records även om Njokuani är klart mer rutinerad.

En hel del bra och relevanta fighters men tyvärr inte så många bra eller relevanta matchningar.
När det ändå är glest som det är nu är det dock bättre än inget.

UPDATE: Prangley fighten blir tydligen inte av och det är en del andra fighter på cardet men ingen som jag ser som särskilt intressant.

Busrigning till Dana White

Barnsligt? Ja, aboslut. Låg, dålig humor, visst. Kul? Ja, som fan.

Varför misslyckas Pride killarna i UFC?

Det har snackats en hel del om varför stjärnorna från Pride kommer till UFC och misslyckas, inte minst på mmaforum.se.
Doping, regeländringar och bur istället för ring verkar vara dom vanligaste förklaringarna. Även om det mycket väl kan spela in tror jag den största anledningen till varför dom inte varit så lyckade är något annat.
Jag tror helt enkelt att den explosion av MMA vi sett i USA dom senaste två åren har lett till att träningen där helt enkelt håller en högre klass. Dom tränar mer seriöst, smartare och med bättre träningspartners.
Som exempel kan vi till att börja med ta Crocop, han kom in arrogant som aldrig förr mot Gonzaga och hade varken tränat med armbågar eller i bur och det såg vi hur det gick.
Inför sin nästa match mot Kongo så hade han tagit in flera bra träningspartners och hårdtränat för att anpassa sig till buren, men ändå misslyckas han, varför?
Han glömde det där med gameplan och taktik, han hade en plan, gå in och kickboxas som vanligt och lita på vänsterfoten. Medans Kongo hade lagt upp en taktik och en plan för hur han skulle kontra Crocops förutsägbara stil.
Samma sak tycker jag gäller Shogun, han körde sin grej, hade ingen riktig plan och mötte en kille som intensvitränat i månader för att just möta honom. Då hamnar man lätt i ett stort underläge. Nästan alla verkar prata om Shogun gamla uthållighet och hur den var som bortblåst och det förstår jag inte alls. Shogun har alltid hållt ett högt tempo men har aldrig visat på nån uthållighet som är så sjukt imponerande. Bara att hans motståndare tagit slut före honom. Mot en stor kille som Forrest som pressar honom och har bättre uthållighet så blir det helt andra förutsättningar.
Det är inte bara Prides killar som jag tycker det här stämmer in på utan Chuck Liddell gjorde samma misstag. Han gick in mot Jardine med samma stil som han använt mot alla grapplers han mött. Och han har inte särskilt många träningspartners av världsklass direkt och då vinner man inte svåra matchningar. Jardine tränar med flera bra fighters och noggrant planerat hur han skulle möta Chuck. Chuck försökte mixa upp det lite men då var det försent.
Många japaner och brassar har en gammal syn på MMA där dom helt enkelt tränar lite som dom vill och sen går ut och kör sin grej och jag tror det är för jämnt i toppen för att det ska hålla. Det funkade bra tidigare när skillnaden mellan fighters vad gäller skicklighet var så mycket större än den är idag. När det finns så många jämnbra är det små saker som avgör.
Nu drar jag ju alla över en kam lite i onödan men i det stora hela tror jag det stämmer väldigt bra.
Det är många fighters man ser som lämnar sina gamla gym i Brasilien, Japan eller England, kommer till USA och utvecklas något enormt. Så viktig tror jag det är med bra träning och bra träningspartners i dagens MMA.

Och det i kombination med bur istället för ring, lite annorlunda regelsystem och inramning gör att det blir svårt för dom att vara lika framgångsrika.
Sen ska man inte glömma hur inflaterade många fighters var i Pride och det har alltid varit svårare att bedömma deras förmågor eftersom dom matchades så konstigt.
Betyder det att jag tycker Pride-killarna varit överskattade? Nja, inte riktigt. Men det är svårare motstånd man får möta konstant i UFC där man i Pride kunde få möta många lättare motståndare hipp som happ även om man var mästare.
Jag tycker det är otroligt roligt att vi äntligen får se alla dom bästa i samma organisation och förr eller senare kommer divisionerna räta ut sig.

Cage Rage 23 recap

Jag tänkte skriva lite kort om fighterna av intresse som gick av stapeln på Cage Rage 23 men det var inga så jag struntar i det.
Ändå värt att nämna, "Professor X" hade en riktigt fin kombination som ledde till en mycket fin knock, Vitor Belfort vann men det känns inte som han någonsin kommer börja tävla i en relevant division igen och boxaren Julius Francis klarade sig längre än väntat mot Gary Turner.

Jag gillar inte riktigt Cage Rage, visst, dom är en ganska liten organisation och har inte så stora resurser. Men då ska man ju försöka bygga upp unga och orutinerade killar med potential om man vill blir tagen på allvar men istället ägnar sig Cage Rage åt att matcha killar som bevisligen inte räcker till i toppen men som ändå bjuder på underhållande fighter tillsammans med killar som ska få dom att se bra ut. Blandat med lite freakshows och liknande så är det faktiskt en rätt dålig produkt man bjuder på. Nä, Cage Rage fortsätter vara totalt irrelevant faktiskt.

Fullständigt resultat ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Che Mills	Ross Mason	Submission (Rear Naked Choke)	1	2:07
2	Roman Webber	Ed Smith	Decision	3	5:00
3	Neil Grove	Domagoj Ostojic	TKO	1	0:34
4	Matt Ewin	Alex Reid	Decision (Unanimous)	3	5:00
5	Xavier Foupa-Pokam	Pierre Guillet	KO	1	1:02
6	Tengiz Tedoradze	Mustapha al Turk	Decision	3	5:00
7	Jean Silva	Chris Brennan	TKO	2	2:26
8	Paul Daley	Mark Weir	TKO	2	2:14
9	Vitor Belfort	James Zikic	Decision	3	5:00
10	Gary Turner	Julius Francis	Submission (Strikes)	2	2:17

UFC 76 recap

Det var en mycket intressant och spännande vecka i MMA-världen och jag känner mig smått utmattad. UFC 76: Knockout levde knappast upp till namnet men det var en helt fantastisk gala ändå. Vi fick i princip bara se domslut men inte en enda tråkig fight. En riktigt underhållande och bra kanongala om ni frågar mig, trots vissa mindre trevliga resultat. Innan jag börjar prata mer om galan i sig måste jag bara ta upp en sak som verkar bli allt mer populärt, att klaga på domsluten och poängsystemet. Det verkar som alla konstant klagar på domsluten och hur bedömningar sker och gör det till ett så mycket större problem än det är. Äh, jag blir så trött på det att jag inte ens orkar argumentera vidare. Lugna ner er helt enkelt, så stort problem är det inte.
Ett större problem är hur extremt svårbedömd sporten har blivit och vilket kaos det orsaker bland alla rankings, men mer om det kan ni läsa i rankingsposterna och en annan post som kommer upp vid ett senare tillfälle. Låt oss istället gå över till galans fighter. Eftersom jag även sett alla prelims så pratar jag inte kort om dom också.

Matt Wiman vs. Michihiro Omigawa var en rätt underhållande fight där Omigawa började väldigt bra men Wiman tog över allt mer. Det var tydligt att Wiman var klart större och jag tror det fick en ganska stor betydelse i hur fighten utvecklade sig. Fin vinst av Wiman men han är ung och har väldigt långt kvar till toppen.

Christian Wellisch vs. Scott Junk visar mest på hur extremt tunt det är med tungviktare det är här i världen. Båda två är hyfsade tungviktare men det är inte så att man tappar andan av deras magnifika teknik direkt. Fin heel hook av Wellisch i en fight där jag tyckte Junk hade ett litet övertag innan han blev tvungen att klappa ut.

Jeremy Stephens vs. Diego Saraiva var riktigt underhållande och bra. Saraiva är riktigt grym på submissions men verkar inte alls kunna applicera sina färdigheter i MMA på lite högre nivå. Stephens fastnade i ett par submissions och framförallt en triangel som han fick slamma sig ur. Underhållande fight som Stephens vann på submission men det är en bra bit kvar innan han blir en särskilt relevant fighter. Var Saraiva ska ta vägen efter 3 raka förluster i UFC kan man fråga sig.

Rich Clementi vs. Anthony Johnson var också rätt underhållande och det var en enorm storleksskillnad. Clementi är sådär precis för stor för lättvikt att det kostar på en hel del för honom att ta sig ner dit men som welterviktare är han för liten. Johnsson är oerfaren men var obesegrad inför det här mötet. Han använde sin styrka och storlek till att kontrollera fighten och träffade Clementi riktigt hårt några gånger och fick en nedslagning. Men fighten var tagen med väldigt kort varsel och han tröttnade ganska fort och den mer rutinerade Clementi tog över allt mer och det dröjde inte länge innan han kunde ta Johnsons rygg och sjunka in en strypning.

Tyson Griffin vs. Thiago Tavares var på förhand en stark kandidat till fight of the night och i efterhand en stark kandidat till fight of the year. Tyson Griffin verkar inte kunna ha en tråkig fight. Hans tre senaste fighter har varit riktigt underhållande och jämna krig som alla tre är kandidater till fight of the year om ni frågar mig. Det är galet hur många grymma underhållande fighters det finns i lättviktsdivisionen. Ett av mina favoritmoment i MMA är olika scrambles och sånt fick i i överflöd här. Oftast var det Griffin som hamnade i en bättre position men oftast efter det att han tagit sig ur ett submissionförsök från Tavares. Men inget submissionförsök var riktigt nära och Griffin delade för det mesta ut bra mycket mer skada och vann enligt mig klart två av ronderna. Ska bli riktigt kul att se vem som blir nästa utmaning för Griffin och Tavares lär komma tillbaka.

Ryoto Machida vs. Kazuhiro Nakamura kändes på förhand given att gå till domslut vilket den också gjorde men i mer dominerade stil av Machida än väntat. Jag trodde Nakamura skulle ha ett övertag i klinchen med sin mycket starka judobakgrund men han fick inte till någonting varken där eller på marken. Stående var Machida mer aggresiv och inte lika avvaktande som han brukar men han var minst lika dominerande och undvek i princip allting offensivt som Nakamura försökte med. Nakamura som pressade "Shogun" stående till den grad att "Shogun" fick jaga nedtagningar och höll någorlunda jämna steg med Wanderlei tills han tog av sig sin Gi. Total dominans av Machida och det var också tydligt hur liten Nakamura var. Han ser inte direkt vältonad ut och borde gå ner till mellanvikt där jag tror han är ett väldigt välkommet tillskott. Machida klättrar allt närmre en titelfight och behöver nog bara en vinst till innan det blir dags. Men mot vem?

Jon Fitch vs. Diego Sanchez var en annan fight som jag trodde skulle kunna bli en utmanare till fight of the night. Det blev en riktigt bra fight men fullt så bra blev den inte, framförallt inte i jämförelse med Griffin vs. Tavares. Fitch hade ett väldigt stort storleksövertag och jag undrar jag hur mycket killen väger egentligen. Jag pratade i min preview om hur jag tycker Fitch är en mycket bättre och mer komplett MMA-fighter än Koscheck och det blev inte minst väldigt tydligt här. Fitch lyckades kontrollera Sanchez på marken så som ingen annan lyckats med förut, han fastnade i ett par submissions men inte ens giljotinen som verkade tight var riktigt nära. Det blev en del scrambles men Fitch hamnade alltid på topp och mot en kille som Sanchez är det sjukt imponerande. Sanchez visade upp sin gamla aggresivitet igen och man undrar hur det stod till med honom egentligen i hans fight med Koscheck. Men Fitch var helt enkelt för bra, för stor, för stark och för bra uthållighet. Jag blir allt mer imponerad av Fitch och att vinna över Diego på hans eget game var inget jag hade väntat mig. Eftersom GSP är näst på tur som utmanare till titeln och hans chans kommer först till våren 2008 så är det minst en fight till för Fitch innan han får den chansen. Fitch har tidigare bett om att få möta Karo Parisyan och det är en fight jag inte hade tackat nej till att se. Efter galan pratade Diego också om att kanske gå ner till lättvikt och det tror jag han gör rätt i. Han är en relativt liten welterviktare och hans stil lämpar sig bättre i en lättare viktklass och det finns massor med spännande matchingar för honom där. En rematch med Florian hade kanske inte varit fel, eller varför inte mot Roger Huerta, Tyson Griffin eller Clay Guida? Mumma säger jag, hoppas han klarar av att ta sig dit ner utan större bekymmer.
Så här trodde vi innan galan:

Diego Sanchez	35 (47%)
Jon Fitch	39 (52%)

Röster: 74

Forrest Griffin vs. Mauricio "Shogun" Rua var det nog många som var nervösa inför och en hel del som blev besvikna av. Men hur mycket jag än älskar "Shogun" så är jag inte en av dom. Det var en fantstisk fight där Forrest hanterade "Shogun" på sätt jag inte väntat mig. Jag trodde Forrest skulle ha övertaget stående då hans boxning är klart bättre än "Shoguns" men jag trodde Rua skulle kunna utdela en hel del skada i klinchen och vara mer framgångsrik på marken. Att Rua skulle ta slut före Forrest var inget jag såg som en omöjlighet, snarare tvärtom, men att han skulle göra det redan halvvägs in i andra ronden förvånade mig lite. Men med tanke på det tempo som hölls och hur stor och tung Forrest är var det ändå inte helt oväntat. Jag gav båda dom första ronderna till Forrest och i tredje ronden hade "Shogun" inte mycket att sätta emot. Jag var grymt imponerad av hur Forrest höll "Shogun" i sin guard och hur han kontrollerade honom utan att allt för mycket skada. "Shogun" fick in ett par slag och framförallt ett par fina armbågar där en öppnade upp ett ordentligt cut på Forrest. "Shogun" briljerade bitvis på marken men Forrest var inte långt efter och hade ett par riktigt fina övergångar och när han fångar Shogun i en tight omoplata fick jag vibbar från när Shogun fick Arona i en. En riktigt jävla skitbra fight där Forrest verkligen fick visa upp sina färdigheter. Det är tragiskt att dom flesta bara verkar prata om att Forrest vann eftersom Shoguns uthållighet var dålig. Forrest hade en smartare plan och var helt enkelt bättre den kvällen. Hade Forrest inte haft en dumma förlsuten mot Jardine hade det kännts ännu bättre. Jag hoppas Shogun kommer tillbaka mer laddad än någonsin i sin nästa fight. Han har mycket kvar att ge i divisionen.

Chuck Liddell vs. Keith Jardine var dock inte lika rolig. Det var en bra fight med en hel del slag och sparkar som landar men jag tror inte på Jardine på den här nivån. Han hanterade Liddell jävligt bra och jag tycker att Jardine vann alla tre ronderna. Första gången jag såg fighten trodde jag att Liddell vann minst en och kanske rent av två men vid en närmre titt så vann nog Jardine alla tre. Chuck såg lite långsam ut vilket han iofs alltid gör men han hittade inte alls den timing som han har varit så framgångsrik med tidigare och om det beror på ålder och försämrade reflexer eller Jardines märkliga rörelsemönster är svårt att säga. Att gå ut med en så förutsägbar stil som Chuck är heller ingenting som är så lyckat då Jardine visste precis vad han hade att vänta sig och även om Chuck blandade upp lite mer med spinningbackfists och sparkar så var det lite för lite lite för sent. Den gamla Chuck som hade en mer varierad stil hade nog varit mer framgångsrik här. Jardine använde sina sparkar mycket bra och att han skulle landa en hel del bensparkar hade jag faktiskt väntat mig men att dom skulle ta så bra förvånade mig och att han dessutom skulle landa så många hårda kroppsparkar hade jag inte alls väntat mig. Imponerande av Jardine som gjorde en mycket bra fight. Men jag kan ändå inte riktigt fokusera på det utan tänker mest på allt Chuck gjorde dåligt. Han verkar ha blivit allt för bekväm med sin stil där han bara går och väntar på att landa en stor smäll. Han har grym brottning och hade nog kunnat ta ner Jardine om han försökt, han kan sparkas och boxas mer varierat men han har blivit så van med att göra det han alltid göra. Det tillsammans med att han inte har särskilt bra träningspartners har nog påverkat hans fall mer än hans ålder i sig. Men mer om det skriver jag om i en separat post som kommer upp inom dom närmsta dagarna.
Det finns många matchningar man vill se i divisionen nu, en rematch mellan Jardine och Forrest kanske inte låter så spännande men det är något jag vill se. Jardine vs. Wanderlei också iofs. Eller Alexander vs. Wanderlei. Eller Chuck vs. Shogun med flera. På presskonferansen efter galan sade Dana White att vi kanske aldrig kommer att få se Wandelei vs. Chuck efter den här förlusten.
Så här trodde vi innan galan:

Chuck Liddell	83 (90%)
Keith Jardine	9 (9%)

Röster: 92

Överlag ändå en helt fantstisk gala om ni frågar mig och även om jag är lite sur så är det kul att det rörs om lite i divisionen. Nu rördes det om kanske lite för mycket men det ska bli jävligt kul att följa. Rampage är skadad och vilar upp sig så han kommer nog inte försvara sin titel förrens våren 2008 och jag undrar jag vem som ska ta den chansen.
Fullständigt resultat ifrån Sherdogs fightfinder:

1	Matt Wiman	Michihiro Omigawa	Decision (Unanimous)	3	5:00
2	Christian Wellisch	Scott Junk	Submission (Heel Hook)	1	3:19
3	Jeremy Stephens	Diego Saraiva	Decision (Unanimous)	3	5:00
4	Rich Clementi	Anthony Johnson	Submission (Rear-Naked Choke)	2	3:05
5	Tyson Griffin	Thiago Tavares	Decision (Unanimous)	3	5:00
6	Ryoto Machida	Kazuhiro Nakamura	Decision (Unanimous)	3	5:00
7	Jon Fitch	Diego Sanchez	Decision (Split)	3	5:00
8	Forrest Griffin	Mauricio Rua	Submission (Rear-Naked Choke)	3	4:45
9	Keith Jardine	Chuck Liddell	Decision (Split)	3	5:00

Rankingsuppdatering post Shooto & UFC 76

Tungvikt:
Fedors förstaplats blir allt svagare och om vi inte hör något konkret snart så kommer han tappa den. Känns dumt att sätta någon ny som #1 pga inaktivitet men snart har jag inget val.

Lätt tungvikt:
Oh i helvete vilket jävla getingbo. Var ska man börja?
Till att börja med så glömde jag bort Huoston Alexander när jag utökade min rankings till 15, som jag kanske kommer utöka ytterligare till 20, så han får sig en plats som #11 innan jag börjar ändra rankingsen efter helgens bravader.
Ryoto Machida besegrar Kazuhiro Nakamura och klättrar upp en bra bit och Nakamura tappar en hel del då han dessutom förlorar en del på inaktivitet.
Forrest Griffin besegrar Mauricio Rua och klättrar raskt upp på stegen. Forrest har ändå en förlust nyligen och klättrar inte hela vägen upp utan dom killarna som låg efter Rua flyttas upp och även om jag garvar arslet av mig åt Sokoudjou som #2 så blir det helt enkelt mest logiskt så. Två topp 5 vinster och ingen förlust sedan dess. Det är bara Rampage som har gjort bättre saker det senaste året. Hendersson har varit stabilare och som lätt tungviktare bara förlorat mot topprankade motståndare och det väger tyngre än det lite instabila vi sett från Jardine och Forrest. Forrest hamnar före Jardine eftersom Jardines förlust till Alexander var tyngre än Forrests mot Jardine och Rua var en bättre vinst än Liddell.
Att Jardine slagit Forrest är ingenting som jag tycker man behöver ta hänsyn till när det gäller rankings. Liddell och Rua tappar och förutom att bli passerade av Griffin och Jardine ramlar dessutom ner under Wanderlei Silva då hans förluster bara vart mot toppmotstånd.
Alla andra puttas ner helt enkelt då det finns två nya killar rankade.
*phew*
I helvete vad det ser skit ut men jag ser inte att något annat sätt är bättre.

Mellanvikt:
Det ser ut som att jag inom kort kommer stryka Henderson från listan helt då han inte gått en fight i divisionen på hur länge som helst. Men det dröjer lite till.

Weltervikt:
Jon Fitch besegrar Diego Sanchez och klättrar en plats till #4. Diego förlorar mot en högre rankad motståndare och även om hans plats som #7 blir svagare så tappar han ingen placering.

Lättvikt:
Tyson Griffin plockar en fin vinst över Thiago Tavares och klättrar in på en 13e plats och därmed förbi Frank Edgar som besegrade honom. Men sen den fighten har Griffin två bra vinster som båda väger klart tyngre än Edgars enda över Mark Bocek.

Fjädervikt:
Rumina Sato förlorar mot Hideki Kadowaki och tappar sin rankingplats. Kadowaki har inte bra record nog att ta sig in och jag har för dålig koll för att putta upp en kille så Sato stryks helt enkelt från listan.

Bantamvikt:
Kenji Osawa förlorar mot Daniel Lima och tappar flera placeringar medans Lima klättrar in en bit på topp 10.

Flugvikt:
Yasuhiro Urushitani besegrar Mamoru Yamaguchi och dom byter helt enkelt plats med varandra som #2 och #3.

Helvete vilken helg...

Dopingtrivialisering hos Inside MMA

Inside MMA är ett nytt program som går på HDnet där nån snubbe tillsammans med Bas Rutten och en panel pratar om aktuell MMA och så. Det är bra att se klipp från mindre galor som hållts under veckan och så där vilket jag tycker är mycket givande. Man pratar också om bland annat rankings men jag ska inte ta upp hur mycket fel jag tycker deras rankingsystem är utan hur Guy Mezger pratar om Sherks dopingfall, hur han pratar om att det ämne han åkte fast för finns naturligt i kroppen och så. Nej, det gör det inte alls! Och absolut inte ens i närheten av dom mängder han hade i kroppen, han hade 6 gånger så mycket i kroppen mot vad som är godkänt i olympiska sammanhang och 120 gånger högre än vad som är normalt för en atlet. Och om han nu skulle ha det naturligt varför har han inte åkt fast tidigare? Jag blir förbannad över att dom sprider sån här ignorant dynga på TV, känner du inte till fakta ska du inte sitta i TV och snacka skit. Men varför skulle MMA vara bättre än allt annat? Jag skrev mer om mina tankar i frågan för några veckor sedan här.

UFC 76 invägning

Resultat:
Keith Jardine (204.5) vs. Chuck Liddell (205.5)
Mauricio Rua (205) vs. Forrest Griffin (205)
Diego Sanchez (170) vs. Jon Fitch (172) *
Kazuhiro Nakamura (205) vs. Ryoto Machida (205.5)
Thiago Tavares (154.5) vs. Tyson Griffin (155.5)
Anthony Johnson (177.5) vs. Rich Clementi (169) **
Diego Saraiva (155.5) vs. Jeremy Stephens (155)
Scott Junk (257.5) vs. Christian Wellisch (230.5)
Michihiro Omigawa (152.5) vs. Matt Wiman (156)

* Fitch hade en timme på sig att gå ner ett pund och det gjorde han snabbt och enkelt utan problem.
** Johnson-Clementi skrevs med mycket kort varsel eftersom Wilson Gouveia vs. Jason Lambert ströks och därför var den vid en catch-weight på 177-pounds. Varför Clementi tog sig så långt ner vet jag inte riktigt. Den exakta vikten bestämdes nog helt enkelt där och då och Clementi kanske tog det säkra före det osäkra. Men han är liten för WW och kan få svårt mot Johnson.

Shooto: Back to our roots 5 preview

Något intressantare och mer relevant än Cage Rage 23 är Shooto: Back to our Roots 5. Flugvikt contenders och en del andra intressanta saker har vi att se fram emot där. Det är inte den mest späckade Shooto galan direkt men ändå en del intressanta saker. Jag har som vanligt inte stenkoll på grejerna så om ni vill veta mer så gå till Sherdog och läs Jordan Breens Koubousen Companion där han har en liten preview av galan.
Så här ser iaf galans fightcard ut:

Mamoru Yamaguchi vs. Yasuhiro Urushitani
Rumina Sato vs. Hideki Kadowaki
Kenji Osawa vs. Daniel Lima
Atsushi Yamamoto vs. Tetsu Suzuki
Jin Akimoto vs. Setsu Iguchi
Shinya Murofushi vs. Atsushi Takeuchi
Takumi Ota vs. Sakae Kasuya
Hiromasa Ougikubo vs Kazuya Tamura
Akihiro Yamazaki vs. Daisuke Okumiya

Det är framförallt kvällens main-event Mamoru Yamaguchi vs. Yasuhiro Urushitani som är intressant. Dom möttes förra gången i December 2003 för att kröna Shootos första flugviktsmästare och trots att Urushanti var en knapp favorit så var det Yamaguchi som gick segrande ur den matchen efter fin GnP och en domslutsseger. Sedan dess höll Yamaguchi fast vid bältet tills Oktober 2006 då han chockerande förlorade mot Shinichi "BJ" Kojima på submission efter bara drygt 1½ minut. Nykrönte mästaren fick försvara sin titel för första gången mot just Urushanti och ALLA som såg matchen var helt överens, Urushanti vann den klart. Ja, alla utom poängdomarna då för dom dömde det oavgjort och "BJ" fick behålla sin titel. Men nu ska divisionens två toppcontenders göra upp om men som ska få nästa chans på bältet. Jag är väldigt osäker på vem som tar det här men jag kan inte gå emot Afrot, Yamaguchi på enhälligt domslut.

Rumina Sato vs. Hideki Kadowaki är kanske också en contendermatch. Varje match Sato går är i praktiken det. Med en vinst här skulle det inte förvåna mig om Sato fick en chans mot mästaren Akitoshi Tamura i sin nästa match medans Antonio Carvalho får stå vid sidan av och titta på.

Sen är det faktiskt Shinya Murofushi vs. Atsushi Takeuchi som jag är mest intresserad av. Lätt flugvikt är kanske inte en särskilt späckad division men Murofushi har imponerat på mig tidigare även om han gjorde mig duktigt besviken i sin förra match där han klantade bort segern genom att inte ta matchen dit han hade ett övertag. Men hans strävan efter en A-klass licens fortsätter här och nu tror jag vi får se honom fightas lite smartare.

Helt galen dag med tre galor i rad, får se om jag orkar ta alla tre.

Cage Rage 23 preview

Även om det hade varit glest med MMA just nu hade jag inte haft mycket att säga om Cage Rage 23 och nu när det är så späckat blir det ingen givande titt på galan här inte. Cage Rage gör vad Cage Rage gör. Här är galans fightcard efter alla ändringar:

Gary Turner vs. Julius Francis
James Zikic vs. Vitor Belfort
Mark Weir vs. Paul Daley
Chris Brennan vs. Jean Silva
Mustapha Al Turk vs. Tengiz Tedoradze
Xavier Foupa-Pokam vs. Pierre Guillet
Matt Ewin vs. Alex Reid
Domonic Ostich vs. Neil Grove
Ed Smith vs. Roman Webber
Ross Mason vs. Che Mills
Jason Barrett vs. Lee Doski (Kickboxing)

Alltså, ingen Masakazu Imanari och ingen Zelg Galesic med flera.
Jag känner helt ärligt att jag inte har något att säga om någon fight men det kanske blir en underhållande gala ändå. Cage Rage är sådär mittemellan, inte så relevant att man behöver bry sig men för relevant för att missa helt.

UFC 76 preview

Det var då själva fan vad tätt galorna kommer just nu, man hinner ju knappt smälta den ena innan det är dags för den andra. Men men, inte för att jag klagar inte. Eller ok då, lite klagar jag. För snart kommer det ett lite längre uppehåll och jag undrar om man inte kunnat lägga det lite mer utspritt istället. Men UFC 76 har på pappret ett fantastiskt main card. Det enda jag saknar är ett riktigt tung main event. Visst, Liddell är deras största stjärna fortfarande och jag tycker inte Jardine är en så dålig motståndare. Men om man ska ha en matchning som bygger på att båda kommer från förödande förluster och man ska ta reda på vem som studsar tillbaka så är det inget som lämpar sig som main event. Ett main event ska ha mer på spel än så tycker jag. Men om man lägger ihop betydelsen av alla main card matcherna så väger det tungt! Liddell vs. Jardine om tillbakastudsen, "Shogun" vs. Forrest som test för "Shogun", Sanchez vs. Fitch om contenderstatus, Nakamura vs. Machida om toppranking i UFC och Griffin vs. Tavares om att klättra på lättviktsstegen. Relevanta spännande och bra matchningar rakt igenom om ni frågar mig. Undercardet ser lite blekt ut men det har sina poänger det också antar jag. Fightcardet är som följer:

Main card:
Chuck Liddell vs. Keith Jardine
Mauricio Rua vs. Forrest Griffin
Diego Sanchez vs. Jon Fitch
Kazuhiro Nakamura Vs. Ryoto Machida
Thiago Tavares vs. Tyson Griffin

Prelims:
Diego Saraiva vs. Jeremy Stephens
Rich Clementi vs. Anthony Johnson
Christian Wellisch vs. Scott Junk
Michihiro Omigawa vs. Matt Wiman

Chuck Liddell vs. Keith Jardine ska inte vara något snack om saken. Jardine är en rätt bra fighter i divisionen men hans skulderslag ska inte vara några större problem för Chuckan. Jag tror Chuck kör sin vanliga taktik och knockar Jardine i andra ronden. Men oj vad jag är orolig för att Chuck förlorar, det vill jag verkligen inte se. Inte mot Jardine. Jag hade hellre sett honom förlora mot Rashad eller så, men usch, inte Jardine! Det får inte hända!

Mauricio "Shogun" Rua vs. Forrest Griffin gör mig lika orolig som föregående matchning, "Shogun" får inte förlora! Jag tror att Forrest har bra mycket större chans än Jardine då han matchar upp bättre med sin motståndare. Forrest är riktigt stor för divisionen och "Shogun" är ganska lite, framförallt kort. Forrest är också klart underskattad på marken där "Shogun" egentligen har sina bästa egenskaper. Om Forrest kan hålla avståndet, hantera klinchen bra och ta det till marken när det passar och undvika Ruas submissions, så ja, han kan bli farlig här. Men jag tror "Shoguns" snabbhet och fantastiska övergångar kommer bli avgörande. Jag tror också han kommer visa upp ett par ruggiga armbågar som kommer sätta skräck i resten av divisionen. Men jag är ändå orolig både här och i Chucks match, vill inte se favoriterna förlora.
Men "Shogun" på TKO eller sub i tredje ronden är vad jag tror på här.

Diego Sanchez vs. Jon Fitch tror jag kan bli kvällens fight. Jag är ett stort fan av båda två och bestämde mig för att heja på vem som visade sig vara underdog i matchen och trodde då självklart att det skulle bli Fitch men när oddsen kom ut så är det Fitch som är favorit. Inte så konstigt kanske då han har 13 raka vinster och Diego kommer från en förlust men jag blev ändå lite förvånad. Det som jag tycker gör Fitch så bra är dels hans brottning som är riktigt bra men framförallt hur han blandar upp det och använder sin brottning och stående teknik tillsammans. Till skillnad från t.ex hans träningskamrat Josh Koscheck som antingen brottas eller slåss. Han glider inte från det ena till det andra lika bra. Fitch positionerar sig också bra på marken för att utdela mycket skada. Men på marken tror jag ändå det är Diego som har övertaget. Även i hans kanske senaste och kanske sämsta fight någonsin så visade han hur fantastisk han är där genom att på 10 sekunder ta ryggen på Koscheck. Mot Karo Parisyan och Nick Diaz visade han verkligen hur grym han är i övergångarna och i positionerna. När det tumlas runt så lyckas han alltid på ett eller annat sätt hamna i en bättre position. Båda dom här killarna kan gå för fullt i tre ronder utan problem tror jag och det är synd att det här inte är fem ronder. Jag tror det kommer gå till domslut där Sanchez vinner ett tight men klart domslut pga av fantastisk teknik på marken. Shit alltså, jag kan knappt vänta på den här!

Kazuhiro Nakamura vs. Ryoto Machida är riktigt spännande den också. Nakamura har bra och ständigt förbättrande stående fighting och han pressade "Shogun" stående till den grad att "Shogun" fick jaga nedtagningar hela tiden och hans judo är det inget fel på. Machida har en väldigt bra stående teknik som är väldigt effektiv även om den är ganska tråkig. Han använder sin snabbhet för att få in ett par träffar och cirklar sedan bort innan motståndaren hinner kontra. Jag tror Nakamura måste komma in nära och låsa upp Machida i klinchen, använda lite dirty boxing och kanske ett snyggt judokast och ta det till marken. Men Machida är inte lätt att få grepp om inte. Väldigt spännande matchning och jag hoppas faktiskt på Nakamura. Machida är nog favorit ändå men jag säger Nakamura på domslut.

Thiago Tavares vs. Tyson Griffin tror jag kommer bli en riktig kanoninledning på galan med högt tempo och fantastisk teknik på marken. Tavares har riktigt riktigt bra submissions men jag tror Griffin är för stark, för duktig och har för bra uthållighet för att fastna i någon av dom. Jag tror också det är Tavares enda chans att vinna det här. Jag tror Griffin är bättre stående, om än inte med mycket, och genom att vara bättre brottare hålla sig överst större delen av fighten så Griffin på domslut i en riktigt bra fight tror jag.

Mycket domslut men jag tror inget kommer bli särskilt tråkigt. Undercardet har jag ingenting att säga om så det skippar jag. Ska bli jävligt kul att se alla dom här matcherna på lördag, ser verkligen fram emot varenda en på main cardet och så brukar det inte riktigt vara. Även om galorna hållt riktigt hög standard på sistone.

UFC Fight Night 11 recap

Då var ännu en gala över och det var banne mig inte illa pinkat den här gången heller. UFC Fight Night 11 bjöd på en hel del godis faktiskt och det var kul att se prelimsen tillgängliga direkt på förmiddagen efter. Det borde dom se till att alltid göra. Det här var en rejäl munsbit och jag känner mig nästan lite mätt på MMA och med tanke på att jag dels ska äta upp båda mössa och hatt samt att det går tre galor på lördag där UFC 76 på pappret ser helt galet bra ut så blir det bara att bita ihop, trycka i sig och njuta ändå.

Dustin Hazelett vs. Jonathan Goulet var första prelimen på galan och Hazelett imponerade stort till min stora glädje. Goulet är en bra fighter men Hazelett bara körde över honom med sitt mycket fina markarbete. Mycket fin övergång från en Kimura till en armbar som han inte gav upp trots att Goulet gjorde flera bra försök att ta sig ur. Jag blir glad varje gång jag ser så här fint markarbete där dom nästan inte slåss alls. Jag tycker det blivit allt ovanligare i alla organisationer och främst i UFC med renodlade submissionförsök. Det är enklare att slå någon i ansiktet och undvika submissions och det är vad dom flesta i toppen verkar satsa på men jag tror submisson gamet är underskattat och kommer komma tillbaka.

Thiago Alves vs. Kuniyoshi Hironaka var en grymt imponerande uppvisning av Alves. Stående var Hironaka chanslös. Han blev träffad av en del jabbar men framförallt ett gäng bensparkar som såg ut att vara kraftfulla nog att sänka en flodhäst. För att då och då bli pressad upp mot buren där han blev träffad med hårda slag som skakade honom och en del tunga knän mot kroppen. Inte ens när han väl fick tag i Alves och försökte jobba i klinchen där han är riktigt duktig var det inte mycket han kunde göra då Alves var starkare, större och fräschare eftersom han knappt hade fått ett slag på sig. Mot slutet av andra ronden pressar Alves Hironaka med slag så domaren tvingas gå emellan. Det sägs som TKO på galan men i resultatet står det: "Submission (Verbal - Low Kicks)". Jag tror Hironaka var på väg att ge upp innan Alves sista attacker, han såg passiv ut och tittade konstigt mot domaren. Aja, hur nu än segern ska klassas så var det grymt imponerande av Alves och han ser bara bättre och bättre ut för varje gång.

Gray Maynard vs. Joe Veres blev ingen långlivad historia då Maynard sänker Veras med det första slaget han avslossar och sen följer upp med ännu ett slag innan domaren kommer emellan. Officiellt delad andra plats för snabbaste knock i UFCs historia efter Don Fryes knock av Thomas Ramirez på UFC 8 men inoffeciellt så är Duane "Band" Ludwigs knock av Jonathan Goulet på UFC Fight Night 3 snabbast med 4 sekunder. Varför det officiellt är 11 sekunder vet jag inte. Det är alltid lustigt att se så här snabba knockar men man får inget svar på hur bra endera fighter är öht vilket att lämnar mig otillfredställd ändå.

Cole Miller vs. Leonard Garcia var en riktig höjdare. Garcia kanske inte är den bästa fightern i världen men jädrar vilka fighter han bjuder på. Vare sig han vinner eller inte så lär han bli långlivad i UFC tror jag, det är en sån kille Dana White bara älskar. Jag vill gärna se honom möte en kille som Clay Guida härnäst, Guida förtjänar en "enkel" fight vid det här laget också. Fighten i sig var riktigt bra med Miller jobbandes efter submissions mest hela tiden och använda sin långa spinkiga kropp till att kontrollera och så Garcia från avstånd på marken han inte kunde försvara sig ifrån. Garcia fick in ett par hårda smällar stående och Miller behöver träna lite på att försvara sig stående. Men långa killar har ofta en svaghet där då dom är så vana med att kunna hålla sig undan slagen utan att hålla händerna uppe ordentligt. Men när ett slag glider igenom som dom inte är beredda på kan det straffa sig ordentligt. Imponerande uppvisning av Miller och det ska bli kul att se honom i framtiden.

Luke Cummo vs. Edilberto "Crocata" de Oliveira var en rätt underhållande fight den också. Jag gillar "Crocatas" tokigheter i ringen och hans udda stil. Tyvärr är det inte riktigt något som håller på den här nivån och det straffade sig tidigt när Cummo träffar med ett riktigt bra slag som förvirrar "Crocata" så till den grad att han stirrar ut i tomma intet till vänster om Cummo. Om han tittar efter sin tränare eller ser i syne eller vad han pysslar med vet jag inte, men han tittar inte på Cummo iaf och blir träffad hårt igen och sänkt. Cummo småimponerar allt lite på mig. Han har bra skit alltså, tror inte han kommer bli en contender i divisionen direkt men några bra fighter kan han nog bjuda på. Vad "Crocata" har att erbjuda i framtiden är mer osäkert. WEC kanske är ett alternativ för honom annars.

Nathan Quarry vs. Pete Sell var kvällens första tv-sända fight. Quarry såg ganska stel ut i sin comeback och han var inte särskilt bra på att försvara sig och blev träffar en hel del. Sell är i världsbäst han heller. Det var en tuff och ganska underhållande fight där jag tyckte Sell hade ett ganska klart övertag och hade Quarry nere en gång. När Quarry i tredje ronden får in en rejäl träff och sänker Sell så var jag nog inte ensam om att bli överraskad. Quarry kanske var lite ringrostig och vi får se om han ser bättre ut i sin nästa fight.

Nathan Diaz vs. Junior Assuncao var en mycket underhållande och teknisk fight där Assuncao hade ett litet övertag tills han blev träffad hårt och Nate tog chansen att låsa in en giljotinstrypning av något slag. Fightfindern säger Ten-Finger Guillotine och någon sade Peruvian Necktie när han såg det live och vad det än var för något så funkade det bra och Assuncao klappar ut drygt 4 minuter in i första ronden. Imponerande av Nate, fina scrambles och även om Assuncao hade ett litet övertag poängmässigt dittils så visar Nate att han alltid är farlig. Han verkar dock ganska klen fortfarande och behöver nog växa till sig lite innan han möter några större utmaningar. Men om han får fortsätta möta bra motstånd av den här kalibern ett tag till tror jag han kan utvecklats till en riktig toppfighter.

Chris Leben vs. Terry Martin var kvällens övveraskning för min del. Leben såg ut som en helt annan fighter i ringen, mer teknisk och samlad än någonsin, skotträddheten som Andersson Silva satte i honom var helt bortblåst. Han blundade och såg skakad ut varje gång Jorge Santiago jabbade lite löst i ansiktet på honom. Men här såg han helt obekymmrad ut när Martin träffade med en del tunga slag. Han kontrollerade fighten och Martin såg ut att vara i mycket dålig form. Aja, bara för mig att tugga i mig min mössa och min hatt. Jag blev dock inte helt imponerad av Leben, fortfarande mycket kvar att jobba på. Avslutningen var rätt lustig i tredje ronden när Martin ser ut att knocka Leben och Leben bara svingar vilt och träffar. Galet. Leben behöver hitta en balans mellan aggresiviteten och att vara samlad. Här var han lite för samlad tills han blev träffad och började svinga vilt. Hittar han en kombination där kanske han kan klättra vidare på stegen. Svårt att veta.

Kenny Florian vs. Din Thomas som var kvällens main event började riktigt bra om än lite avvaktande. Dom kände på varandra ganska länge och jag tänkte att det här är en sån fight som absolut borde vara 5 ronder. Men när Thomas pikar Florian genom att jogga lite lustigt så drar KenFlo upp tempot ordentligt och jobbar på bra mot Thomas. Men Thomas är rutinderad och sparkar ifrån sig Florian utan större bekymmer men Florian pressar och fortsätter. Sen i en nedtagning så skadar Thomas sitt knä och Florian kan slå sig till Thomas i ett läge där han ger upp en strypning som Florian sätter direkt. Tråkigt slut på fighten. Även om Florian klart var före på poäng så var det inte med mycket och dom hade precis kommit igång. Hade gärna sett den få fortsätta lite till. Ändå bra gjort av Florian och han fortsätter klättra på lättviktsstegen. Så jävla tråkigt bara att killar som Kawajiri, Aoki, Melendez, Calvancanti, Gomi, Boku, Ishida, Ribero, "Dida", Hansen med flera inte finns tillgängliga för Florian och andra lättviktare i UFC att möta. En så galet späckad division men ändå blir det ganska fattigt när så många av eliten inte är i den största organisationen. Jag hoppas vi får se några av dom killarna i buren snart iaf.
Så här trodde vi innan fighten:

Kenny Florian	28 (71%)
Din Thomas	11 (28%)

Röster: 39

Mycket trevlig gala på det stora hela. Ruggigt bra prelimfighter också faktiskt. Fullständigt resultat från Sherdogs fightfinder:

1	Dustin Hazelett	Jonathan Goulet	Submission (Armbar)	1	1:14
2	Thiago Alves	Kuniyoshi Hironaka	Submission (Verbal - Low Kicks)	2	4:04
3	Gray Maynard	Joe Veres	KO (Punch)	1	0:09
4	Cole Miller	Leonard Garcia	Decision (Unanimous)	3	5:00
5	Luke Cummo	Edilberto de Oliveira	TKO (Strikes)	1	1:45
6	Nathan Quarry	Pete Sell	KO (Punch)	3	0:44
7	Nathan Diaz	Junior Assuncao	Submission (Ten-Finger Guillotine)	1	4:10
8	Chris Leben	Terry Martin	KO (Punch)	3	3:56
9	Kenny Florian	Din Thomas	Submission (Rear-Naked Choke)	1	4:31